Identitetspolitikens frukt smakar beskt

Ledare
PUBLICERAD:
Onyanserade vill bränna ner Nimis.
Foto: Johan Nilsson/TT
Slaget om identitetspolitiken är egentligen märkligt. På något sätt är alla inblandade överens om att den är skadlig för demokratin och samhället i stort. Ändå är den ett ständigt närvarande spöke i det politiska landskapet. Detta är förstås inget nytt. Det nya är att den numera har cementerats i vårt sätt att prata om politik. Något som inte minst symboliseras av att Sverige nu fått se partiet Nyans bildas.

I ett stort reportage i Dagens Nyheter (28/11) lär vi känna Mikael Yüksel, som startat partiet med syfte att representera invånarna i landets förorter. Samme Yüksel uteslöts 2018 ur Centerpartiet på grund av hans samröre med den turkiska högerextrema organisationen Grå vargarna.

Nyans vill bland annat göra afrofobi och islamofobi till särskilda brottsrubriceringar, istället för att bara ha det generella brottet hets mot folkgrupp. Det vill även tillåta positiv särbehandling med hänsyn till ras och etnicitet på arbetsmarknaden, införa sanktioner mot Israel och bränna ner Lars Vilks berömda skulptur Nimis (GP 13/10).

Sådan är identitetspolitikens natur. ”Vi” är en nödvändig megafon åt en utsatt samhällsgrupp. ”Vår” verklighetsuppfattning är den enda riktiga och bör således ligga grund för lagen och moralen – till skillnad från ”de andras” vidskepelser och sinnesförvirring. Yüksel hävdar själv att Nyans är ett parti som bygger på ”logik och vetenskap”, istället för ideologi (AB 22/8). Liknande tongångar återfinns hos högerextrema partiet Alternativ för Sverige, AfS, som på sin hemsida hävdar att de bygger sin politik på ”sunt förnuft”.

Till skillnad från AfS har Nyans däremot en verklig potentiell väljarbas – förortsinvånare som annars inte röstar. Riksdagsledamoten Leila Ali Elmi (MP) menar att hon börjat få en del frågor om Nyans från förortsväljare i Göteborg, vilket oroar henne. Hon konstaterar att de kan ta många röster från personer på vänsterkanten och att de dessutom har en reell chans att komma in i kommunfullmäktige i Göteborg. Så även på andra håll i landet (DN 28/11).

Nej, det våras inte längre för identitetspolitiken. Den står i full blom och vi har tyst accepterat det. Problemet är att hösten – och skörden – är oundviklig. På frågan om huruvida Lars Vilks Muhammedkarikatyr skulle förbjudas ifall Nyans kom till makten svarar Yüksel: ”Det tycker jag absolut. Den symboliserar bara hat och inget annat. Vi är för yttrandefrihet – men med gränser.”

Så länge utanförskapet består finns det grogrund för denna typ av identitetspolitiska strömningar. De har samma rötter som det tilltagande gängvåldet och kriminaliteten i förorterna. I den mån det finns en lösning är den därmed i grund och botten densamma: Med jobb och Integration föds en framtidstro som gör att individen kan övervinna extremismens lockelser.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.