Insändare: Ni högavlönade är inga hjältar – ni är privilegierade

Svar till ”Tjänsteman i skjorta och mjukisar”, NWT 20 januari

Eftersom jag inte vet din bakgrund eller vad du jobbar med så blir mitt svar inte helt till dig personligen utan mer till den grupp du representerar. Att ni har en ”kippa efter andan-lön” beror inte så mycket på att ni är så otroligt fantastiska på att skapa jobb.

Det beror på att ni är privilegierade. Det är marknaden som har skapat möjligheterna till dessa oproportionerligt höga löner. Ni kommer från en annan samhällsklass som fått möjligheter till högre utbildning tack vare att era föräldrar var lika privilegierade. Det är också tack vare det som ni hamnar på dessa poster, tack vare det nätverk av andra lika privilegierade.

Det är tack vare fotfolket nere på industrigolven som tvingas kämpa för sina löneökningar varje avtalsrörelse och kanske framför allt måste kämpa för att ens få behålla det de en gång kämpat till sig i avtalsförhandlingarna som ni kan fortsätta plocka ut löner tiofalt flera gånger om än vad en sjuksköterska tjänar. Det är tack vare att vårdpersonalen tvingas till orimligt långa arbetspass och övertid som välfärden överhuvudtaget fungerar. Om det inte vore för att flertalet av de människor som jobbar och sliter vid sina maskiner, på byggnadsställningarna, på sjukhusen, på butiksgolvet, på restaurangerna, i klassrummen, ja, listan kan fortsätta hur långt som helst, faktiskt gör det och tar ansvar för sin lilla del i samhällsmaskineriet så skulle inte ni ha ett arbete att gå till, det skulle inte finns något att beskatta.

Ibland får man höra från era led att alla har samma chans i livet, alla kan göra karriär och bli chef eller vd eller vad du vill. Det stämmer naturligtvis inte. Några måste göra skitjobbet för att andra ska nå toppen, men det behöver inte vara sådana astronomiska skillnader! Börja med att sänka era löner till samma nivå som de som ser till att era fabriker etcetera rullar och går och håller produktionen igång, som betalar priset för era löner med sina kroppar, som inte har möjligheten att sitta och jäsa i mjukisbyxor. Sluta upp med de enorma vinstutdelningarna varje år och se till att överskotten kommer alla anställda tillgodo. Sluta slimma organisationerna till bristningsgränsen samtidigt som ni ökar aktieutdelningen och höjer era egna löner. Innan vi har vänt trenden med den ökande ojämlikheten i samhället och jämnat ut skillnaderna så kommer ni inte vara i närheten av att vara hjältar i mina ögon.

Vissa kommer kalla min insändare för klassförakt men det stämmer inte, jag föraktar inte klass, jag föraktar det system som tillåter att vi har ökande klassklyftor, jag föraktar de människor som i sin iver att försvara det privilegium de åtnjuter försöker ge sken av att de minsann får slita lika hårt som sjuksköterskan på intensivvårdsavdelningen. Egoismen breder ut sig i samhället och det kommer att bli värre innan det vänder och vi kan börja se likheterna istället för olikheterna oss människor emellan.

49 år och redan utsliten