Tokyo, Kabul, Stockholm, Hungry Horse och – Ekshärad. Världsfotografen Pieter ten Hoopen gästar Värmlands museum med en utställning där vitt skilda orter möts. Ändå finns där en röd tråd och en stark känsla av gemenskap.
Från början hade han tänkt att göra en helt annan utställning till länsmuseet i Karlstad. När pandemin stoppade resorna som var en grundförutsättning för det projektet, fick han tänka om, men förslaget att istället göra ett slags samlingsutställning, gjorde han först tummen ner för.
– Att göra en ”best of” var inte så lockande, säger han och jämför med artister som ger ut best of-plattor.
– De är aldrig nåt vidare tycker jag!
När museifotografen Lars Sjökvist föreslog att han skulle välja ut några bildserier från ställen han besökt som fotograf och även komma och ta helt nya bilder, i Värmland, funderade han och tänkte han om.
Unika krigsbilder
Så nu finns här bilder från ett krigssjukhus i Kabul – som aldrig tidigare visats, men också bilder från bland annat Tokyo, Stockholm, Mexiko och Stockholm.
– Någonstans finns det ganska många röda trådar som går genom allihop, vilket gör det mycket intressantare att göra en sån här utställning.
En sådan röd tråd är närheten till människorna, och det blir uppenbart att även om vi lever under olika villkor och på olika platser, har vi människor mycket gemensamt. Barn på en strand i amerikanska byn Hungry Horse skulle kunna vara värmländska barn som leker älgjakt. En pappa som kramar sitt skadade barn på sjukhuset i Kabul, skulle kunna vara en pappa på Centralsjukhuset i Karlstad.
”Min koll var minimal”
Och Ekshärad - som valdes ut för att de ansvariga på museet inte tycker att man varit så bra på att dokumentera Hagfors kommun - blev en både ny och fin upplevelse för den bereste fotografen.
– Min koll på Värmland var minimal. Jag bor i Västergötland utanför Hjo. Jag har knallat genom Värmland många gånger med bil och jag tycker det är vackert och fint, men jag har tyckt att det är för många holländare här så jag har undvikit det, säger han med ett leende.
Gillar landsbygd
Han kommer själv från ett litet samhälle i Nederländerna och är ingen storstadsmänniska. Tvärtom är han en varm förespråkare för landsbygden och tror att den kommer att utvecklas på nya sätt, nu när pandemin satt mer fokus på dess betydelse.
– Landsbygden kan vi inte vara utan. Jag har själv bott i Stockholm i 18 år, men anledningen till att jag kom till Sverige var inte Stockholm. Anledningen var att jag blev kär i landet i sig, när man körde in i skogarna och lämnade det Europa som man tidigare kände bakom sig. Här är granit och skog, det tycker jag är en otrolig känsla.
Stolthet och öppenhet
På de mindre orterna är människorna närmare, tycker han och känner igen känslan från Hungry Horse, Ekshärad, sin egen by Korsberga och den holländska hembygden.
– Man känner igen det på något sätt, man gillar hur vissa strukturer är. Det är både positiva och negativa saker, men jag gillar det lite mer avskalade, att man snabbare har en dialog. I Stockholm och andra stora städer är det mycket svårare. Jag gillar att få till mötena och de här samtalen.
I Ekshärad mötte han också stor öppenhet, såg gemenskap och något mer:
– Jag kan känna en stolthet i Ekshärad. Det är väldigt fint, säger han.
Vill tillbaka till Ekshärad
Bilderna han tog i Ekshärad kommer att bli kvar i Värmlands museums ägo, men kommer troligen att följas av fler. Han vill tillbaka:
– Jag tycker själv att det här är en påbörjad berättelse, den är inte klar. Den är tillräckligt klar för att kunna visas upp, men pandemin med smittspridningen gjorde att jag inte kunde besöka folk hemma som man normalt sett gör. Jag jobbar normalt väldigt nära människor, hemma hos dem, i längre perioder. Nu blev det en form av gatufotografi nästan, men det funkade bra.
Att bara ”dimpa ner” är han van vid:
– Jag gillar att hamna någonstans och att fånga tillståndet mera än det konkreta, kanske hitta mera vardagspoesin i det hela istället för den konkreta vardagen. Det intressanta är när berättelsen börjar leva sitt eget liv.
Och dialekten, förstod du vad folk sa?
– Jag tycker det var anmärkningsvärd stor skillnad mot Västergötland. Man får anstränga sig ordentligt och låtsas att man har ännu sämre öron än man har, de får upprepa!
Kan bli en bok
Pieter ten Hoopen har gjort flera böcker under sin långa karriär som fotograf och om byn Hungry Horse gjorde han även en film, som blev Emmy-nominerad.
Vad kan man tänka sig att det blir mer av bilderna från Ekshärad?
– Jag får se. Jag personligen känner att Ekshärad skulle kunna bli en fantastisk bok. Det vore intressant! Jag tror att det finns ett behov i Sverige av att göra mer dokumentation av samhällena.