Osäker städning hos statsministern

Ledare
PUBLICERAD:
Vem städar hos statsministern?
Foto: Kenzo Tribouillard/AP
Nej, den stora skandalen kring den svarta städningen hemma hos Magdalena Andersson är inte att firman saknade kollektivavtal, även om media och till och med Socialdemokraterna verkar vilja fokusera på det. Det är att en obehörig person utan kontroll kunnat komma in i statsministerns bostad.

Det var bara ett par dagar innan jul som polisen tog emot ett larm om inbrott i Magdalena Anderssons privata villa i Nacka. Vid utryckningen visade det sig att det var anställda på städfirman som utlöst inbrottslarmet av misstag, men vid personkontroll visade det sig att en av dem, en ung kvinna från Nicaragua, saknade uppehållstillstånd och därför var efterlyst. Hon omhändertogs därför och ärendet bollades vidare till Migrationsverket.

Det är detta och inget annat som är den stora skandalen med Magdalena Anderssons "städgate". En obehörig person som vistas illegalt i landet har haft oövervakad tillgång till statsministerns bostad. Att Andersson strax innan flyttat till tjänstebostaden i Sagerska palatset spelar ingen roll. Självklart lär även den privata bostaden användas ibland, och borde därför också vara ett skyddsobjekt. När hon var finansminister torde hon också varit skyddsobjekt, men anlitat denna firma under många år.

Har vi ingenting lärt oss efter ett statsminister- och ett utrikesministermord? Det öppnar ju ett enormt säkerhetsgap där någon skulle kunna placera ut avlyssningsutrustning eller till och med en bomb hemma hos statsråd. Att kvinnan är från Nicaragua, ett land med goda förbindelser med Ryssland, är också pikant i sammanhanget.

Frågan man genast ställer sig hur det är med andra statsråds privatbostäder, särskilt sådana som utrikes-, försvars- och justitieministrarna. Har obehöriga lika lättvindig tillgång till dessa?

Säkerhetspolisens inledande svar att det inte är deras ansvar att kontrollera personer som arbetar hos skyddsobjekten är djupt otillfredsställande. De måste ju ha varit medvetna om denna brist i sina instruktioner kring skyddet, och vad har de i så fall gjort åt detta. Har de informerat regeringskansliet om det, och vad har i så fall det lett till, om något? Om inte måste man ju fråga sig om varför de inte gjort det.

Sedan har förstås Magdalena Andersson ett eget ansvar. Det duger inte att bara skylla ifrån sig med att hon nu förutsätter att ansvariga myndigheter går till botten med det här. Hon har faktiskt samma ansvar, om man nu tycker att det är det viktigaste, att se till att städarna har kollektivavtal, men även där skyller hon ifrån sig.

Nu är det mest socialdemokrater och fackföreningsfolk som bryr sig om det där med kollektivavtal. Det finns många, framförallt mindre, företag som är seriösa även utan det. För den som inte är socialdemokrat kan man dock peka på hyckleriet i att ens använda städhjälp när man fram tills helt nyligen demoniserade samma sorts hjälp, men nu själv använder den. Men det är som sagt ett sidospår, även om det nog är en debatt Socialdemokraterna och media hellre tar än att än en gång sprida bilden av S-regeringen som säkerhetsmässiga amatörer.

Det är en händelse som ser ut som en tanke att Andersson nyss utnämnde Emma Lennartsson till sin statssekreterare med ansvar för krisberedskapen. Det är samma Lennartsson som fick gå från samma jobb i statsrådsberedningen i samband med Transportstyrelseskandalen då hon inte förstått allvaret i den säkerhetsläckan.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.