I veckans avsnitt av Vägen ut med Lars Lerin vänder konstnären och hans vänner hem till Värmland.
Då väntar återbesök i Munkfors, men resan till Värmland öppnar också för återkopplingar till Lars Lerins unga år med konsten.
I de tre första avsnitten av tv-serien har Lars Lerin och hans medresenärer gästat först Höga Kusten och sedan Dalarna. De tre sista avsnitten i programserien spelades in i Värmland och när gänget checkade in på Sillegården i Västra Ämtervik, blev det på sätt och vis en tidsresa för Lars Lerin själv.
– Det är mycket min ungdom där. Det känns speciellt att vara tillbaka där, säger han till NWT.
”Betydde jättemycket”
På Sillegården bodde konstnären Erling Ärlingsson (1904-1982), som den unge Lars Lerin såg upp mycket till. Han var där ofta och hälsade på:
– Jag har så roliga minnen därifrån med honom och hans fru och hushållerskan fröken Rut, en gammal dam som rökte cigaretter utan filter. Och all maten där och våra utflykter med måleri. Jag var jättemycket hos honom, berättar Lars Lerin.
De gjorde också utflykter i konsten tillsammans.
– När han började se dåligt var det jag som körde bilen och vi åkte till Norge och till Bohuslän. Han var min lärare kan man säga. Han betydde jättemycket.
Lars Lerin kände väl igen sig på Sillegården:
– Det är roligt att miljön finns kvar, att husen står där, säger han, men låter också ana ett vemod i återkomsten.
– När man blir äldre ska man anpassa sig till så mycket förändringar som blir. Människor som är borta som man tycker är så levande inom en, säger han.
”Härmade in i minsta detalj”
Lars Lerin tycker själv att influenserna från Ärlingsson satt spår i hans konst.
I de tidigare Lerinska verken syns det tydligt, men kanske även senare, om än inte så uppenbart, funderar han.
– Jag härmade honom in i minsta detalj på den tiden och jag tror att jag fått med en hel del ändå av honom, men jag kan inte riktigt säga vad det är. Man tar till sig allting efter vägen, säger han.
Idag är det å andra sidan många unga konstnärer – och för all del även äldre – som istället försöker härma en viss Lars Lerin... Han tar inte illa upp:
– Nej, alltså... Jag vet ju själv hur det var; jag härmade mina lärare, imiterade och kopierade, fast sen hoppas man ju att man hittar sitt eget spår allt eftersom.
Tillbaka till Munkfors
I tv-serien blir Värmland nu basen för både måleri och samtal om vägen ut ur missbruk i de tre avslutande avsnitten.
I veckans avsnitt (sänds på SVT1 1 februari 20.00) får tv-tittarna bland annat se Lars och Junior besöka Munkfors. De tittar på huset där Lars Lerin växte upp och på pappans klädaffär och träffar även en av Lars ungdomsvänner.
Tillsammans med deltagaren Monika gör Lars Lerin också en utflykt till behandlingshemmet där de träffade varandra och nådde sin nykterhet. Det övergripande temat för avsnittet är också vad som ledde dem alla till beslutet att ta sig ur sina beroenden.
Makarna Lerin om sitt missbruk och vägen ut: ”Måste ta hand om livet””Amfetaminet var som handen i handsken för mig”Starkt personligt i Lars Lerins nya tv-serie: ”Jag var precis död inombords”Junior om doftchocken: ”Det vill jag inte prova igen”Ulrika, 30, om resan med Lerin: ”Det var traumatiskt att splittras och åka hem”Fakta
Erling Ärlingsson
Erling Ärlingsson föddes 1904 i Kil, dog 1982 i Västra Ämtervik.
Han var både målare och tecknare. Han utbildade sig på konstskolan Valand i Göteborg 1927 och återvände till Värmland efter att även ha studerat i Paris. På Valand träffade han bland andra Åke Göransson och Inge Schiöler (också de två av Lars Lerins personliga favoriter i konsten) och dessa tre ingick alla i gruppen som blev känd som Göteborgskoloristerna.
Av auktionsfirman Bukowskis beskrivs hans konst så här: ”Som så många andra inom den västsvenska målarskolan är Ärlingsson en utpräglad färgromantiker, en kolorist som skapar en lyriskt betonad omtolkning av en naturupplevelse. Hans måleri kännetecknas av motställda eller över varandra skiktade färgplan, ofta med landskapsmotiv där människans vardagligt tidlösa arbeta pågår.”
Erling Ärlingsson gifte sig med Margit Sahlström, äldsta dottern till Ida och August Sahlström. Ida och August grundade Sillegårdens pensionat. Margot och Erling bodde på Sillegården och drev pensionatet under några år och Erling Ärlingsson har gjort flera väggmålningar i huset.
Källa: Bukowskis, Sagolika Sunne, Wikipedia, Sillegården.