I tisdags visades första avsnittet av SVT:s nya serie Vägen ut med Lars Lerin, där Lerin och maken Junior tar med sig åtta vänner på en resa genom Sverige.
En av dessa är Peter Eklund från Lysvik.
I programmet ägnar sig vännerna åt att måla och prata om hur missbrukat präglat dem som personer, deras liv och anhöriga. Första anhalten var Höga kusten och sedan fortsätter resan genom Sverige, i totalt sex avsnitt.
Ulrika, 30, om resan med Lerin: ”Det var traumatiskt att splittras och åka hem”Peter Eklund från Lysvik vet vad det innebär att leva i ett missbruk. Vi når honom i Thailand, där han och frun är på en månad lång semester och hälsar på svärföräldrarna. Han berättar att han känt Lars Lerin i många år och att Lars bad honom att söka till nya programmet. Vilket Peter inte tvekade till.
- Jag gillar ju galna upptåg och tycker det är kul när något händer. Sen tänkte jag, va fan har jag tackat ja till? Men de tankarna släppte ganska snabbt.
Peter växte upp i Mölndal utanför Göteborg. Hans väg in i missbruket var första fyllan när han bara var elva år gammal.
- Jag var nyfiken av mig, och när jag var runt 14-15 år hade jag börjat dricka nästan varje helg. Men det visade sig snart att jag och alkohol inte var någon bra kombination. Jag blev aggressiv och det hände en massa idiotgrejer. Jag blev tagen för fylla och hamnade i slagsmål, råkade ut för akut alkoholförgiftning och blev indragen i en massa skit. Effekten brukade bli maximal och ofta katastrofal, och det slutade med att folk blev rädda och inte ville ha med mig att göra.
Kanske var det just detta som gjorde att Peter sökte sig vidare bland drogerna. När han fyllt femton provade han hasch, vilket han fortsatte med allt oftare. Till slut varje dag. Och nu blev han inte längre aggressiv.
- Jag blev bara snöig och slö. Det hade väl en lugnande effekt på mig, säger Peter som berättar att han i grunden inte gillade droger.
- Jag tyckte att den som rökte hasch var dum i huvudet och att den som injicerade droger var ännu dummare. Så torskade jag på båda delarna.
Lars Lerin och maken Junior tar med åtta vänner på en resa genom Sverige. Foto: Maria Rosenlöf - Vägen ut med Lerin - SVT Åtta vänner som pratar om sitt missbruk. Foto: SVT - Vägen ut med Lerin Peter Eklund jobbar idag som golvslipare i egna företaget Nya STS. Foto: Privat Peter Eklund och hans hustru är på besök i Thailand. Idag kan Peter Eklund njuta av livet.
Den tredje april 1982, dagen efter att Peter muckat från lumpen, provade han amfetamin för allra första gången.
- Det var som att sätta på en handske som passade mig perfekt. Amfetaminet gjorde mig kolugn och jag tyckte att jag fick kontroll på läget. Framförallt i början var det väldigt roligt. Vi sprang på disco och var vakna hela nätterna och dansade och höll på.
Och så rullade livet på. Peter injicerade amfetamin när han hade pengar och tillgång. Först och främst på helgerna, sedan ökade det på även under veckodagarna.
Amfetamin kostar, men Peter säger att han aldrig blev kriminell.
- Jag var ruskigt effektiv och aktiv när jag gick på amfetamin och jobbade ihop mina pengar i kyllagret på Arla i Göteborg.
Tänkte du någon gång att din livssituation inte var bra?
- Ibland gjorde jag väl det. Främst när konsekvenserna kom och jag tvingades ta banklån för att betala knarkskulderna. Då kom tankarna.
I slutet av 1980-talet fick Peter istället jobb som golvslipare. De första åren som anställd. När företaget gick i konkurs 1991, startade han om och blev egen företagare. Samtidigt levde han som i en dimma, där det mesta i livet handlade om jobb och droger. Att ha relationer fungerade förstås inget vidare.
– Jag hade två kraschade relationer bakom mig. En på 7,5 år och en på 2,5 år. Till slut bestämde jag mig för att inte gå in i en ny relation så länge jag använde droger. Och så blev det.
Så kom byggkrisen och jobben försvann. Hans mamma tyckte att han lika gärna kunde flytta upp till Lysvik och gå arbetslös häruppe. Orsaken var att hans pappa är från byn och att föräldrarna bodde där.
Och så blev det. Peter flyttade till Värmland, annonserade ut sina tjänster som golvslipare och fick så småningom fart på företaget igen.
- Jag har ju alltid varit en periodare, så i början var jag drogfri. Men så åkte jag över till Munkfors och träffade likasinnade. Och då blev det full rulle igen när jag inte behövde åka ända till Göteborg för att få tag på droger. Allting blev till ett kaos, säger han.
Jobb och droger
Livet rullade på med en salig blandning av jobb och droger och Peter var skicklig på att dölja sitt missbruk för omgivningen. Och om någon reagerade, sa Peter bara att han skyllde på att han lackat för många golv utan mask, och många köpte den förklaringen.
En dag i början av 1996 blev Peter tagen för ringa narkotikabrott i Munkfors. Det blev början till slutet på hans destruktiva liv. Han hade helt enkelt fått nog. Och eftersom han var bekant med den polis han greps av, ringde han till honom efteråt och bad om hjälp att bli kvitt drogerna.
– Jag hade ingen annan att prata med, och frågade vad fan jag ska göra. Det samtalet glömmer jag aldrig. Han kom att bli jätteviktig för mig.
Polisen hjälpte honom nämligen att komma i kontakt med socialen i Sunne, som i sin tur tog med Peter till Hagforsgruppen som är ett behandlingshem. Där stannade han i åtta veckor.
Hur var den tiden?
- Grejen är den att jag var så trött på drogerna. Och när jag väl bestämmer mig för någonting, då gör jag det. Men det gäller bara att ta beslutet.
Peter berättar att det blev en lyckad vistelse.
- Terapeuterna och kamraterna där fick mig att tänka på annat, och jag tog inga återfall. Jag har inte ens druckit en lättöl sedan dess. Jag är sån. Bestämmer jag mig för något, då kör jag rakt in i kaklet, berättar han och tittar på en räknare i mobilen.
- Idag är det 25 år, två månader och två dagar sedan jag slutade med droger. Så jag ser det som välinvesterade pengar för Sunne kommun när de skickade mig på behandlingshemmet. För idag är jag ju en god skattebetalare.
Visst kommer tankarna på drogerna. Då hämtar han styrka i att gå på möten, både AA (anonyma alkoholister) och NA (anonyma narkomaner). Vilket han gör fortfarande, två dagar per vecka.
Hur ser livet ut idag?
- Jag har ett liv idag. Jag är gift och kan åka på semester. Jag jobbar för mycket, men samtidigt gäller det att jobba och spara om man ska kunna åka till Thailand som vi gör.
Och dessutom fick han ju vara med på Lars Lerins resa genom Sverige. Som var både rolig och nyttig för honom.
- Jag fick rota i mitt förflutna och det är inte fel att påminna sig själv om vem man är eller varifrån man kommer. Men jag ser resan som en belöning på att jag varit drogfri i 25 år. Och om jag kan få en enda person att tänka om och sluta med droger, då är denna resa värd allt!