Därför behövs Kristdemokraterna

Ledare
PUBLICERAD:
Alf Svensson efter KD:s stora valframgång 1998.
Foto: Leif R Jansson/TT
Alf Svensson ledde under hela 31 år det parti som från början gavs namnet Kristen demokratisk samling och som i dag heter Kristdemokraterna. Först 2014 – 50 år efter att han gått med i det nystartade partiet – drog han sig tillbaka från det politiska livet då han lämnade Europaparlamentet.

Sveriges television sände nyligen dokumentärserien Partiledare av guds nåde, som porträtterar Alf Svensson. Genom att följa den unge adjunkten från Gränna, ges en intressant inblick i svensk nutidshistoria. Han formades av en tid då det blåste radikala vindar, men där det också bjöds på folkligt motstånd – exempelvis genom den namninsamling där över två miljoner svenskar protesterade mot avskaffandet av skolans kristendomsundervisning.

Ett drygt decennium senare skulle nationalikonen Astrid Lindgren komma att skriva brev till Svensson. Hon varnade för att Sverige var på väg mot en socialistisk diktatur. Syftet med brevet var att förmå Svensson att lägga ned arbetet för att komma in i riksdagen – eftersom hans parti tog röster som ansågs nödvändiga för att säkra en borgerlig valseger.

Tiderna förändras och det gör även de politiska partierna. Det är vanligt att nystartade partier inte vill placera in sig på en vänster-högerskala, utan menar att de för in ett annat perspektiv. Men tids nog blev Kristdemokraterna en del av borgerligheten och Alf Svensson tog plats i Carl Bildts regering 1991.

Med anledning av dokumentären har många uttryckt att de saknar Alf Svenssons ledarskap. Partiets mer restriktiva politik i migrationsfrågan är naturligtvis det som i första hand frammanar dessa känslor. Med anspelning på amerikansk politik talas det ibland om att ”den kristna högern” tagit över partiet. Den retoriken leder dock tankarna fel, eftersom det är personer från vänsterfalangen inom Kristdemokraterna som är mest benägna att explicit hänvisa till kristen tro.

Men att Kristdemokraternas stöd i dag är långt under 1998 års valresultat på 11,8 procent, beror inte på en välkommen förflyttning i migrationspolitiken. Däremot har de svårt att nå ut till väljarna med vad som skiljer dem från de andra partierna i det blågula blocket.

På Dagens nyheters ledarsida (6/12) skriver Erik Helmerson: ”Svensson talade så länge om moral och (kristen) etik att folk till slut inte tröttnade utan snarast lät sig övertygas”. Helmerson har en viktig poäng här. Att Alf Svensson efter många år tog sitt parti hela vägen fram till riksdagen och regeringsmakten, berodde på att han outtröttligt vågade resonera på ett sätt som tvingade väljarna till eftertanke. Det var inte enkelt då, och är förmodligen ännu svårare i dag när politiker förväntas kunna kondensera sitt budskap till några få citatvänliga meningar.

I en tid när medvetna missförstånd blivit en självklar del av det politiska spelet, är det otacksamt att börja vrida och vända på svåra ämnen som kommer att väcka starka känslor. Men frågor som exempelvis dödshjälp eller surrogatmödraskap kräver att vi för ett samtal som går bortom de politiska plattityderna. Det är här Kristdemokraterna genom sin idétradition kan fylla en viktig funktion och vara den ibland obekväma rösten som fördjupar samtalet.

Att framhålla politikens etiska dimension, även fast andra smädar dig, är arvet Kristdemokraterna har att förvalta efter Alf Svensson.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.