Den svenska socialtjänsten kidnappar migranters barn.
Den desinformationen sprids just nu digitalt via filmklipp.
– Det som är fel är att föräldrarna inte förstår informationen.
Det säger Linda Häggkvist, ordförande i Föräldrastödet i Värmland, som håller utbildningar för utrikesfödda och nyanlända föräldrar.
– Min uppfattning är att den här rädslan inte är ny, utan det nya är att det nått media och fel grupper, säger hon.
Den rädsla och oro som beskrivs finns hos migranter är något Socialtjänsten också är medveten om.
Att Socialtjänsten omhändertar barn är inte fel.
– Nej, det har gjorts utredningar och barnen måste tas ifrån familjen för att de inte mår bra, så rent krasst är det inte fel. Det som är fel är att föräldrarna inte förstår, säger Linda Häggkvist.
Kultur kontra språk
I sina möten med föräldrar försöker Föräldrastödet i Värmland nå ut med rätt och riktig information, för:
– Det är många gånger ett problem med kommunikationen mellan myndighet och familj. För även om man förklarar processen så är det inte alla gånger det når fram. Man använder sig bara av språktolkar och det är där det många gånger blir fel.
En av länets kulturtolkar är Alem Fisshatzion, också aktiv i föreningen.
Vad är det du kan bidra med som en språktolk inte kan?
– Jag kan det svenska samhället och värderingarna, samtidigt som jag kan mina landsmän. Där kan vi bygga en bro mellan tjänstemän och klienter.
– En språktolk måste tolka det som sägs, men som kulturtolk kan jag prata med båda sidor och fråga ”kan jag formulera det på mitt sätt?”. Köper de det så tolkar jag på det sättet, säger han och är noga med att påpeka att inga egna värderingar läggs i tolkandet.
Information kommer sent
Att förlora sina barn är det hemskaste en familj kan råka ut för, säger Linda Häggkvist. Och förlorar en familj sina barn, berättas det för nästa familj och sedan vet familjer om det redan innan de kommer till Sverige.
Vad kan ni göra för att underlätta det här?
– Många föräldrar säger efter att ha varit på våra kurser att de aldrig hört talas om hur det fungerar, och då har de levt i Sverige en längre tid. Det är inte det att de inte vill, utan de saknar kompetens i hur man uppfostrar barn i Sverige, säger Linda Häggkvist.
Alem Fisshatzion fyller i:
– Många tror att det är fysisk misshandel som är förbjuden, men inte psykisk. Man kan jämföra det med att låta en svensk som levde för 60–70 år sedan uppfostra ett barn i dag.
Vad kan och måste göras nu?
– Att nå ut med rätt information direkt. Det skulle vara en framgångsfaktor. Familjerna måste få en trygghet. De har lämnat krig och oroligheter för att de är rädda om sina barn och vill ge dem ett bättre liv. Men så kommer de hit, förstår inte samhället och blir samtidigt rädda att förlora sina barn, säger Linda Häggkvist.
– Informationen måste säga att det handlar om att hela familjen ska ha det bra, inte bara om hur man skyddar barnen, säger Alem Fisshatzion.