Många barn lider av psykisk ohälsa, stressrelaterade symtom och når inte kunskapskraven för att söka vidare till gymnasiet.
Allt ligger absolut inte på lärarna i grundskolan för jag förstår om de också är utarbetade. Jag vet lärare som sitter med skolarbete på nätterna för att sedan sova ett par timmar och gå till jobbet. Men jag vet också lärare som förvärrar situationen för många elever, som inte lyssnar eller tar till sig av problemen, som gör mer skada än nytta. För det första, precis som med vårdyrket, så måste det bli mer attraktivt yrke, bättre betalt, kortare utbildning men också, framför allt, uppgradera utbildningen. Och krav på utbildning. Det räcker inte att vara fritidsledare eller ha halkat in som vikarie på ett bananskal och sedan bli kvar på grund av personalbrist. De blivande lärarna måste få mer utbildning hur man kan bemöta barn med speciella behov.
I dag är inte skolan till för elever med adhd för lärarna vet inte hur man ska bemöta dem. Nu pratar jag inte om alla lärare, guldkorn finns men de kan inte ha ansvaret för alla. Så därför utlyser jag mer utbildning och förståelse, främst bland beslutande politiker.
Barn med diagnoser klarar inte av dagens tempo i skolan. Sakta ner lite, ge inga läxor då de behöver återhämtning. Inför kortare skoldagar. Om ni kör slut på dem redan i grundskolan, hur ska de då orka med gymnasiet och sedan att jobba? För mycket tid och resurser läggs ner på att jaga dessa barn och placera dem i fack, döma dem som jobbiga eller kriminella. De är alltför ofta missbedömda och de enda som verkar förstå deras problem och behov är personalen på bup. Tänk om bup kunde få mer att säga till om hur skolan borde fungera, då skulle nog världen vara ett lyckligare ställe för de med problematik. Det är just skolan som är problemet många gånger. Inte hemmet, inte fritidsaktiviteterna, utan skolan, stressen, mobbningen och okunnigheten. Ta tag i det en gång för alla, låt inte åren passera.
Mamma till npf-elev