Krönika: Ikväll hade Färjestad behövt klona Pontus Widerström

När tunga pjäser saknas, då måste andra kliva fram. Så har det låtit inför Färjestads tuffa OS-tid, då tre viktiga kuggar lämnar för spel i Tre Kronor.

En spelare hörsammade budskapet ikväll, Pontus Widerström.

Gustav Rydahl, Linus Johansson och Jacob de la Rose har förutom sina positioner på isen även haft roller som rivjärn, kylskåp framför mål och stått för 120 tacklingar tillsammans den här säsongen.

Nu är de snart på väg till Kina. Och det var solklart att det skulle bli kännbart för Färjestad, det är ingenting att hymla om.

Lägg till en sjuk Marcus ”Lilliz” Nilsson och en kväll i Skellefteå mot ett lag som varit brutalt starkt på hemmais den senaste tiden och som vid seger skulle bli ny serieledare - nej, det är ingen lätt sak att ta sig an.

Men Färjestad var aldrig nära att störa Skellefteå. Hemmalaget spelade precis så som Färjestad sagt att de skulle göra. De spelade enkelt, smart, tog lätta vägar ut ur egen zon.

Det gjorde inte Färjestad. Tvärtom. Det var som svåraste banan i Super Mario att komma över egen blå, och det var inte Skellefteå som störde alla gånger utan Färjestad trasslade in sig i de allra snårigaste situationer själva.

Men en spelare tog det där klivet fram i hetluften, det som det pratats om att Färjestadsspelarna måste göra nu när spelmotorerna är borta.

Pontus Widerström.

Han får med beröm godkänt efter matchen i Skellefteå. Han spelade rakt, stökigt utan att spela fult, med hjärta och hjärna. Han bidrog med fart och energi, och fattade många snabba beslut som ledde till luriga lägen.

Synd för Färjestad att de inte hade 20 till av honom ikväll.

Jag har skrivit det förut, och jag skriver det igen. Färjestad har inte råd med en svacka till den här säsongen. Det självförtroende som byggdes upp efter den stormiga hösten är inte evigt, det syns tydligt. Flera spelare kämpar där ute, de vill och tänker en tanke för mycket. Det låser sig, det fattas dåliga beslut av tongivande pjäser. Och den otryggheten i sitt eget spel och sin egen prestation - den smittar värre än omikron.

Den stress och press som fanns i laget i höst, den finns där i ryggsäcken - och den ligger inte i botten av väskan utan ganska högt upp nära öppningen.

De senaste veckorna har dessutom bjudit på direkt usla förutsättningar (för alla lag, absolut) med covidutbrott som gjort att ingen har kunnat ha normala match- och träningsveckor.

Två förluster nu. Och där måste det stanna för Färjestad.

Jag trodde faktiskt att Djurgårdsspöket i söndags bara var en tillfällighet, men efter den här matchen börjar man ju fundera.

En ny, mycket tuff bortamatch väntar redan på torsdag.

Det börjar se ut som att Färjestad på nytt är inne i en prövningens tid. Och då har inte ens Linus Johansson, Jacob de la Rose och Gustav Rydahl landat i Kina än.

Fram med labbrock, provrör och rykande vätskor på hotellet inatt, Färjestad.

Det är nog dags att klona Widerström.