Under andra världskriget tillverkades stridsvagnar i Karlstad – under stort hemlighetsmakeri.
Nu kan stridsvagnarnas värmländska historia berättas. Anders Blomqvist, 91, ser till att det blir gjort genom en ny bok om Karlstad Mekaniska Werkstad, som nu ges ut av föreningen Guskknektarna.
Karlstadsprofilen Anders Blomqvist arbetade på KMW och har många minnen därifrån, men det han berättar om i sin bok ligger längre tillbaka i tiden.
”Stridsvagnstillverkning vid Karlstads Mekaniska Werkstad” heter boken, som också har fått underrubriken ”KMW:s försvarsmaterieltillverkning före och under andra världskriget”.
Det är en bok om en mycket speciell period i företagets historia.
– De flesta Karlstadsbor känner inte alls till det här. Det var hemlighetsmakeri runt det under kriget och sen har det fallit i glömska, säger Per Eiritz, som hjälpt Anders Blomqvist att sammanställa boken.
Snabb omställning
Normalt tillverkade KMW maskinutrustning till utländsk massa- och pappersindustri, men efterfrågan på detta mer eller mindre försvann när kriget bröt ut.
Räddningen kom när staten bad flera svenska industriföretag att ställa om sin produktion, för att få fram mer försvarsmaterial till det illa rustade Sverige. I boken beskrivs uppdraget från staten rentav som ett lyckokast för det stora Värmlandsföretaget.
Provkörde hem till Kroppkärr
Så kom det sig att stridsvagnar började röra sig i terrängen kring Sannaskogen, Svinbäcken och Bomstadsbaden. Alla fordonen skulle ju provköras.
20 mil i blandad terräng före leverans skulle det vara, berättar Per Eiritz och avslöjar att det ledde till en del dråpliga situationer:
– Någon tog stridsvagnen hem på lunchen till Norra Kroppkärr! Tanterna trodde att kriget kommit och fick panik.
Vid en annan provkörning användes en stridsvagn för att röja bort sly – effektivt.
Så alldeles totalhemlig var stridsvagnstillverkningen inte trots allt:
– Det är klart att folk visste om det, men inte vilken omfattning det hade och det publicerades ingenting om det i Nya Wermlands-Tidningen, säger Per Eiritz.
Prinsbesök i medieskugga
Till och med när dåvarande kronprinsen Gustaf Adolf kom på besök var medieskuggan total. Ingen utomstående fick veta om att prinsen, adjutanterna och landshövdingen skulle komma till verkstaden.
Det celebra besöket en sommardag 1943 förevigades dock av fotografen Dan Gunner och flera av hans bilder från detta tillfälle finns i boken.
80 vagnar till Skåne
Tillverkningen pågick under två intensiva år, 1943 och 1944, och modellen som byggdes i Karlstad kallades m/40K.
Sammanlagt tillverkades ett 80-tal stridsvagnar vid KMW och alla Karlstadsvagnarna levererades till Skåne. De fraktades med tåg från Herrhagen till Skånska pansarregementet P2 i Helsingborg.
Också annat krigsmateriel producerades på KMW: bland annat sjöminor, torped-delar och spränggranater.
Knektarna ställde upp
Anders Blomqvist har ett stort intresse för Karlstads historia och har lagt ner mycket möda för att få fram fakta till boken. Han har bland annat tagit pensionerade pansarofficerare till hjälp.
Egentligen var han klar med sin text redan för ett par år sedan, men bok blev det först nu, sedan föreningen Guskknektarna ställt sig bakom projektet och lyckats få fram bidrag till tryckningen.
Guskknektarna består av ett gäng pensionerade ingenjörer, som alla har arbetat på KMW. Föreningens namn har en speciell bakgrund:
– Det finns en detalj i en pappersmaskin som heter gusk-knekt, förklarar Per Eiritz.
Stridvagnsboken är föreningens tredje bok om KMW. De två tidigare behandlar KMW:s tidiga historia i Karlstad och KMW:s verksamhet i Kristinehamn.
Har mer att berätta
Per Eiritz tror att det kommer fler böcker, för det finns mer att berätta och han ser ett behov av att det görs. Idag tycker han och hans vänner i Guskknektarna att Karlstads industriella arv kommit i skymundan, medan det talas desto mer om Karlstad som handelsstad.
– Valmet är en stor, internationellt framstående verksamhet, men det har man i Karlstad inte riktigt tagit till sig. I Arvika är folk fortfarande stolta över sin industri och i Filipstad är man stolta över sin historia i järnhanteringen. Vi vill tala om för folk att det funnits, och fortfarande finns, en verkstadsindustri i Karlstad som vi kan vara stolta över.
Guldrusch efter kriget
Efter kriget återgick KMW till sin ursprungliga inriktning. Anders Blomqvist skriver i bokens förord om en ”veritabel guldrusch”. Nya ordrar vällde in, när ett uppdämt behov av både nya maskiner och reparationer släpptes loss inom cellulosa- och pappersmaskinsbranschen efter krigsslutet.
För stridsfordonen från Karlstad gick det sämre. Anders Blomqvist har följt upp deras vidare öden och det är en till stora delar sorglig historia:
Bombades sönder
– De rangerades ut. Efter kriget köpte Sverige engelska Centurion-stridsvagnar och då fick Gotland de gamla för att försvara Gotland. Sedan blev flera av dem måltavlor på skjutfält på norra Gotland för svenskt stridsflyg, som fick bomba på dem och sen blev de skrot, säger Per Eiritz.
Bara några få Karlstadsvagnar finns kvar i körbart skick.
Drömmen: att sluta cirkeln
– Det finns fyra-fem vagnar på olika ställen i Sverige, säger Per Eiritz.
Han har en vision:
– De som är kvar har renoverats av entusiaster som kanske inte är så villiga att släppa dem ifrån sig, men det finns ju en förhoppning fortfarande om att få loss någon av vagnarna, och få den till Brigadmuseum. De hör hemma i Karlstad; det skulle vara att sluta cirkeln.