Insändare: Stora Enso slår sönder mångårig jaktlig samverkan

Insändare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
”Frustrationen är stor och tyvärr konstaterar vi, att bolagets maktspråk nu är sådant, att vi inte ens vågar underteckna med namn eller ens viltvårdsområde. Våra medlemmar är rädda för repressalier”, skriver insändarskribenterna.
Foto: MIKAEL FRITZON / TT
Värmland, som stoltserat med världens bästa älgstam och säkert också den mest välorganiserade jakten, är under hot. Stora Enso hotar med att slå sönder mångårig jaktlig samverkan, om de inte själva får bestämma fullt ut över älgförvaltningen i områden, där de har mark.

Värmland har närmare 400 viltvårdsområden där markägare och jägare, ofta samma personer, samarbetat sedan länge. Många viltvårdsområden bildades redan på 40- och 50-talen, ofta på initiativ från dåvarande Uddeholms och Billeruds AB. Ofta satt bolagens tjänstemän som ordförande i områdena. Nu är tongångarna annorlunda, med hot om att ta ur sina marker försöker bolaget tvinga fram sin egen älgpolitik, inte bara på sina egna marker utan även på våra privata. Målet är tydligt, den på många håll redan mycket låga älgstammen, skall skjutas ner ytterligare. Att Värmland fortfarande tvingas bära en stor del av Sveriges vargstam bortser man ifrån, liksom att betesskadorna på tall, oftast är försumbara. I stället håller det på att bli ett röjningsberg, då älgen inte förmår hålla ner lövslyet som växer med en halv till en meter per år.

Många av oss som står bakom denna text är själva skogsägare och värnar om äganderätten och är rädda om vår skog. Men när vi nu ser att ett multinationellt bolag vill diktera villkoren, utan social hänsyn, måste vi reagera. Älgen är ryggraden i den värmländska jakten för oss som jagar, oavsett om vi är markägare eller jagar via upplåtelser. Tidigare då bolaget hade många representationsjakter, var man mån om att hålla en förhållandevis hög älgstam, därför att inbjudna företagsrepresentanter för köpare av skogsindustriprodukter ställde krav på att få skjuta mycket älg.

Av brev som bolagets tjänstemän skickade ut dagarna före jul, avkrävdes vi svara senast 4 januari, om vi ville föra över all mark, såväl bolagets som privata, till deras älgskötselområden. Övergången sades vara frivillig, men om vi inte lyder, hotar de med att ta ut sin mark och lämna spillror kvar av den privata marken. Trots att vi svarat dem att vi rent formellt inte kan ta ställning till förfrågan annat än vid årsstämmor, har de som svar meddelat, att då slår de sönder våra viltvårdsområden och jaktlag genom att ansöka hos länsstyrelsen om att markerna skall tas ur, och att vi privata får sköta oss själva.

Frustrationen är stor och tyvärr konstaterar vi, att bolagets maktspråk nu är sådant, att vi inte ens vågar underteckna med namn eller ens viltvårdsområde. Våra medlemmar är rädda för repressalier.

Vi vill heller inte ha en för hög älgstam, ingen återgång till vad den var för 20-40 år sedan.

En kvalitativt god vinterstam av 8-10 älgar per 1 000 hektar och som medger en långsiktig avskjutning av 2,5-3 älgar per 1000 hektar och år tycker vi är rimligt, och att vi skall kunna ha en dialog i stället för en diktatorisk styrning.

Företrädare för viltvårdsområden, skogsägare och jägare

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.