När Daniel öppnade dörren ut till trapphuset så vällde det in svart rök i lägenheten. Paniken spred sig. I rummet bakom stod hans sambo Jomanda med deras nyfödda son och två katter och den enda vägen ut med ett litet barn var genom en rökfylld trappuppgång.
Det här blev en mardrömsnatt de aldrig kommer glömma.
Daniel Gustafsson och Jomanda Sigfridsson sitter vid ett bord på utsidan av huset på Tallåsvägen. Det märks på dem att det är jobbigt att komma tillbaka till huset.
Det var nästan exakt en vecka sedan de vaknade av att det brann i huset.
Daniel och Jomanda har varit ihop i sju år och för fem år sedan fick de syskonkatterna Morris och Zimba. Två katter som betytt väldigt mycket för de båda. För tre veckor sedan föddes deras son Noah och det är en lycklig familj som för några månader sedan flyttat in på Tallåsvägen.
Bankade på dörren
Det var kväll den 31 januari. Jomanda och Noah hade gått och lagt sig. Daniel satt kvar en stund innan han också gick och lade sig.
– Vet inte om jag somnade, men plötsligt hör jag hur någon bankar hårt på dörren och skriker något. Jag gick upp och öppnade dörren och det bara vällde in rök i vår lägenhet. Dörren till lägenheten som brann stod öppen så trapphuset fylldes snabbt med rök.
Daniel fick panik och adrenalinet rann till. Han skrek och fick upp Jomanda och barnet. När röken kom in startade deras brandvarnare.
– Jag slet bort brandvarnaren för det blev ytterligare ett stresspåslag att höra den. Alla var vakna så den tystade jag.
Daniel sprang först ner i trapphuset för att se om det gick att ta sig ut.
– Vi har en brandstege, men då måste man först klättra ut i ett takfönster och ut på taket och sedan stegen ner och det är inte så lätt med ett nyfött barn.
Var rökfyllt
Jomanda hade lagt Noah i en babyväska.
– Trapphuset var helt rökfyllt och dörren till den brinnande lägenheten var öppen. Röken var svart och stickande. Det sved i både ögonen och i halsen. Vi hukade oss ner och jag höll Noah så lågt jag kunde för vid golvet var det inte så mycket rök. Det var så otäckt, säger hon.
Daniel följde med ner så han såg att Jomanda och Noah tog sig ut. Med sig hade han en filt som han gav dem.
– Jag såg hur eldflammorna spred sig ut på fasaden och vidare upp på taket. Det var en våldsam brand. Samtidigt visste jag att katterna var kvar och jag var tvungen att få med dem ut. Så jag sprang in igen och upp till vår lägenhet.
Kände panik
Nu står Jomanda själv på utsidan med lilla Noah.
– Jag kände bara panik över att Daniel var där inne och att katterna var kvar. Jag visste inte hur det skulle gå för Daniel. Jag var så rädd för jag såg hur det brann.
Daniel kom upp i lägenheten.
– Jag fick tag i en av katterna, Zimba, men han var panikslagen och slet sig. Tyvärr så klarade han inte röken utan han hittades senare av räddningstjänsten och då var Zimba död.
Daniel har svårt med tiden och hur länge han var inne.
– Räddningstjänsten säger fem minuter, men det var mer. Två gånger hade jag varit ute och fått luft och vänt in igen. Men för varje gång var sikten sämre. Vi har ljusslingor i lägenheten så det gick att följa dem. Sista gången jag var inne gick det inte att se. Jag snubblade över en klädlåda vi brukar ha under sängen och jag ramlar på golvet. Jag kände att det var svårt att ta sig upp, jag hade ingen ork och då förstod jag att jag blir kvar här om jag inte lämnar lägenheten.
Tar sig ut
Daniel slår igen dörren till lägenheten och tar sig ut igen och han förstår att han kommer att dö om han försöker en gång till. Han får tag på Jomanda och Noah som står på utsidan.
– Jag försöker då få upp ett fönster till lägenheten för att öka luftflödet i lägenheten för dit hade inte branden hunnit än. Tänkte att jag på det sättet skulle kunna rädda katterna.
Daniel skrek efter hjälp, men ingen bryr sig.
– Jag gick fram till en person och sa att du måste hjälpa mig, men han brydde sig inte. Folk stod där och filmade branden och ingen hjälpte till. Där står vi, skräckslagna, rökiga och knappt några kläder och ingen runt frågade om vi behövde hjälp eller bjuder in oss för att få värme, säger Daniel och blir arg.
– Om de hjälpt mig kanske jag fått ut katterna. Det här är något som följer och gnager i mig, hade vi räddat katterna om vi fått hjälp?
Ingen ville hjälpa
Först när ambulansen kommer får Jomanda och lilla Noah komma in i värmen i ambulansen och något att dricka.
– Jag hade sprungit barfota och har skador än i dag, men ingen ville hjälpa oss, säger han.
Daniel får åka med ambulansen till Karlskoga lasarett. Han hade fått i sig så mycket rök att han hade svårt att andas.
– Men jag klarade mig bra. Därefter fick vi bo hos Jomandas föräldrar.
Dagen efter var de tillbaka till huset.
– Räddningstjänsten hade hittat Zimba död. De hade virat in honom i en handduk och lagt honom på utsidan. Men jag vägrade åka därifrån om jag inte visste vad som hänt Morris. Jag förstod att även han var död, men jag ville hitta honom annars fick jag ingen ro.
Daniel vet att Morris alltid sitter under sängen i hörnet.
– Jag tittade under och där satt han. Först tänkte jag att han måste ha dött sittandes. Men då skrek han till. Jag fick tag på honom och det är ett under att han klarat sig.
Katten dog
Att katten dog i branden är något familjen tagit hårt
– Vi har haft katterna sedan de var barn och de var syskon. De var också en del i familjen. Morris går nu hemma och skriker. Han letar efter sin bror.
Förutom att katten dog så har det gått bra. Vad hade hänt om inte grannarna väckt dem?
– Vi har försökt att inte tänka på det. Men till slut hade vår brandvarnare satt i gång när röken kommit in. Men då hade vi inte kunnat ta trappen ner. Då hade vi fått hoppa från fönstret kanske, säger Jomanda.
Haft varandra
Det tog ett dygn innan verkligheten hann i fatt dem.
– Som tur är har vi alltid haft lätt för att prata med varandra och vi pratar mycket om det som hänt och det har hjälpt oss. Vi har även en kurator och mina föräldrar som vi kan prata med, säger Jomanda.
– Vi har även fått hjälp med krishantering av vårt försäkringsbolag.
Daniel sitter tyst en stund innan han berättar om sin tid efter branden.
– Jag tänker ofta på att jag kunnat göra mer. Vet att man inte ska tänka så, men det går inte få bort. Jag har haft olika slags mardrömmar. En är att jag springer runt i lägenheten och inte kommer ut, eller att jag ser Zimba brinna i ett fönster. Jag har aldrig haft sådana mardrömmar innan.
Känner lukten
Jomanda tycker det är jobbigt att elda i kaminen hos sina föräldrar.
– Det är jobbigt när jag känner röklukten och hör elden.
Nu letar familjen efter ett boende.
– Vi kommer att få starta om från början. Det är inte mycket som går att använda från lägenheten. Lite kläder och köksutrustning kanske. Annars är allt förstört för elden tog sig in i vår lägenhet också tillslut, säger Daniel.
Han tar Jomandas hand och de tittar på huset och är tysta. De tänker på den ödesdigra natten, en natt som kommer följa dem hela livet. Länge står de och tittar innan de sakta lämnar tomten.