Insändare: Livet är orättvist - ta ditt ansvar i stället för att gnälla

Insändare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
”Livet är aldrig någonsin helt rättvist men i Sverige har vi kommit extremt långt i att ge alla kompensatoriska möjligheter”, skriver insändarskribenten.
Foto: Isabell Höjman/TT
Svar till "49 år och redan utsliten", NWT 26 januari

Signaturen "49 år och redan utsliten" skriver att hens text inte ska ses som ett uttryck för klassförakt, men att det är ett förakt går naturligtvis inte förneka. Det är dessutom en insändare som saknar intellektuellt djup och bredd.

Socialister pekar alltid på orättvisor, att alla inte har lika mycket vid varje givet tillfälle. De utgår alltid från kollektivet, aldrig från individen. Den typen av feltänk har historien redan flera exempel på. Sovjetunionens planekonomi där staten med våld bland annat skulle framtvinga lika löner och fördelningar av ekonomiska resurser, är ett typexempel. Följden känner vi till: Gulag, utebliven socioekonomisk utveckling och rädda och initiativlösa människor.

Utan ekonomiska incitament uteblir nämligen människors kreativitet och företagaranda, och om inga sådana incitament finns blir också fabriksarbetarna arbetslösa. Det är dessutom helt felaktigt tänkt att arbetare och tjänstemän står rättslösa inför kapitalägarna. Saltsjöbadsavtalet har gett parterna långtgående förhandlingsrätt samtidigt som Sverige har omfattande lagstiftning för att skydda anställda ytterligare, till exempel genom diskrimineringslagstiftning.

I Sverige har alla samma möjligheter att läsa högre utbildningar eftersom det finns ett studielånssystem. Därtill har vi en skola som erbjuder enorma möjligheter för de elever som inte når målen. Raddan av insatser och återkommande möjligheter är så lång att de inte går att räkna upp här. Det som däremot måste nämnas är det personliga ansvaret.

Jag är less på elever (och vårdnadshavare) som bara gapar efter mer och bättre utan att själva ta sitt ansvar! De vill ha höga betyg och i framtiden välavlönade jobb - men - inte jobba för det. Det är ett systemhaveri både på grupp- och individnivå.

Mina föräldrar gick inte ut grundskolan, de valde att hoppa av skolan för att de hellre ville jobba. Det samhälle som de var med och byggde upp möjliggjorde dock att jag kunde läsa vidare och det är jag tacksam för, men det hade inte varit möjligt om jag själv inte hade tagit ansvar och lagt tusentals timmar på studier och dragit på mig höga studielån.

Livet är aldrig någonsin helt rättvist men i Sverige har vi kommit extremt långt i att ge alla kompensatoriska möjligheter. Om du, "49 år och redan utsliten", inte kan se det, föreslår jag att du repeterar gymnasiets samhällskunskapskurs.

Gymnasielärare i samhällskunskap

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.