Politiker är pinsamt dåliga på historia

Ledare
PUBLICERAD:
Gustav II Adolf stupade vid dimmorna i Lützen 1632.
Foto: Carl Wahlbom/fotograferad av Henrik L Barvå
Centerns partiledare Annie Lööf påminner oss om historieämnets svaga ställning i svensk politik och i den svenska skolan. Bakgrunden är att Lööf medverkade i Filip och Fredriks kunskapsprogram Alla mot Alla i Kanal 5.

På frågan om när kung Gustav II Adolf föddes, gissade Annie Lööf på år 1807. Det är mer än 200 år fel! Gustav II Adolf var född år 1594. Det kanske inte alla svenskar kan exakt på året. Men de flesta skulle nog veta att det var någon före 1632 – då han stupade i slaget vid Lützen – och inte på 1800-talet.

Det vore fel att häckla just Annie Lööf för ett enstaka svar på en fråga som gavs under tidspress och i tv-sändning. Men på en allmän nivå finns det anledning att slå ett slag för bättre historiekunskaper bland politiker.

Till del handlar det om att kunna representera. Gustav II Adolf gjorde avtryck när han förde krig och grundade städer och universitet. En politiker som reser till Tyskland, Estland, eller för den delen Göteborg – kommer att göra bort sig om han eller hon tror att Gustav Adolf levde på 1800-talet.

Men historia är också en praktisk hjälpvetenskap för politiken; inte mindre viktig än ekonomi, statistik eller juridik. Utan historisk förståelse blir en politiker fast i det kortsiktiga. Han eller hon upplever sig kanske leva i en slags yttersta tid, friställd från det förflutna och utan ansvar för framtiden.

Den politiker som kan mycket historia har bättre möjlighet att fatta långsiktigt hållbara beslut. Horisonten flyttas med historiska insikter. ”Ju längre du kan se bakåt, desto längre kan du också se framåt”, som Winston Churchill sade.

Utan goda historiekunskaper får en politiker svårt att läsa och förstå sin samtid. Det gäller internationellt, där det till exempel är svårt att begripa Östersjöregionen om man inte kan sätta sig in i de historiska erfarenheterna hos länder som Finland och Polen. Henry Kissinger, nestorn i amerikansk utrikespolitik, har beskrivit det som att staters historia har samma betydelse som karaktärer har för enskilda personer. Den som känner länders historia kommer mindre ofta bli förvånad över deras politiska vägval.

Historiska kunskaper spelar lika stor roll även i inrikespolitiken. Det kan handla om att förstå politiska meningsmotståndare. Varför vill Socialdemokraterna inte se minskade standardkrav vid bostadsbyggande? Kan det ha sin förklaring i hur arbetarbostäder såg ut i Sverige för mindre än en mansålder sedan?

Vill man hårdra det är politiker inte bara filosofer i handling, utan också historiker i handling. De måste hela tiden tolka erfarenheter från det förflutna för att kunna hantera de dagsaktuella vägvalen. Det kvittar om frågan handlar om att köpa in nya flygplan till flygvapnet eller om att lägga ned en byskola. Det historiska perspektivet måste finnas med.

Kanske kan vi till och med söka förklaringen till många problem i Sverige i bristen på historia: Misshandeln av skolan och av lärarprofessionen, avvecklingen av stabil energiförsörjning, nedläggningen av det civila försvaret, avvecklingen av det inhemska jordbruket och därmed av självförsörjningen av livsmedel. Listan på hur svenska politiker fattat beslut utan hänsyn till historiska erfarenheter kan göras lång.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.