Charlotta Levay: Var hellre medberoende än oberoende

Signerat
PUBLICERAD:
Dee tillfrågas om det mest användbara självhjälpsråd han stött på. Då berättar han om bibellektionerna när han gick i skolan, skriver Charlotta Levay.
Foto: Marta Lavandier/AP
Politiker och debattörer framställer gärna sig själva som modiga sanningssägare men kan samtidigt vara väldigt följsamma gentemot sina egna stödtrupper, skriver Charlotta Levay.

Självständigt tänkande är hyllat och eftersökt. Enligt läroplanen för svensk grundskola ska exempelvis varje elev lära sig att självständigt formulera ståndpunkter grundade på kunskaper och etiska överväganden.

Men det är svårt i praktiken. Folk uppskattar i allmänhet inte att bli motsagda, och priset för att stå emot etablerade ståndpunkter kan vara högt. Politiker och debattörer framställer gärna sig själva som modiga sanningssägare men kan samtidigt vara väldigt följsamma gentemot sina egna stödtrupper.

Att gå mot strömmen är också riskabelt på så vis att de etablerade ståndpunkterna inte sällan faktiskt är helt korrekta. Utan äkta intresse för de där kunskaperna och etiska övervägandena som läroplanen nämner är det lätt att hamna fel.

Därför är det så uppfriskande när någon framträder med verkligt självständiga tankar som är värda att ta på allvar. Ibland kommer det från oväntat håll, såsom när den brittiske ståupparen Jack Dee intervjuades om sin nya bok What is Your Problem, en parodi på självhjälpsgenren (The Guardian 30/10).

På frågan om tips för ett lyckligt äktenskap – han och hans fru har varit gifta i mer än trettio år – svarar Dee att man måste tillåta ett visst mått av osjälviskhet och medberoende. Alla talar om hur viktigt det är att vara självständig, säger han, men i själva verket är det mycket mognare att lära sig medberoende och att lita helt och fullt på någon annan. Då kommer det in en aning magi, påstår Dee, och relationen blir mer än summan av delarna.

Hoppsan. Det var minsann någonting annat än de vanliga råden i frågespalterna. Där brukar oberoende från nära och kära framställas som en dygd. Genom att ifrågasätta självständighet som högsta ideal på livets alla områden, även i nära relationer, uppvisar Dee verkligt självständigt tänkande.

Dee tillfrågas om det mest användbara självhjälpsråd han stött på. Då berättar han om bibellektionerna när han gick i skolan. Som vuxen tycker han att där fanns en rikedom som kan vara till stor hjälp i livet. Att behandla människor som man själv vill bli behandlad och att försöka älska sin nästa även om man inte tycker om personen ifråga – det är kraftfulla levnadsråd, menar han.

Men hallå, har karln inte nåtts av den allmänt förkunnade sanningen att religiös påverkan är bland det farligaste ett barn kan utsättas för, särskilt i skolmiljö? Fast det är kanske en sanning med begränsad räckvidd, utan större giltighet bortom den dagsaktuella svenska skoldebatten.

Helt oväntat är det kanske inte att just en komiker framför självständiga tankar. Ståuppare har ju rollen av hovnarrar. De förväntas gissla makthavare och säga sådant som annars är tabu. Tyvärr används den rollen ofta bara för ogenomtänkta rallarsvingar eller rena plumpheter.

Självständigt tänkande är kanske allra svårast när det gäller det som Jack Dee talar om, alltså personliga livsideal och relationer. Men det personliga är som bekant politiskt. Tänk bara vilken samhällsomvälvande kraft det skulle vara om alla försökte följa den gyllene regeln. (SNB)

Charlotta Levay

Docent i företagsekonomi vid Lunds universitet

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.