Säffle inspirerar: ”Musik är ett verktyg att riva murar med”

Med senaste singeln Sifhälla tas ytterligare ett steg in i Tomas Rimeikas Säffle-tema från kommande solodebuten Byälvsdalen.

Byälvsdalen beskriver Tomas som ”Värmlands minst kända dal” men det är inte därför han valt att dedicera ett helt album till trakten. Tomas vill ge något tillbaka till hembygden och han vill fokusera på det positiva.

I höstas kom singeln Säffle, följt av Djupviken som släpptes i november. För drygt en vecka sedan kom den tredje singeln Sifhälla. Ni läsare med lokalkännedom kanske ser en röd tråd redan i titlarna? Tomas Rimeika ser tillbaka på en härlig uppväxt i Säffle och vill hylla trakten genom sitt kommande debutalbum, som också blir hans första som soloartist. Faktum är att varje låt på albumet Byälvsdalen handlar om en specifik plats som Tomas vill lyfta fram i området.

– Jag växte upp i området Sifhälla, vilket också är det gamla namnet för Säffle, och det känns stabilt att skriva om något man känner till, säger Tomas när vi hörs över telefon.

– Det har kommit fin respons på singlarna hittills och många tycker det är kul att jag väljer att lyfta fram Säfflebygden. Jag skriver med kärlek och vill hylla den här platsen, fortsätter han.

Tomas som numera bor i Uppsala håller på att förbereda sig för en spelning i Stockholm som ska bli av under kvällen, något han ser fram emot väldigt mycket. Att möta publik är en stor del av drivkraften.

– Musik är för mig ett verktyg att riva murar med, jag brinner för den där gemenskapen som uppstår när man spelar live, när artisten och publiken blir ett. Så när det blev klart att kvällens spelning skulle bli av kände jag bara; ”mirakel sker”! säger Tomas och skrattar.

Musik som famn

I den senaste singeln Sifhälla har Tomas hittat inspiration från både sin egen uppväxt och mer specifikt från Villa Talldungen som ligger bredvid skolan där Tomas gick som barn. Villan var tidigare bostad åt konstnären Otto Hesselbom och på fasaden står citatet ”Konsten är lång, livet är kort” på latin, något som speglar temat i låten.

– Det jag vill säga med låten är väl egentligen kort och gott att livet är osäkert och sårbart och att musiken och konsten är som en tröstande famn som består i det oändliga. Den handlar också om mig själv som ung och hur jag är nu, utvecklar Tomas.

Han berättar om hur han ”sprang iväg från hemstaden” och flyttade till Göteborg för att ”jaga drömmen” men att han strax började längta hem och att han på senare år helt omvärderat livet på landsbygden.

– I och med att mina föräldrar bor kvar i Säffle är jag ofta där på besök och skivan är också inspelad där. Jag ville använda mig av lokala musiker och inte spela in i någon snajdig Stockholmsstudio, säger Tomas.

– Jag finner mig nuförtiden också ofta i Säffle mentalt, speciellt när jag skriver. Faktum är att jag har Byälven som någon slags vägledare när jag skriver musik. Blir det jag skriver bra så får jag upp en inre bild av älven och då vet jag att jag är på rätt spår, det hände senast igår när jag började på något nytt, fortsätter han.

Avgörande

Han ser på tiden i Säffle med värme och nämner hur Säffleoperan, med Malin Axelsson i spetsen, påverkat honom starkt. Malin blev ju utsedd till Årets Säfflebo 2021 och medverkar också på skivan, bland annat i duetten Djupviken. Tomas blev medlem i Säffleoperan som tioåring och fick möjlighet att utveckla sig på scenen med allt vad det innebar.

– Säffleoperan var som en kulturfritidsgård och var direkt avgörande för mig som artist. Det var också här jag framträdde första gången med ett band (Scandal Beauty) och fick uppleva hur det var. Jag minns att det kändes som jag var i ett paradis, som en uppenbarelse; det här kan jag ju göra! säger Tomas glatt.

När han kommer in på senare år säger Tomas att han numera känner sig mer trygg i sig själv än som ung. Det där ”jagandet” som nämndes tidigare har fått ta ett steg tillbaka och han ser ett större värde i något så enkelt som glädjen att kunna ägna sig åt musiken.

Ett inre värde

– Jag ser det som att de yttre aspekterna av musikskapandet, som status och berömmelse, har blivit allt mindre genomgående och att det inre värdet istället blivit allt viktigare för mig. Som till exempel att känna sig upprymd över att ha hittat en ny melodi som man kan gå och nynna på, det som hände igår. De där stunderna är väldigt värdefulla för mig numera, berättar Tomas.

Just hopp och glädje är något som Tomas ofta återkommer till och han har medvetet valt att hålla en positiv ton på låtarna.

– Det finns ju mycket stigmatisering när det kommer till landsbygden där det negativa ofta lyfts fram och jag vill verka emot det. Jag vill att folk ska kunna se på platserna jag sjunger om med nya ögon, allting förändras ju ständigt men när man går runt i vanans lunk är det ofta svårt att upptäcka det, säger han.