Insändare: Högre inkomster tycks leda till lägre medkänsla

Svar till "49 år och redan utsliten", NWT 26 januari

Signaturen "49 år och redan utsliten" skriver träffande om hur personer med privilegierade löner och ersättningar verkar betrakta detta som en effekt av hur ”otroliga fantastiska” de är.

Jag kan se att jag får anses som del av den grupp som kan betraktas privilegierad och kan inte annat än hålla med skribenten och tycker att beskrivningen är både väl gjord och personligt. Jag skulle vilja koppla resonemanget till ett forskningsexperiment som kanske synliggör det som beskrivs i insändaren från en vinkel till.

I en serie klassiska experiment i början av 2000-talet av socialpsykologen Paul Piff från University of California studerade forskarna hur människor påverkas av framgång.

Vid en av studierna lät de ett hundratal studenter delta i riggade monopolspel där den ena spelaren från början fick mer pengar och två tärningar i stället för en. När deltagarna efteråt diskuterade spelet så visade det sig att vinnaren ansåg sig ha vunnit tack vare sin skicklighet. Detta trots att spelet helt uppenbart var riggat. Vinnaren blev under spelets gång även alltmer otrevlig och demonstrativ i att visa upp sina framgångar.

Slutsatsen från denna studie är nedslående. Högre inkomster tycks leda till lägre medkänsla och minskad empati. Framgång föder inte bara framgång utan även en känsla av att en uppnått framgången tack vare hur ”otroligt fantastisk” en är.

Något att tänka på för oss som kan se att de tillhör den grupp som "49 år och redan utsliten" riktar sig till.

Att ha en situation där man sitter på resurser och möjlighet att påverka tycker jag innebär en skyldighet att använda resurserna och möjligheterna med empati och ansvarstagande för andra. Tyvärr kan jag likt "49 år och redan utsliten" se att det alltför ofta inte är så.

Felix