Johanna Lindqvist, 32, räddades av sin hund Eddie i förra veckan.
De hade, som de brukar göra, tagit en långpromenad i skogen.
Men den här gången var de på ett område där de inte brukar vara. Plötsligt försvann markeringarna som de följde.
– Det började skymma och jag förstod att vi var illa ute, säger Johanna.
Trettondedag jul var en mycket solig och vacker dag.
– Det jättefint väder och Eddie och jag var sugna på att ta en riktig långpromenad. Vi åkte upp till Kroppefjäll där det brukar vara fint, säger Johanna Lindqvist, som är bosatt i Frändefors.
Eddie är Johannas finska lapphund, två år ung.
– Vi hade med oss matsäck med kaffe och lite mat och vatten till oss båda. Vi var framme vid elvatiden och började gå efter en markerad slinga. Det stod inte hur lång den var, men såg ut att vara en mil ungefär på skylten. Vi går ofta långa sträckor, jag och Eddie. Men just här hade vi inte varit tidigare, och det visade sig vara en längre slinga än en mil, berättar Johanna.
"Vi var illa ute"
Efter en stund stannade de, Eddie fick lite mat och Johanna drack kaffe.
– Sedan fortsatte vi gå. Vi höll oss hela tiden på den markerade slingan. Efter en stund stannade vi vid ett vindskydd och åt vår matsäck. Då var klockan två och det var inte så långt kvar, kanske tre-fyra kilometer.
– Men när vi skulle fortsätta gå så upphörde plötsligt markeringarna på träden. Klockan var då tre och halv fyra började det skymma. Då hade jag en mil bakom mig och jag insåg att vi inte skulle hinna tillbaka innan det blev mörkt. Jag förstod att vi var illa ute, säger Johanna.
Ingen täckning
Hon försökte först ringa 112 och sedan till sin mamma, men mobilen hade inte täckning. Samtidigt började batteriet att ta slut.
– Jag tänkte att jag får gå tillbaka till vindskyddet och vänta där över natten tills det blir ljust igen. Dessutom visste mina föräldrar att jag hade åkt till Kroppefjäll för att ta en långpromenad och därför var jag ändå inte alltför orolig. De börjar nog leta efter mig tänkte jag.
Var det inte kallt?
– Det var sju-åtta minus och ja, jag började känna av det. Jag var klädd för en långpromenad, men inte för något överlevnadsläger.
Hur gick tankarna?
– Jag lovade mig själv att jag inte fick somna och bli nedkyld. Därför gick jag omkring på stället och höll värmen uppe och rörde på fingrar och tår. I övrigt tänkte jag inte så mycket, utan stängde av huvudet och hoppades att man var ute och letade efter mig.
Eddie började skälla
Vid halv två-tiden på natten började Eddie skälla. Han reagerade på något.
– Det var polisens hundförare som hade hittat oss! Jag blev överlycklig. De kom verkligen i rätt tid. Jag hackade tänder och hade börjat överlägga med mig själv att ta en liten tupplur så jag var nog inte helt klar i tankarna längre.
Vad tror du hade hänt om Eddie inte skällt och ni inte hade hittats där under natten?
– Det vågar jag inte ens tänka på. Jag är jätteglad att det slutade som det gjorde, säger Johanna.
Lyckliga moment
Polisen ledde sedan Johanna och Eddie genom terrängen till utgångsplatsen där pappa Jan, mamma Catharina och brorsan Rickard stod och väntade.
När polisen kunnat konstatera att Johanna och Eddie hade klarat sig utan skador fick de åka hem med sin familj.
Eddie fick sova i min säng under helgen, vilket han inte brukar få göra annars. /Johanna belönade sin hund
Det finns många lyckliga sammanträffanden i den här historien.
– Samtidigt som det här hände hade mamma och pappa varit tvungna att avliva sin hund, Sigge, en 14-årig tax som hade blivit sjuk. De ringde och berättade om det för mig och jag sa var jag och Eddie skulle under dagen. Så det visste de. Därför kändes det även som att Sigge räddade mig och Eddie. Cirkeln slöts eftersom jag tog hand om Sigge när hans förre ägare dog.
– Dessutom var det ett par som hade mött mig och Eddie när vi var ute och gick där på Kroppefjäll och berättade att de sett oss för min pappa när han först var ute och letade efter oss på egen hand innan polisen kom till dit.
Hur tänker du inför fortsatta långpromenader?
– Att jag alltid ska ha med mig en fungerande tändare och alltid ha med i beräkningen att markeringar kan försvinna. Det fanns en eldstad med jättefin ved vid vindskyddet som vi hittade. Men tändaren jag hade med mig slog bara gnistor. Det blev ingen eld, säger Johanna Lindqvist.
Hur blev Eddie belönad efteråt?
– Han fick sova i min säng under helgen, vilket han inte brukar få göra annars, säger Johanna.