Sakfrågor måste vara vägledande och respekt visas. Förbud bör däremot gälla mot att vulgärt smutskasta sina motståndare, skriver Kjell Göthe.
Så fick vi vår första kvinnliga statsminister Magdalena Andersson (S) på plats. Hon tar över vårt land i djup kris. Under sju år har nämligen Socialdemokraterna inte lyckats driva utvecklingen framåt. Tvärtom har det snabbt gått utför. Visst, Magdalena Andersson gjorde ett trevligt intryck i myssoffan hos Skavlan i tv.
I sin regeringsförklaring betecknade hon den organiserade brottsligheten som ett samhällsgift och vårt största problem. Det var en seriös analys, men krisen är tyvärr djup också inom så många andra avgörande områden. Dessutom styr hon den parlamentariskt svagaste regering vi haft sedan Ola Ullstens (FP) dagar 1978-79.
Tyvärr tappade Magdalena Andersson initiativet redan från start genom att ta in flera nya och oprövade ministrar. Förmodligen har de valts för att i första hand bedriva S-valrörelse. Hon släpar också på några gamla som borde ha bytts ut efter sina totala misslyckanden. Justitieminister Morgan Johansson för sin senfärdighet i allt han gör och sina regelbundet nedsättande omdömen om de flesta i sin omgivning. Anders Ygeman, därför att han som dåvarande energiminister bär ansvaret för hela energisektorns haveri.
Det krävs nu mycket av vår statsminister. Viss hjälp får hon eftersom hon tvingas styra på oppositionens budget (Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna). I riksdagen måste nu samtalsförbudens tid vara förbi, alla skall våga tala med alla, trots Annie Lööfs (C) idoga invändningar.
Sakfrågor måste vara vägledande och respekt visas. Förbud bör däremot gälla mot att vulgärt smutskasta sina motståndare och kalla dem för till exempel ”den blåbruna oppositionen”, som ledande S-företrädare gör (inte minst Morgan Johansson). Sådant förstör debattklimatet och kreativiteten i demokratins högborg.
Magdalena Andersson kunde tolereras av riksdagen som statsminister genom att utlova Vänsterpartiet reformer som läggs utanför ordinarie budget. Därmed bryts den viktiga budgetdisciplin som hittills gällt. Vilket trixande!
Dessutom, en ”politisk vilde”, Amineh Kakabaveh, röstade för henne sedan hon fått gehör för sin hjärtefråga: att regeringens inställning till den kurdiska YPG-milisen skall omprövas. Återigen, vilket trixande! Den som är invald i riksdagen för ett politiskt parti, men sedan hoppar av tillhörigheten borde naturligtvis inte få sitta kvar som ”politisk vilde”. Väljarna har ju valt vederbörande med helt andra utgångspunkter och därför blivit lurade.
Som utspelen hittills ser ut kommer vi detta valår 2022 att dessbättre kunna välja mellan två tydliga politiska alternativ igen, ett till vänster och ett till höger på den politiska skalan. På annat sätt går det inte att få ihop en regering. För oppositionen gäller att kraftsamla på 3-5 frågor, där krisen är som allra värst. Vad är då viktigast?
● Vår inre säkerhet: Det gäller att bekämpa den grova brottsligheten resolut, att ge polisen, domstolarna och kriminalvården resurser. Här har S mycket att ta igen.
● Vår yttre säkerhet: Vi måste återställa tidigare naiva försummelser för att kunna försvara vår fred, frihet och demokrati och bygga upp försvaret igen. Detta pågår. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) har insett att det behövs.
● Energifrågan är viktig för näringslivet som är motorn för all samhällsutveckling och för medborgarna. Till detta kommer miljö- och klimatfrågor, där arbetet måste ske inom varje departement och i internationell samverkan.
Kjell Göthe
Politisk krönikör