Under de senaste dagarna har vi sett prov på påverkansoperationer och hur krig i skymningslandets gråzoner ser ut när det observerats flera drönare över känsliga skyddsobjekt. Det är ingen slump att det sker nu när säkerhetsläget allvarligt försämrats.
Under fredagen gjordes flera samtidiga observationer av drönare över de tre svenska kärnkraftverken Ringhals, Forsmark och Oskarshamn. Dessa uppenbart samordnade operationer utreds nu av Säkerhetspolisen. Även under måndagen och tisdagen har drönare synts över Forsmark. Drönare har även flugit över Stockholm och huvudstadens centrala delar, regeringskvarteren, riksdagen och Kungliga slottet.
Enligt uppgift rör det sig om större omärkta vingdrönare, med ett vingspann på två meter, som är en helt annan sorts farkoster än de små propellerdrivna drönare som är vanliga ute i handeln. De skall också ha setts vid Kaknästornet, Nacka och vid vattenverket i Norsborg. Flygtrafiken på Bromma har även fått dirigeras om. Tidigare har det också observerats drönare vid flygplatserna i Kiruna och Luleå.
Det är uppenbart vad det här rör sig om. Det är en form av hybridkrigföring med många mål för den skyldige. Och vem som med största sannolikhet är skyldig är inte svårt att räkna ut. Vi befinner oss just nu under den största säkerhetspolitiska krisen på decennier efter Rysslands krig mot Ukraina och ohemula krav på västmakterna.
Med drönarnärvaron vill man visa att man har möjlighet att när som helst slå till mot känsliga skyddsobjekt. En sorts inte så förtäckta hot då många militära drönare är utrustade för vapeninsats. Folk kan då börja ifrågasätta säkerheten och då handlar det om en påverkansoperation. Visst kan det också handla om att samla in information, men det torde främmande makt ha kunnat göra innan och bättre när det inte är så stor uppmärksamhet. Det kan också ha som syfte att testa vår beredskap.
Helt klart måste skyddet mot drönare och drönarattacker skärpas. Det är egentligen märkligt att det inte gjorts mer givet att vi känt till faran under många år. Framförallt kan man undra över det bristfälliga fysiska skyddet av våra kraftverk. Det måste till en permanent beväpnad närvaro.
Barometerns ledarsida skriver om att i alla fall Oskarshamn kommer att skyddas av särskilda säkerhetsföretag med erfarenhet av Afghanistan och Irak, och som bildats av tidigare operatörer från de svenska specialförbanden. Inte en dag för tidigt.
Måtte detta också bli en väckarklocka för regeringen om att stärka försvaret och vår beredskap. Visst har det beslutats om upprustning av försvaret men det är otillräckligt. Det har till exempel kommit larmrapporter om att det råder brist på ammunition, och detta borde vara tämligen enkelt att åtgärda i närtid.
Regeringen har fram tills nu också varit ovillig att genomföra säkerhetspolitiska överläggningar med såväl sina stödpartier som oppositionen. Partiledarna Ulf Kristersson (M) och Annie Lööf (C) kräver i en gemensam debattartikel (SvD 18/1) bland annat att försvarsberedningen inkallas. Under ett möte med riksdagens försvars- och utrikesutskott sade under tisdagen försvarsminister Peter Hultqvist (S) att regeringen nu är öppen för samtal, men ber att få återkomma.
Läget är så pass allvarligt att sådana överläggningar måste till utan dröjsmål.