Antalet vårdplatser i Värmland har minskat drastiskt, visar NWT:s granskning i veckan. På tio år har var fjärde vårdplats på länets tre sjukhus försvunnit – eller 152 stycken. Inom slutenvårdspsykiatrin är det ännu värre, där har nästan var tredje plats försvunnit. Det gör att Region Värmland inte bara hamnar i den svenska utan också i den europeiska bottenligan. Genomsnittet i Europa är 2,1 platser per 100 000 invånare, men i Värmland är det 2,02.
Den svenska sjukvården i det närmaste kroniskt underbemannad, vilket har framgått med all önskvärd tydlighet under coronapandemin. Återkommande rapporteras det om vårdkriser, särskilt under vintersäsongen (som nu) och under sommarsemestrarna. Där finns ett grundläggande systemfel som måste åtgärdas men som tydligen är lättare sagt än gjort.
Pandemin har förvisso lagt sten på bördan, men det blev lite magstarkt av regeringen när man inte bara hänvisade till den utan till alla andra vanliga vintersjukdomar som skäl för att genomförda de senaste coronarestriktionerna. Vi kan ju inte i längden ha en massa samhällsförstörande nedstängningar varje vinter för att vården i stort är feldimensionerad.
Det främsta problemet i Värmland de senaste två åren har varit att man fått stänga vårdplatser på grund av brist på sjuksköterskor och undersköterskor. Dålig lön och dåliga arbetsvillkor gör att det är svårt att rekrytera och där är man inne i en ond cirkel, för bristen gör arbetsmiljön ännu sämre. Här måste man ta ett helhetsgrepp om själva vårdorganisationen, och det gäller inte bara i Värmland.
Till NWT säger Mikael Bergenheim, som är områdeschef för slutenvården i Region Värmland, att minskningen av vårdplatser också är en del av en medveten strategi. Tanken är att flytta mycket av vården från sjukhusen och komma närmare patienterna. Konceptet kallas god och nära vård. Det är den långsiktiga minskningen, men den kortsiktiga beror på svårigheter att rekrytera framför allt sjuksköterskor.
Det må vara så att man inte skall stirra sig blind på just sjukhusplatser, men att det är brist på vårdplatser står klart. Kommer man att kunna möta behovet framöver, med en allt äldre befolkning, men fler närvårdsplatser? Det återstår att se. Dessa måste också bemannas och vårdyrkena måste göras mer attraktiva.
Det är något fundamentalt fel med hur vi organiserar sjukvården i stora kolosser, med tung administrativ börda på personal som hellre skulle vara ute i vården. Eller där utbildad vårdpersonal får göra sysslor de egentligen är överkvalificerade för. Svensk sjukvård är dyr men det är egentligen inte resursbrist det handlar om utan om hur man måste kunna använda de resurser man har bättre. Vi får helt enkelt inte tillräcklig valuta för våra skattefinansierade vårdpengar.