Att det var Miljöpartiets deltagande i regeringen som var den stora bromsklossen för att fatta beslut om lagringen av kärnavfall står helt klart efter torsdagens besked från regeringen om att gå vidare med planerna på så kallat slutförvar i urberget vid Forsmark.
När Miljöpartiet inte längre ingår i regeringen kunde beslutet fattas, och föga förvånande är kritiken från partiet hård. Men det visar på att deras vägran att fatta beslut inte var grundat på själva sakfrågan – förvaringen har utretts i mer än 40 år och det är 11 år sedan Svensk kärnbränslehantering lämnade in sin ansökan – utan på deras kärnkraftsmotstånd.
Själva argumentet om att kärnkraften inte är säker grundar sig bland annat till stor del på avfallsfrågan. Men om avfallsfrågan löses så försvinner det argumentet. Man kan också ju undra vad motståndarna tänker sig att man skall göra med allt det avfall som redan finns. Någonstans måste ju även det ta vägen.
Sedan fanns det en rent taktisk orsak till MP:s förhalningstaktik. Utan besked i närtid om förvaret så skulle de återstående kärnkraftverken vara tvungna att stänga i förtid, redan om några år. Detta eftersom mellanlagret Clab, som ligger i anslutning till kärnkraftverket i Oskarshamn, skulle bli fullt utan ett beslut om var en långsiktig förvaring skulle ske.
Nu körde dåvarande S-MP-regeringen ändå över Oskarshamns kommun och fattade tidigare beslut om att utöka Clab utan beslut om slutförvar. I förlängningen hotade det att göra Oskarshamn till dumpningsplats utan en långsiktig plan för vad man skulle göra med avfallet. Egentligen ett märkligt agerande för ett parti som säger sig vurma för hållbarhet.
Socialdemokraterna ville säkert ha undan den här frågan innan valet, men kan inte svära sig fria från att ha försatt oss i den här situationen. De har med vett och vilja spelat med Miljöpartiet under flera år, och har därmed inte visat sig pålitliga. Att de tvingades till detta beslut under hot om misstroende mot ansvariga statsrådet Annika Strandhäll (S) säger också en hel del.
De är dock snabba på att vända på en femöring. Strandhäll sade till och med under presskonferensen att detta kommer att "säkra användningen av den befintliga kärnkraften och bidra till att klara omställningen av Sverige till världens första fossilfria välfärdsnation". Så hade en socialdemokratisk minister inte kunnat uttrycka sig för bara ett par månader sedan.
Egentligen är det dumt att slutförvara det utbrända kärnbränslet. Istället skulle det kunna användas i den fjärde generationens kärnkraft, där man utvinner 80 procent mer av uranet. Restprodukten behöver då inte förvaras i 100 000 år, utan bara i 1 000 år. Det händer mycket inom kärnteknikens område som vi borde ta till oss.
Dock så ligger detta ännu en del år fram i tiden, och just nu var avfallsfrågan akut och tvungen att lösas. Det kommer också att ta många år innan en förvaringsanläggning kommer att byggas och tas i bruk, och det kan rent av ta 70 år innan den förseglas. Det borde ge oss den respit vi behöver för att utveckla nästa generations kärnkraft. Men det förutsätter också en vilja att vara med på det tåget, och den syns tyvärr inte än så länge.