Amanda Broberg: En riksnorm behövs i förlossningsvården

Signerat
PUBLICERAD:
Ingen vill att en kvinna ska ha många timmars bilresa till närmaste BB, men det är inte heller möjligt eller rimligt att varje ort ska ha en närliggande förlossning, skriver Amanda Broberg.
Foto: Izabelle Nordfjell/TT
Det ensidiga fokuset på preventivmedel, aborter och att förhindra oplanerade graviditeter har sannolikt lett till ett kunskapsunderskott om hur par ska göra för att faktiskt bli med barn, skriver Amanda Broberg.

Sedan 1970-talet har över hälften av alla förlossningsenheter lagts ner. Det visar en sammanställning som Dagens Nyheter (28/11) gjort baserad på siffror från Socialstyrelsen.

I flera månader har det larmats om en alltmer ansträngd situation för landets barnmorskor. I Stockholm har protesterna varit stora och ett stort antal barnmorskor har sagt upp sig. Samtidigt möter många kvinnor i glesbygder nedlagda förlossningsenheter, med avstånd till närmaste BB som många storstadsbor inte skulle drömma om.

Beslutet om att lägga ner BB på Sollefteå sjukhus som togs 2016 ledde till stora protester. Det är förståeligt. Samtidigt är det svårt att behålla förlossningsenheter där allt färre kvinnor föder och där det helt enkelt blir för svårt att upprätthålla och få dit rätt kompetens, vilket i sig äventyrar säkra förlossningar.

Lägg på en svensk vårdorganisation som är både sjukhustung och där många sjukhus specialiseras på vissa behandlingar. Detta sker ofta på bekostnad av mindre vårdenheter på sjukhusen som till exempel förlossning.

Vad BB-krisen som politisk fråga framför allt visar är att rätten till en trygg förlossning är något helt fundamentalt i ett högskatteland som Sverige. De allra flesta som arbetar och betalar skatt i Sverige blir någon gång i livet föräldrar. Att kunna födda tryggt blir då en del av samhällskontrakt i paritet med saker som trygghet, rättsväsende och akutsjukvård.

Ingen vill att en kvinna ska ha många timmars bilresa till närmaste BB, men det är inte heller möjligt eller rimligt att varje ort ska ha en närliggande förlossning. I stället för ovärdiga nödlösningar som kurser i bilförlossning borde det etableras en riksnorm för hur långt det är rimligt att ha till närmaste BB. För dem som har en längre väg borde sjukhusen vara mer generösa med att erbjuda övernattning på patienthotell i anslutning till nedkomstdatumet.

En del menar att en förklaring till belastningen är att barnmorskorna fått allt fler arbetsuppgifter. Exempelvis kräver IVF, så kallad provrörsbefruktning, och det som föregår en sådan behandling alltmer resurser. Samtidigt är ett skifte där mödravården också handlar om hur man blir gravid, inte bara hur man motverkar det, något välkommet. Det ensidiga fokuset på preventivmedel, aborter och att förhindra oplanerade graviditeter har sannolikt lett till ett kunskapsunderskott om hur par ska göra för att faktiskt bli med barn.

Ingen tror att barn kommer med storken. Men förväntningarna på hur enkelt det ska vara att bli gravid har haussats upp av en sexualundervisning med starkt fokus på hur graviditeter förhindras. I dag väntar allt fler längre innan de skaffar första barnet, inte alltid medvetna om vilka svårigheter det kan föra med sig.

För de allra flesta är att skaffa barn en viktig del av livet. Att i ett land som Sverige både kunna förvänta sig hjälp vid oönskad barnlöshet, såväl som en trygg förlossning när det väl är dags borde inte vara något annat än en självklarhet.

Amanda Broberg

Svenska Nyhetsbyrån

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.