Insändare: Föräldrar går med barnvagn och tittar ner i nallen

Insändare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
”Barnet söker ögonkontakt och då händer det att jag får se in ett barns saknad av närkontakt”, skriver insändarskribenten.
Foto: Hasse Holmberg / TT
Svar till ”Pratsjuk”, NWT 17 januari

Visst har tiderna förändrats. Vissa ser tillbaka med sorg till de intima samtalen man hade till det fladdrande ljusspelet från stearinljuset. Ögon som glittrade och ingen ringde och störde mitt i maten.

Sedan kom 1980-talet och datorn med sitt maskinspråk och första mobilen blev till slut allas lilla nalle. Människor går nu med sina barnvagnar och tittar ner i nallen.

Och barnet söker ögonkontakt och då händer det att jag får se in ett barns saknad av närkontakt. Jag ler mjukt mot barnet. Och barnet får en sekunds av total närvaro och ögonen glittrar till.

Tyvärr blir det mej barnen kommer ihåg. Inte mamman.

Snart är vi inne i en tid då vi möter robotar med mer känslor och intelligens än människorna. Men som saknar en själ. Men som har ett program som kan kalkylera en miljard olika beräkningar per sekund och beräkna och utföra en handling för att hjälpa människorna. Då människor har blivit svårt skadade under en lång tids av felhantering.

En robot kommer då att utföra hemsysslorna som att städa, diska och laga mat. Och utföra en intim liten konversation vid ett dukat bord till ett fladdrande ljusspel från ett stearinljus. Och till och med robotögon som glittrar.

Kärleken kan programmeras in om man bara kan algoritmen till en människas hjärta eller till ett robothjärta av metall.

Ulla Bella programmerare 888

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.