Insändare: Kontantfritt? Nej tack!

Insändare
PUBLICERAD:
För varje butik som vägrar ta emot kontanter ökar vår sårbarhet, tycker insändarskribenten.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Under veckan blev jag varse att butiken Granngården i Sunne inte längre accepterar kontanter som betalningsmedel. Synd. Detta medför att jag inte kommer att vara kund där längre.

Jag anser att detta beslut manar till eftertanke. Så sent som under fjolåret hackades Coop:s datasystem med följd att butikerna fick stänga. Detta skapade naturligtvis stor oro, och visar hur sårbara betalsystemen är. När allt blir digitaliserat och sammankopplat blir sårbarheten hög och kontant- betalning är då ett utmärkt reservsystem.

Det rapporteras med jämna mellanrum att kontantanvändandet minskar. Detta beror ju inte nödvändigtvis på att man som konsument föredrar att använda kort, utan att fler och fler butiker helt enkelt vägrar att godta det som betalningsmedel och att fler handlar på nätet. Så den statistiken är en chimär.

Möjligheten att handla i en butik som Granngården är naturligtvis inte livsviktig i ”skarpt läge”, men hur blir det – och då särskilt med tanke på den politiska oron i vårt närområde – om våra digitala betalsystem hackas eller att det blir ett större strömavbrott och livsmedelsbutiker inte kan ha öppet och ta betalt, och det blir omöjligt att hämta ut kanske livsviktiga läkemedel från Apoteket?

Hur tänker butikerna, och hur tänker ansvariga i regionens kommuner i en sådan situation? För varje butik som vägrar ta emot kontanter ökar vår sårbarhet. ”Kontantupproret” med tidigare rikspolischefen Björn Eriksson har varnat för detta länge.

Enligt Riksbankslagen är sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken lagliga betalningsmedel, och det är obegripligt hur butiker och till och med banker kan ha rätt att vägra hantera pengar. Sverige är ett av få länder i världen där banker tillåts neka att hantera kontanter.

Och, märkligt nog rekommenderas vi privatpersoner av MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) att förutom förnödenheter för en vecka ha en summa kontanter i mindre valörer hemma. Till vad nytta om butikerna vägrar ta emot pengarna?

Sverige har en valutareserv som i slutet av 2021 uppgick till 394,8 miljarder kronor i fem olika valutor (US-dollar, brittiska pund, euro, norska och danska kronor), och för inte många år sedan utgav Riksbanken nya sedlar och mynt eftersom man ansåg att ”sedlar och mynt kommer att finnas kvar under lång tid”.

Ibland hänvisas till att antalet butiksrån, bankrån och värdetransportrån minskat tack vare den minskade användningen av kontanter, men skurkarna anpassar sina metoder till den rådande teknologin, och antalet bedrägerier med stulna kortuppgifter och identiteter ökar i digitaliseringens spår. Dagligen kan vi läsa om systematiska och välplanerade brott framför allt mot äldre kvinnor som lurats lämna från sig bankkort, koder och bank-ID och därmed lurats på stora summa pengar.

Det är inte heller en självklarhet att om man frivilligt lämnat ifrån sig sina kontouppgifter kan få tillbaka pengarna av banken. Här rör det dessutom oftast av långt större summor än om man blivit rånad på sin handväska eller plånbok, och många äldre skäms över att berätta att de blivit lurade.

Anna Kindberg Batra utreder för närvarande statens roll på betalningsmarknaden och sannolikt kommer kontanternas framtid att avgöras i denna utredning som ska redovisas i november 2022.

Förhoppningsvis kommer en lagstiftning där kontanthantering i handeln är ett krav och att möjligheten till uttag och insättning i banker är möjligt i hela landet. Om man lyssnat till en del intervjuer med utredaren så förefaller hennes intresse för detta ganska ljumt.

I länder som Tyskland, Spanien och Holland finns fortsatt ett utbrett kontantbetalningssystem. I dessa länder hänvisar man ofta till sin integritet eftersom allt man gör med sina betalkort är spårbart. I Sverige verkar man inte ha några som helst spärrar när det gäller detta.

Till exempel bör ledningen för Rottnerosparken vara medveten om att fler än en utländsk turist vänt vid porten när man upptäckt att kortbetalning är ett krav för att köpa entrébiljett.

Till sist; all heder åt min frisör Kathe som utan att blinka frågade mig under veckan när jag klippte mig; ”kontant eller kort”. Sannolikt är hennes kontanthantering lika kostsam och besvärlig som för en stor kedja som Granngården.

Preppern

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.