Han har fått goodiebags av Robbie Williams och varit hemma hos Paul McCartney, men när fotografen Kenneth Kajoranta gör utställningsdebut i sin nya hemstad Karlstad, är det inga popikoner på bilderna.
Istället visar han en lång rad dagboksbilder från en utmanande tid: livet i brittisk lockdown.
Idag bor Kenneth Kajoranta, hans sambo Anna och dottern Alicia i Klara i Karlstad. Även katten Picasso fick följa med när flytten gick från Storbritannien för ett och ett halvt år sedan.
– Vi lyckades hittade en lucka mellan pandemin och Brexit, säger han. I slutet av augusti 2020 gick flyttlasset hit till Karlstad.
Kenneth är uppvuxen i Göteborg, men har bott i Storbritannien i tjugo år: sexton i London och fyra i Leeds. Han hamnade i England när han gick en fotoutbildning och blev kvar. Yrkesmässigt har han arbetat med två parallella spår: den egna fotograferingen och att skapa digitala arkiv.
Det sistnämnda ledde honom rakt in i engelsk pophistoria:
Först arbetade han för Robbie Williams, vars solokarriär skulle dokumenteras och digitaliseras.
– Jag var även hans fotograf på konserter här i Sverige.
Beatles-stjärnan
Det var mycket jobb, men uppmuntran saknades inte: rätt vad det var kunde det stå en goodiebag med tackhälsning från stjärnan.
Jobbet hos Robbie Williams ledde vidare till uppdraget att bygga upp ett digitalt arkiv för en än större popikon: Paul McCartney.
Det arbetet tog flera år: ett stort team satt och scannade åtta timmar om dagen. Först var det Linda McCartneys bilder de tog hand om och sedan fortsatte de med också Beatlesstjärnans egna samlingar:
– Vi började rota igenom hans förråd, med kläder, handskrivna texter – pappersbitar som skulle vara värda en miljon pund eller så på Sothebys. Det var gamla scenkostymer och hans privata bilder.
Allt fotograferades av och katalogiserades. Och ja, han fick träffa Paul McCartney:
– Det blev några julfester och jag var hemma i hans hus där jag fick uppdrag att fotografera scenkostymer. Han kom in på kontoret ganska ofta och tittade vad vi pysslat med.
Bilderna på utställningen på Galleri Värmland är dock tagna i Leeds.
Där arbetade Kenneth på Leeds universitet med äldre arkiv med andra sorters guldkorn. Han ledde ett team som digitaliserade alltifrån Shakespeare-manuskript till dagböcker från världskrigen. Det jobbet fick han under pandemin styra upp hemifrån, för då ritades kartan om rejält. Storbritannien valde ett striktare spår än Sverige, med tuffa restriktioner och lockdown. Större delen av samhället stängdes ned många veckor i sträck.
”Vår värld krympte otroligt”
– Man fick gå ut och göra sin ”daily exercise routine” som de kallade det för och alla caféer och restauranger och allt utom mataffärer och apotek var helt stängt. Vår värld krympte otroligt under de här månaderna. Man blev ganska insnöad. Det var rätt tufft mentalt.
Värst tycker han det var för dottern Alicia, då två och ett halvt.
– Hennes värld bara rasade. Hon hade svårt att förstå vad som hände och det var jättesvårt att förklara.
Förskolan stängde och de fick hitta på saker tillsammans hemma istället. De målade, lekte i trädgården, gick på promenad, pysslade... och Kenneth tog bilder för att dokumentera lockdown-livet.
– Kameran är med överallt, så det blev väldigt naturligt för mig när vi befann oss mitt under pandemin att distrahera sig från situationen genom att ta till kameran.
Bilderna visar lek, glädje, men också frustration.
– Det blev en ganska personlig berättelse. Det väcker otroligt mycket minnen. Vissa bilder är kanske mer positiva än andra. Det finns en viss melankoli i dem också.
”En befrielse”
Lockdown-tiden var påfrestande och när hans sambo fick ett jobberbjudande från Karlstads universitet kom det som en lättnad.
– Det var underbart för oss när vi klev av flyget på Landvetter och tågstationen här i Karlstad och insåg hur öppet det var här. Allt var som vanligt i stort sett. Det var en befrielse på alla möjliga sätt. För oss kändes som att komma tillbaka till ett normalt samhälle.
Han är inställd på att bli kvar i Sverige.
– Nu har jag återvänt för gott. Det lutar åt det hållet. Visst kan man längta tillbaka till London och kaoset, men det får vänta. Jag tror vår dotter har det ganska bra här och jag kan se hur hela den här svenska uppväxten är fantastisk för henne. Vi andas ut nu.
Med sig har han också det positiva som kom ut av tiden i lockdown: en stark kontakt med dottern.
– Vi är otroligt nära och det är fantastiskt. Man kom närmare sin familj och det var vackert att se att trots det som pågår, håller vi ihop som familj och kan klara oss ur det här.