Är värmlänningar byfånar eller trivselmonster?

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
”Det finns snart inte ett enda program i tv och hörlurar som inte frossar i värmlänningar”, skriver Lasse Anrell.
Foto: Skärmdump
Det är mycket Värmland nu.
Det finns snart inte ett enda program i tv och hörlurar som inte frossar i värmlänningar.
Vi lever mitt i en orgie i värmländskhet. På gott och ont…

1. Lars Lerins nya serie om människor som tagit sig ur tungt drogmissbruk blir ju bara bättre. Och djupare, i en tid när djuphet nästan är det nya tabuet i svensk tv.

Det är något nästan episkt i hur Lerin närmar sig sina gäster. Han borde hålla en kurs i hur man programleder med respekt. Den borde vara obligatorisk. Ingen borde slippa. Inte ens Anna Hedenmo som säkert skulle krampa lite.

Det är svårt att inte se hur människor växer i hans program. Det är stor tv.

Och min spaning i förra krönikan om Junior som vår tids Löpar-Nisse blev ju ännu tydligare i söndags. Ingen kan skapa en alternativ verklighet som Manoel Junior Marques Dundrapart Lerin.

2. Antikrundan är ju en annan höjdare. Grums och Borgvik var strålande vackert och soligt och människorna var bedårande. Inte en tant som man inte blev kär i, så långt ögat nådde. Mycket Sven-Ingvars.

Och så lite värmländsk språkkurs på det och tanterna blev ännu mera förtjusande och så lite kursnoteringar på Lerin-målningar sen också som grädde på snålvattnet.

Jag äger stolt några vykort med frimärken som Lars skickade och slickade på och skrev under för tolv år sen när jag skulle intervjua honom.

Undrar om de är värda nåt?

En miljon kanske?

Måste fråga Dundrapart.

3. Secret Singer behövde hela två värmlänningar för att säkra premiären. Tina Thörner vansinnigt trevlig så klart och så den bedårande Jessica Andersson med sin fostermamma från Filipstad som räddade livet på Jessica.

I söndags kändes det som om hon räddade livet på oss alla.

Och så sonen Liam på det som sjöng Lars Winnerbäck som en gud.

Inte ett öga torrt.

Heja Filipstad. Och Jessica.

4. Och så Allt för Sverige, Anders Lundins succéprogram om svenskamerikaner.

Jon Strand går omkring rotlös i USA och längtar till Värmland och det var ju vad som behövdes för att rädda första avsnittet. Lunkade fram sen i Mangskog och hittade en ättling i Högerud.

Den ohyggligt vackra Anna.

Jag blev inte särskilt förvånad över att kvinnan som de letade fram bilder på var bedövande vacker. De var ju ofta det där borta i Högerud. Jag har bilder på min mormor som är nästan ännu snyggare. Snygg-Hulda kallad.

Dessvärre verkar redaktionen ha gjort lite fel. Den lokala släktforskande Facebook-gruppen i Högerud påstår att hon inte hette Anna utan Christina.

Så det så.

Bedårande var hon i alla fall. Bara att hoppas nu att Jon Strand vinner och att han får träffa hela sin vackra släkt.

Vi kanske är släkt, rent av. Kan ju till och med vara jag som får komma till slutprogrammet… Högerud är inte stort.

Dessutom var det ju vansinnigt roligt att se hur glad Jon var över att inte ha några norska rötter.

Vem är inte det?

5. Återstår problemen:

Spotifys första radioteaterserie heter “De fria” och har stjärnskådisar som Hedda Stiernstedt, Felix Sandman i huvudroller. De spelar sanslöst bra. Verkligen. Hedda är magiskt bra.

Handlingen är ett ungt par som flyttar ut på värmländska landsbygden och träffar riktiga värmlänningar. Hjälp. Det blir verkligt otäckt. Lite som Den sista färden. Värmlänningar är otäcka typer. Bonnläppar. Inavel. Banjo. Främlingsfientliga. Korrupta poliser. Motsatsen till Lerin, typ.

De skjuter till och med hundar.

Ack Värmland du fula.

Ack Värmland du stygga.

Men det kanske är nyttigt att vi får lite motpoler till hypertrevliga Värmland. Det finns nog de som är rätt trötta på bilden av värmlänningar som mysmonster. Vi får se när alla avsnitten sänts…

Veckans värmlänning

Mona Brorsson åker till OS som en vinnare. Koppoms skjutgladaste är lite darrig ibland, men vem är inte det?

6. Sist har vi det stora problemet Degerfors. Här kommer Degen i SVT. Fem miljoner evighetslånga avsnitt. Typ.

Det rasar en debatt nu i riksmedia om ifall degerforsarna skildras som byfånar och lite inavlade. Johan Croneman i Dagens Nyheter jämför serien med skällsorden Morden i Midsomer, Göta Kanal 3 eller Åsa-Nisse. Stora ord från en bonntölp från Östergötland, onekligen.

Croneman håller själv på IFK Norrköping, hans hem är bland gnällgubbarna där och han är därför vansinnig på gullandet och ”exotiserandet” och lyteskomiken av folket i Degerfors.

Skansen i östra Värmland är förbanne mig outhärdligt, tycker Croneman.

Nåja, säger jag. Min pappa kom från Åtorp utanför Degerfors. Han smugglade in mig på Djurgården-Degerfors för hundra år sen på Stadion under en mentalpatients överrock så jag vet en del om tokstollar och Skansen.

Degerfors vann vill jag minnas. Jag var sju år.

Och byfånarna i Degerfors 2022 känner jag igen allihopa. Sanna hjältar. Genier. Älskvärda.

Så det så.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.