Arbetsmiljön för läkare och sjuksköterskor är också en regional fråga

Regionerna måste på allvar börja ta ansvar för kompetensförsörjningen och organiseringen av hälso- och sjukvården, skriver Sineva Ribeiro och Sofia Rydgren Stale.

Arbetsbelastningen för vårdens medarbetare har varit extrem under pandemin. Även om pandemin förhoppningsvis är på väg att klinga av finns stora utmaningar som fanns där redan före corona. Hundratusentals väntar på operation och primärvården är underfinansierad och underbemannad. Regionerna måste på allvar börja ta ansvar för kompetensförsörjningen och organiseringen av hälso- och sjukvården.

Vi har krävt en nationell kriskommission för vårdens arbetsmiljö. Regionerna och kommunerna är ansvariga för hälso- och sjukvården och behöver ta sitt ansvar. Vi uppmanar till kraftfulla åtgärder för att visa att situationen tas på allvar. Ansvaret måste tydliggöras och mer mandat för att vidta åtgärder krävs.

På exempelvis Danderyd, Helsingborg och Östersunds sjukhus har arbetsmiljön varit så ansträngd att patientsäkerheten hotas och i Uppsala riskerar Akademiska 20 miljoner i vite efter beslut från Ivo om 30 nya vårdplatser. Vi har drivit ärenden till Arbetsmiljöverket som flera gånger dömt ut bötesbelopp till regionerna som arbetsgivare. Det verkar dock som att vissa regionpolitiker hellre betalar miljoner i vite än faktiskt förbättrar arbetsmiljön.

Ett av de avgörande problemen är för få vårdplatser. Läkare, sjuksköterskor och barnmorskor får lägga mycket tid på att hitta platser. När det inte finns en vårdplats tvingas man välja mellan ett antal dåliga alternativ. Skicka hem patienten för tidigt, lägga patienten i korridoren, eller försöka hitta en annan avdelning som kan ta emot patienten där rätt kunskap och kompetens ofta saknas. Inget av valen är bra för patientens vård och behandling, utan riskerar att öka antalet vårdskador och återinläggningar. För att klara vårdplatsbristen måste primärvården utvecklas och förstärkas så de klarar sitt uppdrag och kan ta emot färdigbehandlade patienter.

På vissa håll behövs nya lokaler, men det är framförallt den strategiska kompetensförsörjningen som inte fungerar. Pandemin har också visat att krisberedskapen är dålig. Brist på skyddsutrustning under inledningen av pandemin innebar att personal och patienter utsattes för påtagliga risker. Liknande situationer måste undvikas i framtiden – regionen måste vara redo för att möta både pandemier och andra kriser.

Vårdens anställda har under pandemin tagit stort ansvar för att i en extraordinär situation säkerställa bästa möjliga omhändertagande såväl av dem som insjuknat i Covid-19 som av övriga patienter. Nu måste fokus ligga på vila och återhämtning om personalen ska orka. Våra skyddsombud behöver bli lyssnade på om regionen har en ambition att få till en bättre arbetsmiljö i vården.

Våra krav på regionpolitikerna:

1. Inför en regional kriskommission för arbetsmiljön i vården.

2. Bjud in de fackliga organisationerna till besluten, låt oss bidra i dialogen.

3. Kompetensförsörjningen måste fungera bättre, säkerställ attraktiva villkor och arbetsmiljö så att fler väljer och stannar inom vården.

4. Fler vårdplatser och ett bättre samarbete med övriga regioner för att korta vårdköerna för att hantera den uppskjutna vården.

5. Ta fram en plan för hur rätten till vila och återhämtning ska garanteras. Det måste bli grundbulten i hur vården organiseras om målet för en långsiktigt hållbar vård ska nås.

Villkoren för läkare, sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor är en samhällsfråga. Vi har lyft frågan med riksdagspartierna, men även regionpolitikerna måste agera. Vad är er plan för att lösa krisen i vårdens arbetsmiljö?

Sineva Ribeiro

Ordförande, Vårdförbundet

Sofia Rydgren Stale

Ordförande, Sveriges läkarförbund