Bilden i artikeln är målad av en nederländsk konstnär som heter Geertgen tot Sint Jans. Han gjorde den runt år 1490, så bilden är drygt 500 år gammal. Det är tre saker som slår mig när jag ser bilden.
För det första: hur mörk den är. Ja, tittar du extra noga finner du att det enda ljus som finns i bilden kommer från, strålar från, Jesusbarnet. Det är som Geertgen vill säga: Kristus är världens ljus.
För det andra, om du tittar noga strax ovanför krubban så ser du en oxe och en åsna i dunklet. Oxen och åsnan har faktiskt varit en del av Jesu födelse alltsedan den första kristna konsten. De kristna kopplade nämligen tidigt berättelsen om Jesu födelse till profeten Jesaja i Gamla testamentet, där det står: ”Oxen känner sin husbonde och åsnan sin herres krubba” (1:3). Har du en julkrubba stående hemma, är det stor chans att den innehåller en oxe och en åsna. Deras närvaro vill säga: djurvärlden förstår det som världen och människorna där ute inte förstår.
Men det tredje jag slås av i bilden, och som slagit konstvetare genom århundraden med just den här bilden, det är de goda och oskuldsfulla ansiktsuttrycken hos de vi ser i bilden. Änglarna tittar förundrat på Jesusbarnet. Likaså Maria, som ser så enkel och okomplicerad ut. I bakgrunden, bakom Maria, ser vi Josef, också han i enkel vördnad inför kungarnas kung.
Och det är ju den här enkla vördnaden, den oskuldsfulla godheten som inte hela tiden har en slug baktanke av egenintresse, som Jesus sen kommer att predika som vuxen. ”Omvänd er och bli som barnen” säger ju Jesus; lite som de oskuldsfulla änglarna och den enkla och oskuldsfulla Maria i bilden. Jag tror det är det Geertgen vill kommunicera med bilden.
Och jag menar att Geertgen träffar mitt i prick, att han förstått det som är poängen med julevangeliet, nämligen att Gud alltid kommer underifrån. Alla de andra härskarna, de behärskar sina härskar-tekniker. De står där med sina mäktiga kungakronor och är ståtliga. Men Geertgens poäng är: kristendom är något annat än prål och yta. Kristendom har sin utgångspunkt i enkelhet, oskuldsfullhet och godhet.
Julens budskap är att Gud kommer till alla människor, till hög och låg. Och Gud kommer underifrån, från det mest oväntade hållet. Han föds, inte i ett slott, utan i ett stall. För Gud bryr sig inte om och ser inte till vad vi synes vara i andras ögon. Gud ser till vem du är, och Gud vill dig väl. Ja, i en tid som tappat tron på sig själv och som dessutom blivit galen på ett sätt som få av oss kunnat förutse är detta julens viktigaste budskap: Gud vill oss väl.
Gud vill dig väl.
God Jul!
Varför firar vi jul den 24 december?
Från början fanns inget speciellt datum då man firade Jesu födelse. En tidig kyrkofader, Clemens av Alexandra, anger den 18 april som Jesu födelsedag.
Det var först år 336 som Jesus födelsedatum sattes till den 25 december, förmodligen för att ersätta den gamla romerska festen Sol invictus (Obesegrade solens fest). Jesus var rättfärdighetens sol; man anknöt till Psaltaren 84:12: ”Herren Gud är sol och sköld, Herren ger nåd och ära”. Detta ledde dock till en krock med den östliga, ortodoxa, kristenheten, som firade Jesu födelse den 6 januari. Denna skillnad består än i dag, och är skälet till att vi i Sverige firar Jesu födelse såväl den 24 december som julafton som den 6 januari, som trettondagen.
Och att vi i Norden firar på afton istället för på dag, det grundar sig i tiden innan vi hade mekaniska ur. En ny dag började då vid solnedgången i stället för vid midnatt som i dag.