2030 ska Karlstad vara klimatneutralt. Det är målet i ett nytt projekt.
Men Chalmers-professorn Filip Johnsson menar redan nu att målet blir väldigt svårt att nå.
Och någon definition av vad klimatneutral innebär finns inte heller i projektet.
Tidigare i december undertecknades avsiktsförklaringen mellan Karlstads kommun och projektet Viable cities. Där jobbar 23 svenska städer med fem myndigheter för att bli klimatneutrala till 2030. Det är inte bara kommunernas verksamhet som omfattas, utan exempelvis både invånare och företag också.
Någon uttalad definition av vad det innebär att vara klimatneutral finns inte, åtminstone inte än.
Om samma princip används som för Sveriges nationella mål står det klart att Karlstad måste öka takten i klimatarbetet – rejält. De senaste åren har utsläppen i kommunen minskat allt saktare.
Ambitionen om att bli klimatneutral till 2030 har funnits tidigare i ett dokument hos länsstyrelsen – för hela Värmland. Då handlade det om de utsläpp som sker inom länets gränser.
– Det tror jag blir väldigt svårt, sa Karlstads kommuns miljöstrateg P-O Haster till NWT för kommunens räkning om det målet 2018 och fortsatte:
– Vi har väldigt stora utmaningar kvar på en ganska kort tid. Jag tror vi kan bli klimatneutrala vid 2040–2045.
Nu sätter kommunen upp ett mål som kan bli ännu tuffare.
Varför tror ni att det ska gå nu när ni inte trodde det då?
– Jag kan inte säga absolut att ”det här kommer vi att klara”, men det har hänt ganska mycket sedan 2018. Vi har sett en ganska stark svängning inom finansmarknaden och det är en jättekraft, säger Henric Barkman, miljöstrateg och projektledare för klimatneutrala Karlstad.
Han understryker att kommunen inte kan stå ensam om målet ska nås – alla aktörer måste vara med och göra mer än i dag.
I projektet Klimatneutrala Karlstad finns ett delmål till 2025: då ska de geografiska utsläppen per kommuninvånare vara mindre än 1,7 ton per år. Utsläppen per person, om man utgår från konsumtionen, ska vara lägre än fem ton per person och år.
Kommunalrådet Per-Samuel Nisser (M) törs inte heller sia om ifall målet till 2030 går att nå.
– Men vi kan vända på det: om vi inte sätter upp mål och inte försöker nå det har vi en utveckling som är negativ. Vi ska ha fokus på det och komma så långt som möjligt.
Bakgrund: Karlstads utsläpp
Sveriges nationella mål är att bli klimatneutralt till 2045. Då ska utsläppen som sker inom Sveriges gränser ha minskat med 85 procent sedan 1990. Något nationellt mål för hur mycket utsläppen från svenskarnas konsumtion ska minska finns inte. Planerna på ett sådant är på väg att köra i diket på grund av politiska motsättningar, vilket Dagens Nyheter tidigare berättat.
1990 gav varje Karlstadsbo upphov till utsläpp av 6,42 ton koldioxidekvivalenter inom kommunens gränser. Eftersom det finns flera olika växthusgaser som är olika starka brukar man räkna om dem till motsvarande mängd koldioxid. De 76 467 invånarna totalt släppte ut 490 918 ton i kommunen 1990.
2020 var siffran 2,83 ton per person. Det är en minskning med 55,9 procent per person sedan 1990. Men eftersom Karlstadsborna blivit fler är minskningen av utsläppen i kommunen inte lika stor. 268 363 ton släpptes ut i kommunen förra året. Det innebär att utsläppen minskat med 45 procent mellan 1990 och 2020. Minskningstakten nu är för långsam för att kommunen ska klara den svenska definitionen av att bli klimatneutral till 2030.
2030 bedöms Karlstads kommun ha drygt 103 000 invånare. Om utsläppen i kommunen då ska vara högst 15 procent av vad de var 1990 får varje Karlstadsbo inte släppa ut mer än drygt 0,7 ton inom kommunens gränser.
Om utsläppen från Karlstadsbornas konsumtion också ska minska med 85 procent står det klart att det blir svårt för kommunen att nå klimatneutralitet även ur den aspekten till 2030. Men hur målet formuleras för Karlstads del här är inte klart än.
Räknar man de utsläpp som varje Karlstadsbos konsumtion orsakar uppskattades de till 7,8 ton för år 2018. 2008 bedömdes de vara knappt 10,5 ton per person.
Det finns ingen bedömning av hur stora de konsumtionsbaserade utsläppen var per Karlstadsbo 1990. Om man utgår från samma minskningstakt som mellan 2008 och 2018 blir siffran för 1990 12,3 ton per person och år – en siffra som ska tas med en nypa salt. En minskning med 85 procent skulle innebära utsläpp på mellan 1,8 och 1,9 ton per person år 2030.
Källa: Karlstads kommun, Naturvårdsverket, Dagens nyheter
Skeptisk professor
Filip Johnsson är professor i energiteknik vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Han tror att målet blir svårt att nå. Särskilt som fossila bränslen lär finnas kvar i bilar och andra fordon och Karlstads kommun inte bedömer att man kommer att kunna fånga in och lagra biogen koldioxid före 2030 med dagens förutsättningar.
– Det går ju inte att uppfylla målet i så fall, det är inte mer komplicerat än så.
Med det sagt ser han inte målet som meningslöst.
– Å ena sidan så är det ju bra att man har höga ambitioner för omställningen. Å andra sidan finns det en risk att, när vi är vid år 2026 eller 2027 och så har det inte minskat alls så mycket, att det blir en backlash och framstår som lite löjligt.
Han ingår själv i ett forskarråd kopplat till Västra Götalands-regionen, som har ett liknande mål, och som behöver minska utsläppen med kanske så mycket som 15 procent om året för att klara det.
– Men de har minskat med två procent per år.
Sveriges nationella mål är att vara klimatneutralt till 2045 (se bakgrund) – ett mål Filip Johnsson bedömer som mer realistiskt än att klara det redan till 2030.
Oklart mål
Frågan är också: vilket mål ska nås? I dag mäts utsläppen främst på två sätt: antingen mäter man vilka utsläpp som sker i ett visst område, till exempel Karlstads kommun, eller så mäter man vilka utsläpp en persons konsumtion leder till – oavsett var i världen de utsläppen sker.
Hur det ska mätas i projektet Viable cities är inte helt klart, varken för Karlstad eller projektet som helhet.
– Om man försöker definiera det för hårt, då kanske det kan bli hämmande. Men det är klart att det är viktigt att det inte bara blir en klyscha, säger Filip Johnsson på Chalmers.
Eftersom Viable cities också väger in utsläppen från kommuninvånarnas konsumtion – oavsett var de sker – blir målet än tuffare för Karlstads kommun att nå. Han poängterar att kommunen inte kan bestämma över vare sig invånarnas shopping-vanor eller näringslivet.
– Man kan påverka, men det handlar om värderingar och normer över tid.
Han är kritisk mot att Karlstads kommun, samtidigt som man vill bli klimatneutral, utökar och vill utöka externa köpcentra, till exempel på Månsberget.
– Det gäller att vara förebild och föregångare. Då kanske man ska försöka att inte fokusera på sådant som har med konsumtion att göra utan sådant som har med ett bra liv i en stad att göra.
Han anser att det behövs en vision för hur staden ska se ut 2030 om den ska vara klimatneutral.
– Man måste ha en idé om vad det är för utveckling man behöver ha för att man ska nå de här målen. Då först kan man se om, och vi så fall vilken typ av, ytterligare inköpsställen som ryms i stan.
”Tydligt”
Är det ett problem att det inte finns en tydlig definition av begreppet klimatneutral?
– Det är klart att man måste vara överens om vad man mäter och vad man jämför, men under tiden är det väl rätt tydligt vad man bör göra, säger Per-Samuel Nisser, som lägger till att han inte kan detaljerna när det gäller definitionen.
I dag minskar utsläppen för sakta. Vad tänker du att kommunen behöver göra för att öka takten?
– Om vi pratar om Karlstads kommun som organisation är det viktigt att vara tydlig med att alla verksamheter berörs och kan bidra. Det räcker inte att ta ett politiskt beslut i kommunstyrelsen, men det börjar där, säger han och fortsätter:
– Vi ska samarbeta med myndigheter, näringsliv och underlätta, i slutänden naturligtvis för medborgarna. Det är flera saker som ska göras samtidigt.
Är det ett för tufft mål?
– Alternativet är att sätta ett lågt mål och det tror jag inte gynnar sakfrågan. Sätter man en hög nivå på det man vill nå, då kommer vi också försöka skärpa alla verksamheter, säger Per-Samuel Nisser.
Ser du någon risk om ni misslyckas?
– Det är ett antal år kvar och det kommer att hända mycket under resan. Det går alltid i varje fråga i samhället, även i Karlstad, att säga efteråt ”så här skulle man ha gjort”, men man kan bara utgå från där man står just nu.
Är det svårt att bygga ut externhandel när man har målet att bli klimatneutral?
– Bilden blir alltid att externhandel är en bov i den här typen av debatter. Jag ser ju inte det. Var folk handlar måste vara där de enskilda människorna tycker det är praktiskt och marknaden tycker det är möjligt.
”... enskilda människors val”
Eftersom projektet är i sin linda är det inte helt klart vad Karlstad ska göra. Men enligt miljöstrategen Henric Barkman handlar det om att stötta utvecklingen av delningsekonomi, reparationer och second hand-handel, bland annat genom vägledning till konsumenter. Kommunen ska också bidra till att det ska gå att resa mer hållbart och försöka ta reda på hur invånarna kan bli delaktiga.
Just konsumtion och transporter är de största källorna till utsläpp i dag.
Viable cities
Viable cities satsning Klimatneutrala städer inleddes 2019 och startade för Karlstads del i oktober 2021. Projekttiden är tre år. Projektets mission är ”Klimatneutrala städer 2030 med ett gott liv för alla inom planetens gränser”. Någon fastslagen definition av klimatneutralitet finns inte, enligt Åsa Minoz, innovationsstrateg på projektet.
– Vi arbetar för att utsläppen ska minska drastiskt i städerna så att vi kan hålla den globala uppvärmningen under 1,5 grader. Det viktiga är inte definitioner utan att vi tillsammans ökar takten, säger hon.
Hon lägger till att städerna som är med i projektet inte kommer att kunna bortse från de konsumtionsbaserade utsläppen och enbart fokusera på utsläppen inom de egna gränserna.
Karlstads kommun har fått fem miljoner kronor, som till största delen går till två samordnartjänster och en kommunikatör på halvtid.
Totalt ingår 23 städer, som är hem för 40 procent av landets invånare.
I projektet skrivs bland annat ett kontrakt där det framgår vad städer och myndigheter åtar sig och det ska revideras varje år. Karlstads kontrakt skrivs nästa år. Varje stad som ingår ska jobba för att minska utsläppen, öka förmågan till innovationer och involvera invånarna.
Nationellt har projektet en budget på över 200 miljoner kronor 2021–2024.
Tanken är att städer ska kunna lära av varandra för att snabbare kunna förändras.
Viable cities får stöd från Vinnova, Energimyndigheten och Formas.
Källa: Åsa Minoz, innovationsstrateg Viable cities, Viable cities hemsida och Henric Barkman på Karlstads kommun
Per-Samuel Nisser säger att kommunen inte kan göra allt.
– I slutänden är det ju enskilda människors val som avgör vilken utveckling man ser framåt. Kommunen kan vara med och ge information och kunskap och sedan är det upp till var och en att göra sina egna val.
Nu finns det mycket kunskap om klimatförändringarna, inte minst genom IPCC:s senaste rapport som kom i augusti. Trots all kunskap som finns och är väl spridd minskar utsläppen för sakta. Vad behövs utöver ren kunskap?
– Kommunens roll måste vara att underlätta för individen att göra rätt val. Bor man i tätorten Karlstad ska det vara enkelt att kunna ta sig fram med cykel om det är ett alternativ.
Har politiken varit för dålig på att lyfta fram fördelarna med att vara klimatneutral?
– Det är säkert så. Jag är helt övertygad om att det samhälle som växer fram inte behöver vara sämre på något vis, men det kanske blir lite annorlunda.
Vilka fördelar ser du med ett klimatneutralt Karlstad 2030?
– I grunden att vi får ett klimat och en luft och en natur som vi kan leva och bo långsiktigt i. Det är helt avgörande för alla. Den andra fördelen är att det kommer att skapas innovationer, idéer, produkter och utveckling som i sin tur skapar jobb.
Vad kan du göra för att peka på fördelarna?
– Det vanliga svaret är att vi ska underlätta för att fatta de här besluten. Men i din fråga finns en dimension till, alltså hur kan vi skapa en framtidstro så allt inte uppfattas som problem och elände. Det blir ingen lust i det arbetet, det är svårare att få det genomfört.