Svenskt säkerhetsunderskott

Ledare
PUBLICERAD:
Behövs mer än soldater på Gotland.
Foto: Sören Andersson/TT
Folk och Försvars rikskonferens kan bli olidligt svensk. Konsensus råder om att Sverige är fantastiskt och ryggdunkarna avlöser varandra. Därför blev FOI:s forskningsledare, Robert Dalsjös, syn på var Sveriges försvar befinner sig en hälsosam verklighetskontroll under konferensen, som ägde rum i början av veckan.

För även om Sverige börjat en upprustning sker det från en bottennivå. Svenska politiker, från både vänster och höger, raserade under två årtionden Sveriges förmåga till nationellt försvar. Därför finns i dag vad Dalsjö kallar ett säkerhetsunderskott. Det råder ett glapp mellan vad Försvarsmakten förmår och vad den borde förmå.

En del av säkerhetsunderskottet handlar om en teknologisk skuld. Sverige har spjutspetsförmåga inom vissa områden, men saknar samtidigt helt basala förmågor på dagens slagfält, som till exempel förarlösa flygplan. Det trots att drönares kommande betydelse har varit känd sedan 1970-talet, och helt uppenbar sedan Georgienkriget 2008.

De positiva förändringar som genomförts har varit begränsade. Vissa åtgärder är symboliska, som till exempel några hundra man på Gotland. Andra är sådant som vi mer eller mindre får till skänks, där är tillskottet av amerikanska Patriotrobotar ett exempel.

Men de flesta åtgärderna är sådana som genomförs som del av en för lång tidscykel. Nya regementen och nya utbildningsplatser som kanske stärker försvarsförmågan om tio år. I realiteten är Försvarsmakten kvar i samma struktur som 2009. Uppbyggnaden av nya brigadförband för armén har inte fungerat, vilket framgick av Riksrevisionens granskning i höstas.

Ett problem är förstås att den socialdemokratiska regeringen inte vill ha några extra kostnader. Socialdemokraterna hade överhuvudtaget inte höjt anslagen om inte januaripartierna tvingat dem. Regeringens mål nu är att lägga 1,5 procent på försvarsutgifter, medan Natos rekommenderade nivå är 2 procent.

Ett annat problem en slags långsamhetens kultur där mantrat är att det tar tid att bygga upp militär förmåga. Det beskrivs som väldigt svårt att skapa militär kapacitet och det bara kan göras under lång tid. Symptomatiskt under Folk och Försvars konferens var när försvarsminister Peter Hultqvist ifrågasatte om Försvarsmakten ens har kapacitet att hantera mer pengar.

För nog hade det gått att höja försvarsförmågan här och nu om bara politikerna ville. Försvarsmakten skulle kunna anställa fler och förtäta förbanden så att till exempel flygvapnets basförband får längre uthållighet, och marinens fåtaliga fartyg får reservbesättningar. Det går även att köpa in mer avancerad, och väl behövd, ammunition. Mer pengar ger också möjlighet till fler övningar.

För det är nu och i den omedelbara framtiden som Sverige är under ett ökat hot. I det korta perspektivet handlar det om Putins uppmarsch mot Ukraina. Men många fruktar också vad som skall hända i nästa amerikanska presidentval. Vad händer om en kandidat vinner på löftet att skära ned de militära utgifterna i Europa? Ett starkare svenskt försvar måste byggas nu.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.