Läser insändare efter insändare. Det är synd om yrkesgrupp efter yrkesgrupp. Pedagoger kämpar. Sjuksköterskor kämpar. Lärare kämpar. Polisen kämpar. Tro mig, jag håller med och lider med er.
Själv tillhör jag inte något "hjälteyrke". Jag uppbär ingen titel där uniform eller arbetskläder är vardag. Jag behöver sällan jobba i en icke-smittsäker miljö. Ibland kan jag till och med jobba hemma, skjorta upptill och mjukisar nedtill. Ibland åker jag till USA, ibland till Göteborg.
Men däremot tycker nog staten och framförallt Skatteverket att jag är en hjälte. Kanske en och annan sosse, girig på skattekronor. Det är nämligen så att jag jobbar i det privata näringslivet. Min lön är på en nivå som får vänsterpartister att kippa efter andan och ropa efter planekonomi, som får moderater att vädra stödröster - ned med marginalskatten.
Få skulle kalla mig hjälte. Men i min roll genererar både min arbetsgivare och jag miljoner i skatteintäkter. Vi exporterar för miljarder, skapar jobb i tusental. Och vi skapar välfärd. Välfärd som genererar möjlighet för staten att anställa fler. Fler pedagoger, fler lärare, fler poliser. Bygga fler broar. Skydda fler musslor.
Så låt oss konstatera att alla är hjältar. Alla vi som på ett eller annat sätt har möjlighet att bidra till samhället. Ni som väljer att inte bidra - med eller utan pandemi. Det är ni som borde tänka om.
Tjänsteman i skjorta och mjukisar