Kristen tro tar sig uttryck i gärningar

Debatt
PUBLICERAD:
När Desmond Tutu förde kampen mot apartheidregimen i Sydafrika var det samma inre vrede som låg bakom, skriver Sven Kragh.
Foto: Berit Roald/NTB Scanpix/TT
En kyrkoledare tar inte kampen utan att förankrat sig i evangeliet och den tro som hon eller han bär i sitt hjärta, skriver Sven Kragh.

Under julhelgen avled Desmond Tutu, ärkebiskop i den anglikanska kyrkan i Sydafrika. En kyrklig ledare som fick visa att hans tro måste ta sig uttryck i gärningar. Gång på gång fängslades han i samband med sitt sätt att uttryck evangelium i ett samhälle, som präglades av apartheid.

Hans tro tvingade honom ständigt att stå upp för människovärdet oberoende av hudfärg och tänkande kring åtskillnad mellan människa och människa i hans hemland. Ur den egna trons fördjupande kommer frimodighet i handlandet.

För att våga stå i stormens öga, när det börjar blåsa i kyrka och samhälle, så krävs det att en djup förankring i tron och den trygghet, som kommer av det. Gång på gång låter oss evangeliet se hur Jesus själv vandrade den vägen. Innan han tog upp kampen med felsyn i sitt eget folks tro och liv drog han sig ofta tillbaka i bön och samtal med sina närmaste eller alldeles ensam.

På söndagen efter nyår berättar evangeliet om hur Jesus tog itu med missförhållande i judarnas sätt att se på en av sina viktigaste gudstjänstplatser, Jerusalems tempel med sina förgårdar. Man drev handel där och Jesus slängde ut ”månglarna” och förstörde deras möjlighet att förtjäna pengar på ett orättfärdighet sätt.

Sällan beskriver evangeliet Kristus så vred och arg som den gången. Men ingen ska tjäna pengar i Herrens hus på människors svagheter. Ingen av Jesu lärjungar var förundrad, det var en naturlig följd av Jesu undervisning och den tro, som skapades genom den.

När Desmond Tutu förde kampen mot apartheidregimen i Sydafrika var det samma inre vrede som låg bakom. Det är relativt lätt att se detta med det avstånd som tiden skapar. Men hur är det just nu idag.

Runt om oss stiger kristna ledare fram och vågar tala emot samhällsledares beslut utifrån trons plattform. Ofta får man då veta att de ska hålla sig inom trons område och inte ge sig in i samhällsdebatten. ”Håll er till trons uppbyggnad och det område, som vi tycker att ni ska agera inom!” Tron på Jesus Kristus bär inga bojor.

Hos Jakob i hans brev står i det 2 kapitlet: ”Liksom en kropp utan livsande är död, så är tron utan gärningar död.” Därför kommer ärkebiskopar, biskopar och troende i Sverige alltid att våga säga sin mening om hur maktens beslut träffar enskilda människor på ett inhumant och okristet sätt.

Kyrkans ledare i form av biskopar och präster vågar ibland utifrån sin tro träda fram och säga till beslutsfattare att det där beslutet blev fel utifrån evangeliet. Då placerar ofta samhällets och medias opinionsdrivare Ordets företrädare i den ena eller andra politiska fållan. Men den kyrkliga ledaren har inte uttalat sig efter samhällets måttstock utan efter evangeliets. En kyrkoledare tar inte kampen utan att förankrat sig i evangeliet och den tro som hon eller han bär i sitt hjärta.

Ibland kan man uppfatta att man kan skilja på fördjupande i tron i den egna personligheten och trons gärningar i vårt samhälle. Egentligen är det två olika sidor av en troende människas verklighet. De är inte skilda från varandra utan hör ihop som livsande och gärning enligt Jakob. Alla som har fått lyssna till biskopar och kyrkoledare när medias strålkastare slocknat har säkert anat att bakom orden om samhällslivet finns trådar ner till trons verklighet i deras inre. Tron på Jesus Kristus bär inga bojor.

Sven Kragh

Prost

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.