70-talshem i minivariant: ”Man vill nästan flytta in på något vis”

I en liten, liten värld kan fantasin flöda fritt. Ett hus byggs upp, en familj, ett hem, en historia.

Dockskåpens värld är oändlig.

Många är vi som har lekt med dockskåp i yngre år. Kanske har vi sedan växt ifrån det, sålt alltihop eller ställt upp det på vinden.

För andra stannar intresset kvar.

Cecilia Gustafsson, från Kristinehamn, är en av dem som aldrig riktigt släppte dockskåpsvärlden på riktigt. Idag har hon tre fulla dockskåp, samt en hel del möbler och inredning som blir över efter att alla rum fyllts.

Hon fick sitt första dockskåp när hon var runt fem år.

– Jag fick ärva det av min kusin som hade lekt färdigt med skåpet. Det var där det började egentligen, säger Cecilia Gustafsson.

Hon kompletterade inredningen till skåpet och har sedan dess skaffat ytterligare två skåp, och allt som hör därtill.

– Man fastnar liksom i den här bubblan, säger Cecilia.

Vad är det som lockar?

– Jag tror att det är att det är så smått, att man får drömma sig in i en annan värld, säger hon.

– Sen är det också funktionerna. Att allting fungerar, det går att öppna, dra ut lådor, lamporna kan tändas och släckas...

Har du någon favoritpryl?

– Jag tror det är lamporna. Jag tycker om att hålla på och pilla med dem.

Om en glödlampa går sönder måste den bytas ut, och det är inte bara att gå till närmsta livsmedelsbutik som det kan vara för lampor i fullstort format.

– Nej det är ju inte det. Men de finns. Originallamporna börjar dock bli mer sällsynta, säger Cecilia.

Det finns nyare lampor men de lyser skarpare. Och så finns det lampor som är batteridrivna. Praktiskt, kan man kanske tänka, men för Cecilias del saknas någonting i de nyare lamporna.

– Jag tycker det är lite roligt med sladdarna och pillandet. Det blir så smått och man måste sitta och skala de små kablarna.

För den som söker möbler, tavlor eller kanske en lampa till, finns en gigantisk begagnatmarknad. Och precis som med andra saker som man kan samla på finns det varianter i alla prisklasser.

Ett exempel på något i en högre prisklass är lampan som kallas Orient.

– Den är dyr både i original och i dockskåpsversion, säger Cecilia.

Bland aktionssajter och Facebookannonser finns i alla fall en uppsjö av dockskåpstillbehör att få tag i.

– Det finns jättemycket. Facebook är en jättestor marknad och så har vi Tradera också. Där skenar priserna iväg, det är helt makalöst en del. Speciellt originalmöblerna.

Och det är just originalmöblerna som Cecilia är på jakt efter. Många renoverar eller kanske köper nytt, men hon vill ha kvar det gamla.

– Det finns ju nya men funktionerna ändras lite i dem. Det är inte samma sak som originalen.

De första möblerna var i skalan 1:18. De nya som kommer nu är större och i mycket större utsträckning i plast.

– Förr var det ju trä rakt igenom nästan och nu är det mer plast, säger Cecilia.

Det har även kommit något som kallas room box, som helt enkelt är en låda med bara ett rum och som sedan kan byggas på med andra sektioner.

– Men det blir liksom inte hela skåp.

Rummen har även andra funktioner, som möjlighet att byta tapeter till exempel.

– Det är roligt att det finns kvar, jag tror att barnen idag tycker det är kul så det är ju bra att de förnyar sig.

Men för Cecilia passar inte det nya in.

– Jag känner när jag håller på att det inte är min grej med det nya. Jag är kvar i det gamla.

Hon gör även till viss del egna möbler i trä. Då är det främst på beställning.

– Det har blivit lite byteshandel. Jag byter från mina egna och får tillbaka något annat.

Hon har även tillverkat fullstora möbler, bland annat till sitt eget hem.

– Men man behöver ju plats för att hålla på. Då blev det att jag gör till dockskåp istället. Det är lite behändigare.

Många av Cecilias dockskåpsmöbler är från 1960-70-tal. Det är stora blommiga mönster på möblerna, orange heltäckningsmatta, en gul toalett och tjocktv. Det är kanske inte det modernaste inredningen, men det är heller inte poängen.

Hur tänker du när du inreder ett rum?

– Åh gud vad svårt. Jag tänker nog inte. Det är som många skriver i dockskåpsgrupper, de gör scener och de döper dockor, och dit har jag inte kommit än. Men jag kände när jag höll på och gjorde i ordning det här att det blir som en berättelse i huvudet. Sen tänker man väl på hur det fungerar i vanliga livet också, säger Cecilia.

Och det är lätt att drömma sig bort.

– Man vill nästan flytta in på något vis.

Hennes hus packas dock ned med jämna mellanrum.

– Jag är periodare. Allting åker ner i kartonger och så säljer jag bort och så får jag köpa nytt när jag ångrar mig. Det har jag hållit på med några gånger, säger hon.

– Jag har sålt av och så har jag fått köpa tillbaka dubbelt så dyrt istället. Så nu har jag börjar inse att nu får jag vara kvar i det här.

Hon är titt som tätt inne och kikar på marknaden. Men det gäller att hålla sig lugn.

– Man måste begränsa sig, det måste man, säger hon.

Men när det kommer till lampor, eller tavlor och mattor som också ligger henne varmt om hjärtat, så kan det vara svårt.

Vad är det som lockar med samlandet? Är det tillfredsställelsen när man hittat det man söker?

– Ja, när man har gått och letat och bara wow. Där har vi grejen. Sen är det själva letandet, det är inte roligt om det är för uppenbart. Man måste få hålla på en stund och sen får det inte kosta för mycket, säger Cecilia.

Men priserna kan skena iväg, framförallt på auktionssajter.

– Speciellt originalmöblerna, så man får vara lite på sin vakt. Men ibland så är det så att man flyger iväg på Tradera, säger Cecilia med ett skratt.