I första avsnittet av Lars Lerins nya tv-serie går färden till Höga kusten och där öppnas dörren mot både tunga och ljusa minnen. För även om seriens grundtema är mörkt, finns också plats för skratt – som när Junior Lerin får sin första närkontakt med surströmming.
– Det var lite hemskt, säger han.
Första gången blir troligen också den sista, för tv-tittarna kommer att få se Junior Lerin göra sitt allra bästa, men ändå inte lyckas få ner de karaktäristiskt doftande fiskbitarna.
– Det var lite hemskt. Jag försökte men jag kunde inte tugga. Det var mycket annorlunda för mig, säger han.
Höga kusten är riktigt surströmmingsland och det är en stolt kock som dukar fram specialiteten till deltagarna i premiärprogrammet. De andra åt, men Junior avbröt sitt försök.
Tror du kocken blev ledsen?
– Jag vet inte, men jag var inte van med smaken. Den passade inte för mig. Det var en sak i mitt liv som jag inte vill prova igen, säger han och skrattar.
”Lars vill inte äta koballar”
I hans hemland Brasilien finns inte något liknande. Däremot finns det väl andra livsmedel där, som han skulle kunna skrämma sin svenska make Lars med:
– De steker ju hönshjärtan och fötterna på höns och lägger i grytan och blodet tar de med också, säger Lars.
– Vi äter koballar – det vill Lars inte äta. Det smakar väldigt gott och det ville jag bjuda Lars på men han vill inte ha, säger Junior.
– Och svans tycker jag väl heller inte är roligt, funderar Lars Lerin.
Programserien Vägen ut med Lars Lerin inleds med första programmet på tisdagskvällen, den 11 januari. Det sänds i SVT1 och kommer även att finnas på SVT play.
Som död inuti
Som NWT tidigare berättat är temat för serien missbruk. Det målas och görs utflykter under seriens gång, men den röda tråden är att både Lars och Junior Lerin och de övriga medverkande värmlänningarna öppenhjärtigt delar med sig av sina erfarenheter av missbruk och vägen ut ur det.
I första avsnittet berättar konstnären själv att han, när det var som värst i hans liv, var ”som död inuti”.
– Man slocknar liksom av tabletterna och det här. Man är inte levande och tar in livet. Det har jag sett mycket på behandlingshemmet när jag var där; det kom in ungdomar som var så slocknade på blicken på nåt vis och bara satt där. Sen efter en tid hade det hänt något, ljuset hade liksom tänt i blicken och det märktes så tydligt. Så vet jag att det är en del som sagt om mig också, säger han.
Ljus och skratt
Ett viktigt budskap som genomsyrar ”Vägen ut” är att det finns just en sådan, en väg ut, från missbruk till ett äkta levande liv. Det vill Lars Lerin förmedla till andra och han hoppas att folk ska vilja titta:
– Det kan ju låta lite tråkigt med ämnet? Med missbruk och beroende och så, men samtidigt är det mycket ljus och skratt i det också och det är människor som har väldigt starka personligheter och som man blir berörd av, säger Lars Lerin.