Löjets skimmer över överklagandet

Vi har under de senaste decennierna levt i en tid av avregleringar. Det är med största förvåning jag konstaterar att det finns privata aktörer som helt plötsligt förordar det motsatta, skriver Filip Gille.

Det är ett löjets skimmer över de stora drakarna som försöker överklaga utvidgningen av Bergvik. Det faktum att beslutet togs med endast en rösts övervikt är inget konstigt. Det är just därför som våra beslutande församlingar har ett udda antal delegater. Beslut på riksdagsnivå tas också med en rösts övervikt utan att det anses märkvärdigt. Hela vår demokrati bygger på att majoriteten beslutar till nackdel för minoriteten.

Lundbergs, Capriga, Wermlands Invest m fl är företag som bildats i konkurrens med varandra, där drivkraften varit att växa genom förvärv och expansion. Jag är helt övertygad om att Lars-Erik Lundberg men även Fredrik Lundberg, Hans Bergh och alla av den generationen inte satte sin tilltro till kommunala begränsningar hos sina konkurrenter för att främja det egna bolagets tillväxt.

När nu yngre förmågor tagit över förefaller den tidigare egna drivkraften saknas och man sätter sin tilltro till regleringar och planhushållning istället för fri konkurrens. Dessa ”starka företagare” (NWT) är antagligen helt ointresserade av att de begränsningar i handel som de önskar skall införas på Månsberget, även införs i de affärslokaler man själva disponerar. Begränsningarna skall gälla andra men inte en själv.

Visst finns det all anledning att värna om centrum, men vi lever i en föränderlig tid och centrum måste anpassa sig till hur efterfrågan ser ut. Bergvik och Välsviken är sammantaget till ytan lika stort/litet som Tingvallastaden. Det är omöjligt och direkt olämpligt att ha den handeln i centrala Karlstad. Det kanske svider att behöva ändra och flytta verksamheter i sitt fastighetsbestånd men hittills har man utan ansträngning kunnat ”mjölka ur” husen maximalt. Nu är det förändringar som krävs för att bibehålla avkastningen.

Det finns naturligtvis en anledning till att vi företrädesvis väljer att handla som vi gör, det är bekvämt och praktiskt och det går att parkera utan kostnad. Ett enkelt sätt att främja centrumhandeln är genom hyressättningen.

En stad är ett dynamiskt område i ständig förvandling. Det som var bra för staden för hundra år sedan är inte bra i dag. Ta Våxnäs som exempel. En ren industristadsdel på 1960-talet men nu ett handelsområde som rimligen konkurrerar med centrum. Tidigare hade vi flera färghandlare i centrum, nu finns dessa på Våxnäs. Borde kommunen ha förbjudit detta?

Handeln i sig skall givetvis inte regleras. Vi har under de senaste decennierna levt i en tid av avregleringar. Det är med största förvåning jag konstaterar att det finns privata aktörer som helt plötsligt förordar det motsatta – men bara i deras bransch och bara på vissa platser. Ingen av dessa ”starka företagare” har sagt ett pip om Välsviken och dess expansion österut. Men 27 000 kvadratmeter på Bergvik, då går man ”man ur huse” och gapar och skriker. Varför? Dessa ”starka företagare uppvisar en hysterisk rädsla för fri konkurrens.

För att ha rätt att överklaga detaljplaner skall man vara ”sakägare”. Sakägare är inte samma sak som att ha rätt att lämna synpunkter i samrådsskedet. Personligen ifrågasätter jag starkt huruvida dessa ”starka företagare” kan anses höra till kretsen av sakägare. Hur kan Rohm och Co med Drott Hotell på Järnvägsgatan vara sakägare på Bergvik? Enligt min uppfattning saknar även Fältbiologerna överklagningsrätt.

Om vi spekulerar i det motsatta förhållandet skulle det innebära att om Lundbergs vill detaljplanera Trangärdstorp för bostäder så skulle exempelvis Wermlands Invest ha överklagningsrätt på planen trots att Wermlands Invest inte gränsar till området och inte heller är markägare inom planområdet. Det är inte rimligt. Det förefaller som om de som är stora och starka, och skriker högt är vana att få sin vilja igenom och skrämma till tystnad.