Riksgränsen mellan Sverige och Norge har knappt känts som en gräns – tills pandemin slog till.
I februari-mars i fjol gjorde norska fotografen Adrian Øhrn Johansen en drygt 800 mil lång resa i gränslandet, för att dokumentera en historisk tid. Resultatet: en fotobok fylld av hinder.
– Jag bor i Östfold, på Hvaler, nära Svinesund, så jag har vuxit upp med ett väldigt nära förhållande till Sverige och har både familj och vänner i Sverige, berättar Adrian Øhrn Johansen.
Idén till hans långsträckta fotoprojekt föddes när han läste i norska tidningen VG att en väg vid Halden stängdes av vid gränsen.
– Den barrikaderades med bildäck, kätting och skylt. Jag tänkte att det måste jag åka och ta en bild av. Det gjorde jag och på väg hem slog det mig att är det så att man ska stänga hela gränsen? Det går väl inte, den är väl för lång för det? Men det visade sig att jodå, det skedde.
Äldsta gränsen
Adrian Øhrn Johansen ville dokumentera nedstängningen och erfor snart hur unikt det faktiskt är att gränsen mellan de två grannländerna inte är helt öppen.
– Gränsen är den äldsta och längsta mellan två länder i Europa och har varit oförändrad sedan 1751, så den har varit där den är nu i 270 år. Och den nordiska passunionen, som gör att vi har rätt att studera, jobba och färdas fritt tvärs över gränsen, den är bland de äldsta avtalen i sitt slag i världen. Plötsligt var den öppenheten borta och det tycker jag var väldigt intressant, säger han.
Reste i klimax
Adrian Øhrn Johansen valde att genomföra idén när gränsreglerna var som allra hårdast.
– En liten period var det inreseförbud för norrmän till Sverige och svenskar släpptes inte in i Norge och det var i den perioden jag gjorde det här. Det var som ett klimax. En kort period var det soldater på bägge sidorna av gränsen, berättar han.
På grund av de tuffa reglerna var han aldrig över på den svenska sidan:
– Om jag hade gjort det, hade jag kunnat hamna i karantän när jag kom hem igen. Det hade kunnat bli tio dagar i karantän och till och med böter. Så jag höll mig på norsk sida hela vägen.
Det gjorde resan extra lång.
– Det blev mellan 8000 och 9000 kilometer. Gränsen är 1630 kilometer lång, men ofta så är ju snabbaste vägen från söder till norr i Norge genom Sverige, så om man insisterar på att köra bara i Norge, som jag måste göra, så blir det förfärligt mycket omvägar och extrakilometer.
Ångrade du dig någon gång längs vägen?
– Nej, jag gjorde inte det. När jag först startade hade jag bestämt mig för att fullfölja och då var det bara att bita ihop tänderna, säger han.
Värmlandsbilder
Boken ”Gränsundersökning 2021” är fylld av bilder på stoppanordningar på både små och stora vägar vid gränsen. Flera av bilderna kommer från gränsen till Värmland; en region där det normalt finns många ställen att korsa gränsen på och kontakterna mellan grannarna är täta. Den närheten slog honom under arbetets gång.
– Det har varit en konstant påminnelse om vad täta banden är mellan Sverige och Norge och att det handlar om väldigt mycket mer än gränshandel. Det här handlar om familjer som inte fick ta farväl av nära som begravdes, det handlade om folk som mister intäkter och barn som inte får träffa sina besteföräldrar. Allt det försvinner lite i alla fall i den norska debatten, där det är mycket om gränshandeln.
”Stor del av vardagen”
Han tror att många av de styrande underskattar betydelsen av kontakterna över gränsen.
– Man behandlar grannskapet med Sverige lite på samma sätt som möjligheten att dra på chartertur till Sydeuropa, att utlandet är utlandet och en gräns är en gräns, men förhållandet till grannlandet är en stor del av vardag och familjeliv för dem som bor närmast gränsen.
Att länderna tagit olika väg i hanteringen av pandemin kan också ha spätt på rivaliteten med ”storebror” Sverige.
Som en skidtävling
– Vi förhåller oss till det lite som att det är en skidtävling med Gunde Svan och Björn Dählie, lite av konkurrens med söte bror, men det handlar ju om något mycket allvarligare.
Hur grannsämjan blir efter pandemin återstår att se.
– Det är jag väldigt spänd på. Norska regeringen har praktiserat de strängaste reglerna och samtidigt inte blivit påverkad av stängningen, så det är lätt för norrmän att säga att vi är så bra vänner med Sverige att de förstår att gränsen måste vara stängd. Lyckligtvis brukar familjer, vänner, kollegor, näringslivet etcetera samarbeta väldigt tätt och det kommer man att göra när gränsen öppnar också. Jag hoppas att det kommer att fortsätta, men man ska inte ta för givet att det alltid kommer att vara lika bra som det varit, säger Adrian Øhrn Johansen.
Och, till sist, vad gör en fotograf efter ett mastondontprojekt som detta; vad blir nästa grej?
– Jag har en dröm om att fotografera livet i bygderna längs Klarälven. Älven rinner från Femunden och genom Trysil i Norge innan de korsar gränsen och fortsätter söderöver i Värmland. Det kunde vara ett spännande fotoprojekt om våra land och folk. Men det får bli efter pandemin.