Travpar från Häljebol gillar Åmålstravet: ”Vi brinner för hästarna”

På gården i Häljebol under namnet Backetorp Öststuga huserar paret Maija Rajala och Emil Sillén. Ett par som har kallbloden i sina hjärtan!

– Vi brinner för hästarna och travet. Annars skulle vi inte orka, säger Emil Sillén.

Gården de tog över för tre-fyra år sedan var då tidigare var anpassad för mjölkkor. Efter diverse ombyggnader finns nu 13 stora fina boxar, samt utrymmen för allehanda utrustning och tillbehör som tillhör travverksamheten.

Ett enda varmblod

Totalt på gården finns 13 hästar, samt tre årsföl. Nio hästar finns på träningslistan.

Det är nästan till hundra procent kallblodshästar. Undantaget är varmblodet, femåriga stoet Queen Melody.

Som bosatta Häljebol i Värmlands Nysäter är verksamheten registrerad på Årjängstravet. Häljebol ligger annars kanske precis mitt emellan Arvika och Åmål, med fyra mil åt vardera håll.

Gillar Åmålstravet

Med närhet till Åmålstravet så är Maija och Emil flitiga besökare med sina kallblod när det vankas trav på Mörtebol.

– Vi tycker Åmålstravet är en trevlig och gemytlig bana och vi startar där så fort tillfälle finns för våra hästar. Dessutom ligger banan i vår region och det är gott att slippa långa resor.

Släkt och vänner kommer gärna och tittar när paret har starthäst. De gillar publikplatsen och närheten till banan och de aktiva på Åmålstravet.

– Vi tycker att högervarvsdagen en gång om året är en kul grej och ger lite variation, säger Maija Rajala.

Hur började travintresset för er?

– Jag bodde nära en gård med travhästar i Värmlandsbro och där började jag att vara i stallet och pyssla med hästarna när jag var i tioårsåldern. När jag blev lite äldre blev det praktik hos proffstränaren Sören Jakobsson på hans gård i Långserud. Där fick jag lära mig mer om utselning och träningskörning. Sedan blev det en egen häst som hette Little Fighter som var en bra lärohäst men ingen bra tävlingsindivid, säger Maija Rajala.

Emil Sillén:

– För min del kom jag från en familj och släkt med travverksamhet under en lång tid tillbaka. Min mor och far, Ann-Britt och Kjell Sillén hade hästar, liksom mina farbröder Lars, Bengt och Stig Sillén. Också farmor Gunvor Sillén var uppfödare till flera bra kallblod som Pegg och Peggy Lill. Som mest hade vi 13 hästar inom familjen och hos våra farbröder och det blev naturligt för mig att också få denna hobby, säger Sillén.

Sedan 2006 har Maija och Emil varit ett par och delat på sysslorna i vått och torrt. Först som inhyrda på Byns Berggård i Värmlandsbro och nu på gården i Häljebol.

Vad är anledningen till att det är kallblod som står i fokus?

– 1993 köpte jag ett kallblodssto av Gustav Lennartsson som hette Ålita Express. Hon fick nio föl och alla kom faktiskt till start. Dessutom började jag då att döpa våra hästar vid namn med prefixet ”Fina” och på den vägen är det. I denna skara fanns stoet Fina Jolita som nu är mamma till bland annat Fina Boelito och Fina Stjernelita, säger Maija Rajala.

Emil Sillén fyller på:

– Från min släkt kom många duktiga kallblod som Pegg som segrade i Svenskt kallblodsderby 1967 med Lars Sillén i sulkyn. Peggy Lill var också duktig med svenskt rekord för ston. Hos oss var också Minipeggy väldigt duktig och sprang på sin tid in nästan en kvarts miljon kronor.

Hur ser arbetsdagen ut för er?

– Jag jobbar som lokalvårdare i Arvika där jag jobbar deltid och avslutar vid lunch, säger Maija Rajala.

– Det passar bra då stalljobbet tar vid resten av dagen och det blir fram till åtta-nio på kvällen och ännu senare om det är tävlingar. När jag går upp på morgonen vågar jag nästan inte tala om. Halv fyra på morgonen är jag i stallet för att göra rent och utfodra och sedan bär det av till Arvika.

Emil Sillén jobbar heltid på BTG i Säffle.

– Efter en arbetsdag är det stallet och hästarna som tar vid. Vi brinner för hästarna och travet och trivs med det. Annars skulle man inte orka, säger han.

Finns andra intressen än hästarna och travet?

– Det mesta kretsar runt hästarna och mycket annat hinns inte med. Jag är sekreterare i kallblodsorganisationen Sleipner Värmland/ Bohuslän/Dal och har varit det i runt tio år, säger Maija.

– Jag följer idrotten men det blir via media. För att åka på matcher räcker inte tiden till, säger Emil.

Hur ser era träningsmöjligheter ut?

– Vi har en bra grusväg på dryga två kilometer, men vi har också en en bana på 900 meter. Vid provlopp och snabbjobb tillsammans med andra hästar åker vi in till Arvika, som arrangerar provlopp varje lördag när underlaget medger.

Och om ni finge önska något?

– Det vore trevligt med fler kallblodslopp på riksspelen, så även i vår region. På vinterhalvåret är det bara Färjestad som är igång i närområdet, men de har väldigt få lopp för kallbloden.

– Kostnaderna för foder, transporter, utrustning och veterinärer har ökat, så en ändring prisskalan vore sannerligen på sin plats, säger entusiasterna Maija Rajala och Emil Sillén.