Europa måste stå starkt för fredens skull

Debatt
PUBLICERAD:
På frågan om huruvida Putin kommer att invadera Ukraina med reguljära ryska förband finns ingen som har ett svar. Sannolikt heller inte Putin, skriver Gunnar Hökmark.
Foto: AP
Putin och hans krets känner sig omringade, inte av hot mot Ryssland utan av demokratier som står i vägen för upprättandet av ett Ryssland som axlar Sovjetunionens förtryck och makt över andra, skriver Gunnar Hökmark.

På juldagens kväll den 25 december 1991 halades för sista gången Sovjetunionens flagga från Kreml. Morgonen därpå vajade den ryska flaggan där, som en symbol för ett nyuppväckt Ryssland och befriade länder, men också en ny tid för frihet.

Det var resultatet av den så kallade Belavezja-överenskommelsen, som signerats några veckor tidigare i ett belarusiskt statligt gästhus i Belavezjaskogen. Det var en ny tid. Men efter 1990-talets ostadiga väg mot demokrati i Ryssland kom Vladimir Putin till makten nyårsnatten till 2000.

Så började den ryska upprustningen, samtidigt som rättsstat och demokrati rustades ner steg för steg. 2007 höll Putin ett tal om att Sovjetunionens fall var en geopolitisk katastrof, ett direkt hån mot alla de folk som fick sin frihet då, men även cyberkriget mot Estland, anfallet 2008 mot Georgien och invasionen av Ukraina och Krim 2014. Putin vill upprätta ett välde av förtryck som tryggar den egna makten och hans hantlangares rikedom.

Putin och hans krets känner sig omringade, inte av hot mot Ryssland utan av demokratier som står i vägen för upprättandet av ett Ryssland som axlar Sovjetunionens förtryck och makt över andra. Andra länders förmåga att försvara sig gemensamt blir i det perspektivet ett hot, liksom deras demokrati och suveräna vilja att gå sin egen väg.

Det är mot detta perspektiv vi måste se den gigantiska ryska upprustning som nu skett kring Ukrainas gränser, där syftet är att föra krig med ryska förband och inte bara med de legoförband som bedriver krig och dödar i sydöstra Ukraina.

På frågan om huruvida Putin kommer att invadera Ukraina med reguljära ryska förband finns ingen som har ett svar. Sannolikt heller inte Putin. Det vi vet är att Ryssland har tillfört moderna förband i en omfattning av mer än 100 000 soldater, med fler stridsvagnar än Tyskland, Polen, Sverige och de baltiska länderna tillsammans. Därmed vet vi också att Ryssland kan genomföra en storskalig invasion av Ukraina. Det är även uppenbart att den ryska anfallsmobiliseringen har ett uttalat och medvetet politiskt syfte.

Bryter kriget ut kommer ingen vara vinnare, men alla förlorare. Självfallet drabbar det i första hand Ukraina, vars folk inte vill något annat än en fredlig utveckling mot stabil demokrati och suveränitet.

Men även det ryska folket tillhör förlorarna. De görs genom Putin allt fattigare och mer utestängda från den värld de allra flesta av dem vill tillhöra. Sovjetunionen var en av vår tids stora politiska tragedier. Nu vill Putin upprepa den.

Den enda vägen att återvända till förhoppningarna om en framtid där Ryssland, Ukraina och Belarus ger sina folk frihet, en rättsstat och ekonomisk utveckling är att Putin nu får klart för sig att despotins logik och krigets våld inte leder framåt. Den långsiktiga freden och demokratin kan vinnas genom att vi inser att vi står inför ett krig som kan undvikas om Europa och Sverige vinner freden innan kriget startat. Den 25 december är en påminnelse om att Europa måste stå starkt för att vinna fred.

Gunnar Hökmark

Ordförande, tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.