Kommer vi att tvingas till någon sorts återkommande undantagstillstånd varje vintersäsong? Frågan är befogad efter regeringens besked om nya restriktioner, som börjar gälla i dag.
Så var det dags igen. Nya restriktioner med det förmenta syftet att hejda smittspridningen av coronaviruset. Detta snart efter att man gjort nya inskränkningar för bara några veckor sedan, som också de kunde ifrågasättas. Vilken nytta gör de egentligen, annat än för regeringen att visa på handlingskraft?
Nu skjuter man iväg ett nytt åtgärdsbatteri utan att man vet om de faktiskt fungerar. Så har det i och för sig varit under en stor delen av coronapandemin, och det i alltför många länder. Men nu har vi nästan haft två år med coronan. Kan man inte göra en rimlighetsbedömning om alla dessa restriktioner har avsedd effekt, eller om de är proportionella? Blir inte boten värre än soten?
Det fortsätter att pratas om smittspridning, men samtidigt så är det färre som blir sjuka och färre som läggs in för intensivvård. Det beror till stor del på vaccinationen, och tyvärr är det en del som alltjämt inte vaccinerar sig men i ett internationellt perspektiv har vi en oerhört hög vaccinationsgrad, och då leker vi inte ens med den kontraproduktiva och stötande tanken på vaccintvång, som på fullaste allvar diskuteras i vissa länder.
Förmodligen är det den nya omikronvarianten som dominerar nu, och av allt att döma är den förvisso mer smittsam, men den ger tydligen också mildare, och ibland inte ens några, symptom. För virologer är detta en inte helt oväntad utveckling hos ett virus.
Står och faller allt verkligen med att tvinga krogar att stänga redan klockan 23.00, när de redan i princip fått begränsa sin verksamhet med krav på mindre sittande sällskap och bordsservering? Eller evenemang med högst 500 deltagare när det redan finns krav på vaccinpass och avstånd? Är det rimligt att än en gång inskränka vår rätt att till exempel demonstrera eller organisera oss?
Statsminister Magdalena Andersson (S) gav ett typiskt exempel på ändamålsglidning när hon sade att det nu inte bara gällde bekämpningen av Covid-19 utan att minska belastningen på sjukvården i allmänhet. Nu gäller inte det ursprungliga att "platta till kurvan" så att coronapatienter inte överbelastar sjukvården. Nu är det säsongsinfluensan, RS-virus, vinterkräksjuka, halkolyckor med mera som långt innan coronan periodvis drabbade sjukvården som också är problemet.
Innebär det att regeringen ser återkommande restriktioner, nedstängningar och inskränkningar av våra fri- och rättigheter varje vinter framöver? Det verkar inte bättre, men är förstås helt orimligt när det i så fall är den alltför slimmade vården som är problemet.
Den så kallade oppositionen är beklämmande tyst, men så har den har ju i alla fall tidigare snarare skrikit efter fler och kraftfullare restriktioner. Ungdomsförbunden MUF och KDU verkar i alla fall har vaknat till och kritiserar regeringens missbruk av pandemilagen. Lyckas de få med sig moderpartierna på rätt sida? Liberalerna skall också ha en eloge för att de säger att de inte tänker stödja en förlängning av den "tillfälliga" undantagslagen. Än har borgerligheten inte tappat sina frihetliga röster.