Drunkningskatastrof på Värmeln på 1700-talet – 18 dog

Ett fasansfullt drama utspelade sig på Värmelns vatten en höstdag i slutet av 1700-talet. Hela 18 personer drunknade. AN:s frilansare Gunnar Eriksson berättar här hela historien.

Den 27 september 1792 förliste en träbåt på öppet vatten i sjön Värmeln. Efter ett marknadsbesök i Edane skulle ett sällskap åter till Värmskog med båt. Ombord fanns 23 personer, 11 män och 12 kvinnor. Av dessa drunknade hela 18 personer, 17 kroppar återfanns men kroppen efter Anders Bryntesson från Stora Skärmnäs i Värmskog återfanns aldrig.

Fem personer lyckades klamra sig fast på den uppochnedvända båtens köl och blev efter flera timmar räddade ur det iskalla vattnet.

Begravning

Begravningen av de 17 skedde i Värmskogs kyrka och sköttes av Kyrkoherde Petrus Högwall.

Petrus nöjde sig inte med att bara göra en anteckning i begravningsboken. Han lyssnade till vittnesmålen från de överlevande och skrev en detaljerad beskrivning av omständigheterna runt olyckstillfället och det upptog en hel sida i tidningen ”Inrikes Tidningar” nummer 89, från den 12 november 1792. Han beskriver även själva begravningen som skedde vid annexkyrkan i Värmskog (annexkyrka till Stavnäs kyrka) den 5 oktober samma år. Det var ett gråtande som aldrig tidigare skådats, händelsen var synnerligen tragisk och grep tag i hela socknen.

Begravningen ägde rum den den 5 oktober 1792

Petrus Högwall var vice prost i Stavnäs. Då ordinarie prästen i Värmskog GH Friberg var sjuk så kom Petrus Högwall att sköta begravningen i Värmskogs kyrka.

Petrus Högwall skriver:

”Stafnäs, i Wermeland, d 5 Oct.

I går som var Torsdagen, begrofwes wid AnnexeKyrkan i Wermskog i Församlingens närwaro och under allmänt gråt och jämmer 17 personer af Socknens Innewånare”

Sällskapet från Värmskog som befann sig på träbåten som förliste på Värmeln bestod av 23 personer, elva män och 12 kvinnor, varav två barn. De hade kommit med båt till Edane på morgonen för att besöka marknaden. Marknadsplatsen var sannolikt i närheten där brandstationen i Edane finns nu. På hemfärden med båt till Värmskog, efter knappt tre kilometer förliste ekipaget någonstans i höjd med Boda.

Båten med vilken de åkte och som vanligtvis kunde ta upp till 40 personer, lämnade båthamnen i Edane vid lunch tid. Den måttliga vinden växte till storm och i höjd med Boda slog vågorna in över relingen och båten fylldes med vatten.

Båten kantrade

Alla de 23 ombord föll i det iskalla vattnet, men fem personer lyckades kravla sig fast vid den uppochnedvända båtens köl. Efter knappt tre timmars dödsångest kom räddningen från den östra sidan av sjön. Tre personer, med fara för eget liv, kom med en liten farkost och lyckades ta i land de fem. De fem kunde efteråt vittna om dramat. När båten kantrade första gången lyckades 13 personer hålla sig fast i kölen, men efter att båten rullat runt i vattnet ytterligare ett varv i det vågiga vattnet var det bara de fem som orkade hålla sig kvar. En sjuttioårig kvinna, hustrun till en nämndeman, lyckades få tag i en vrakdel av trä som hon höll sig i, det kunde de fem se. Kvinnan var ömsom under och ömsom över vattenytan för att sen bli borta helt, berättas det. De omkomna kom alla från olika byar runt Värmskog, de flesta från Stora Skärmnäs, Gärdsjön och Degerbyn.

”De förolyckade, från åtskilliga Hemman i Socknen woro 5 gifta Karlar, 2 Hustrur, 4 Drängar, 5 Pigor och 2 barn”

”De räddade, en Man med sin Hustru, som kom halfdöd åt landet, en annan gift Man samt en Dräng och en Piga”

Dagligen under en period efter olyckan återfanns kroppar längs stränderna. Arbetet med att omhänderta och frakta kropparna var mödosamt på många sätt. Kropparna låg sprida längst en lång strandsträcka och flera personer från olika socknar var engagerade för att hjälpa till med arbetet. En av de som försvann i det kalla vattnet var Anders Bryntesson från Stora Skärmnäs i Värmskog, hans kropp återfanns aldrig.

”Dagligen och med biträde af kringliggande Hemman och Socknar har man arbetat och warit sysselsatt, at uphemta de förolyckades kroppar, på en otrolig rymd skiljes från hwarandra, utur wattnet.

En person som nämns för en stor insats här vid lag, är soldaten Gertsman som förlorade sin hustru i olyckan och blev ensam vårdnadshavare för två små barn.

”Såsom arm och särsdeles beklaganswär wid denna olyckliga händelse, kan Soldaten Gertsman nämnas, hwilken förlorade sin Hustru, och har twå späda Barn at wårda och försörja”

Något år senare, år 1801 hittades i Värmeln en stövel med ett ben i. Stöveln kändes igen och tillhörde Anders Bryntesson, den drunknade personen som man inte lyckades hitta i samband med olyckan. Stöveln med benet blev senare begravt på kyrkogården i Värmskog.