Intervju Hanne Kjöller: Fifflet sliter sönder välfärdssystemen

Signerat
PUBLICERAD:
Av alla misstänkta fall som Försäkringskassan upptäcker lämnar de bara tio procent vidare till polisen, säger Hanne Kjöller.
Foto: Anna Lena Ahlström
Det är den organiserade brottsligheten som har bytt från värdetransportrån till bidragsfusk. Det handlar om stora summor och fusket är systemhotande, säger Hanne Kjöller.

Hanne Kjöller är författare och journalist med bakgrund bland annat på Dagens Nyheter. Hon är nu aktuell med boken ”Handbok för fifflare” som ges ut av Fri Tanke förlag. Kjöller går där igenom olika vanliga metoder för att fuska med socialförsäkringarna. Syftet är förstås inte att uppmana till brott utan att folkbilda om det hot mot välfärden som systematiskt fusk med socialförsäkringssystemen utgör. Svenska Nyhetsbyrån har intervjuat Kjöller.

En del vill koppla ihop bidragsfusk med migrationen.

– Jo, men jag delar inte den bilden. I de rättsfall jag tittat på är det många svenskklingande namn som figurerar. Sedan handlar det om olika typer av fusk. Assistansfusk är i stort sett bara möjligt om du kommer utifrån. En svensk familj kan till exempel inte plötsligt anmäla att en tonårsdotter har en hjärnskada efter en olycka. Då kommer myndigheterna fråga efter journalen. Så inom assistansfusket är det många med utländsk bakgrund. Men när det gäller till exempel fusk med vabb har jag inte sett något som tyder på att infödda skulle vara underrepresenterade.

Är verkligen fusk utbrett?

– Ja, i dag tror jag att alla känner till att till exempel den enorma ökningen av kostnader för assistansersättningen handlar om organiserat utnyttjande. Det är den organiserade brottsligheten som har bytt från värdetransportrån till bidragsfusk. Det handlar om stora summor och fusket är systemhotande. Vi kan inte ha kvar de här systemen om de fortsätter att gröpas ur.

Har svenska myndigheter inte känt till det här tidigare?

– Det är ganska väl utrett men ingen har egentligen gjort något. Åtminstone sedan runt år 2005 och framåt har det gjorts flera utredningar. Det är ett cykliskt förlopp där en fråga utreds, men sedan blir det ingen eller en rejält urvattnad proposition, och tio år senare startar man en ny utredning om samma fråga. Många i Myndighetssverige är förstås frustrerade. Myndigheter kan få regleringsbrev som detaljerat beskriver hur snabbt ett bidrag ska betalas ut, men mindre vikt läggs vid att det ska vara rätt bidrag.

Har det varit svårt att prata om fusk?

– Nu säger nästan alla att det är viktigt att ta tag i fusket. Men när jag började titta på frågorna var det många som sade att jag slog på dem som redan ligger. Det är något med svenskt medieklimat. När alla är överens om någonting låter det som att alla faktiskt alltid har varit överens. Det har varit legio att prata om skattefifflare. Dem har man kunnat håna från politiskt håll. Men det har ansetts som fult att det nog fuskas också när det gäller utbetalningar.

I boken jämför du bidragsfusk med just skattesmitning. Vad är skillnaden?

– Det är en stor skillnad i hur lagen ser på om du inte betalar in skatt och om du stjäl från det allmänna genom att ta bidrag du inte har rätt till. När det gäller skatt finns det en infrastruktur för kontroll. Din arbetsgivare måste skicka in uppgifter. Den som gör fel kan råka ut för skatteföreläggande. För bidragsbrott finns ingen motsvarighet. Dessutom är sannolikheten för att åka fast för bidragsbrott extremt liten. Av alla misstänkta fall som Försäkringskassan upptäcker lämnar de bara tio procent vidare till polisen. Av dessa är det sedan bara 2,5 procentenheter som Polisen faktiskt utreder.

Varför inför man inte bara ett kontrollsystem även för socialförsäkringar?

– Ett skäl har varit att det faktiskt finns en konflikt mellan värdet av kontroll och värdet av att det ska gå smidigt. Nästan alla av oss använder ju socialförsäkringssystemen någon gång och då vill vi inte att det ska vara krångel. Det var till exempel därför man tog bort krav på intyg från förskola/skola för att få ut pengar vid vård av sjukt barn. (SNB)

Mathias Bred

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.