Efter fyra år som ansvarig för Arvika konsthall sätter Marcus Modh punkt. Nu tar han sikte på ett nytt uppdrag i samtidskonsten och flyttar från Arvika.
Han lämnar med en känsla av vemod, men också med stoltheten över att ha gjort skillnad.
Det är hans allra sista vecka på konsthallsjobbet i Arvika och hans känslor i stunden är lite blandade.
– Vemodigt är ett ord jag sagt några gånger nu. Det är väldigt många som kommit fram och visat uppskattning för det jag har gjort, så jag blir glad, men så får jag lite dåligt samvete samtidigt. Folk visar uppskattning och så är man inte kvar utan försvinner, säger han.
Beslutet att lämna konsthallen och Arvika växte dock fram under lång tid och flera faktorer ingick i tankeprocessen som föregick beslutet.
”Svårt hinna med”
En handlar om tjänstens omfattning: bara 75 procent.
– Det är svårt att hinna med allt man ska göra här och svårt att leva på lönen på 75 procent, säger han.
En annan faktor är att han inte tycker att han fått respons från kommunen på flera viktiga punkter. Det handlar om strukturen för jobbet, där han kände att han kom i kläm mellan kommunen och konstföreningen, men också om uteblivna svar från kommunen på strategiska frågor och uteblivna satsningar på lokalerna.
Ibland har hans visioner mötts med inte ens nej, utan bara tystnad.
– Jag är osäker på om de förstod hur projekten kunde gagna kommunen på olika sätt.
Satsningen som gick hem
Ett exempel på det är Epa-huset. Där lyckades han förverkliga sin vision om utställningar i den brutalistiska byggnaden.
– När jag började prata om det projektet 2019 såg man att folk var väldigt frågande till hur det skulle lyckas och tyckte det var en ganska konstig idé att göra utställningar i det tomma huset. Sen blev det stor framgång och det var jätteroligt att det kom så många besökare och att många ändrade uppfattning om huset i sig. Man gick från ”riv istället” till ”gud vilken fantastisk lokal”. Många av de stora namnen tyckte också att det var en häftig lokal och hörde av sig själva och ville göra utställningar där.
Ändå hänger Epa-visionerna i luften nu. En planerad utställning där ser ut att helt gå Arvika förbi, för att förhandlingarna om lokalen inte kommit igång och besked uteblivit. De turerna var också en del i beslutet att söka sig ifrån Arvika, berättar han.
”Skulle lugna sig”
Han har fått höra ibland att han är så ung och ambitiös, kanske för ambitiös för en liten kommun.
– De kanske tycker att man gjorde alldeles för mycket istället och att man skulle lugna sig lite. Jag är ju en sån som har svårt att låta bli att göra projekt. Jag hittar på grejer och tycker det är kul. Det blev lite tungrott på slutet med att hålla i vissa grejer, säger han. Det kändes lite som att de bara sett konsthallen på ett sätt: att det skulle bara göras utställningar rakt upp och ner och inte så mycket mer. Och så kom jag där och ”nu ska vi göra allt det här”. Det kanske blev chockartat för dem, men det kanske fick några av dem i alla fall att få upp ögonen för konsthallen som resurs.
Väcker stoltheten
Den resursen handlar bland annat om möjligheten att påverka Arvikabornas syn på sig själva och sin stad:
– Det är intressant och kul att se hur folk blev stolta över att till exempel Bea Szenfeld kom hit. Det tycker jag att en kommun kan ta fasta på, hur viktigt det ändå är för självförtroendet och hur en stad ser på sig själv, att det är inte något konstigt att Bea Szenfeld vill ställa ut här.
Stolt över Pride
Bland minnena han bär med sig med stolthet finns också hur konsthallen tog täten när Arvika firade Pride första gången.
– Pride var också en sådan grej som jag blev förvånad över att så många ville haka på på en gång. Jag tänkte att det kanske skulle vara lite Pride-tema på konsthallen med föreläsningar och utställningar, men många kom och frågade om vi skulle ha Pride-tåg. Så blev det att konsthallen ledde Arvikas första Pridefirande och så kom det 500 personer redan i första tåget!
Nytt jobb klart
På måndag börjar Marcus Modh sitt nya jobb: en heltidstjänst som konstindentent i Sigtuna kommun. Där ska han arbeta med samtidskonst på konsthallen Valsta konst, skapa utställningar, men också ha hand om konstsamlingen och arbeta med upphandling av offentlig konst.
Hans efterträdare i Arvika är både utsedd och inte:
– Bertil Bengtsson går in som vikarie första tiden. Han gör bra utställningar så det känns bra, säger Marcus.
Bertil Bengtsson har erfarenhet både från Värmlands museum och Kristinehamns konstmuseum. Marcus Modh har krattat manegen bra för honom: ett utställningsprogram ligger klart för hela 2022.
Stora namn - igen
– Det känns lite kul att man får vara kvar på ett sätt och påverka vad som kommer det här året. Det känns som ett spännande programår, säger han.
Bland programpunkterna finns jurybedömd vårsalong och en utställning med fotografen Elisabeth Ohlson Wallin: ännu ett riksbekant namn, alltså.
– Hennes konst är väldigt viktig. Hon har haft hot och hat mot sig och det blir ett tungt lass att dra själv. Jag känner att det är viktigt att vi som konsthall också är med och bär den bördan. Att vi har institutioner som visar den här konsten, så att inte vi är med och censurerar.
Fredagen blir din sista arbetsdag här – med vilken känsla lämnar du Arvika?
– Jag kommer att vara lite stolt över tiden i Arvika. Framför allt är jag glad att konstföreningen lät mig göra så mycket. Det är mycket tack vare dem jag kunde göra många av de här projekten. Det hade inte gått utan de ideella krafterna.
Och vad är du mest stolt över?
– Jag har ändå försökt att tänka utanför lite vad en konsthall borde göra och vara. Jag har försökt våga bryta lite mot de gamla hjulspåren och sätta egen prägel på verksamheten.