Insändare: Hårdare tag behövs för att minska smittspridningen i Karlstads skolor

Insändare | Coronaviruset
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
”Vi måste ha rätten att direkt skicka hem elever som visar symtom, elever som åker på semester under termin bör sitta i karantän upp till en vecka efter de kommit hem och vi måste få forma undervisningen på det sätt vi anser är säkert”, skriver insändarskribenten.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Just nu är spridningen av covid stor i grundskolorna i Karlstad, ett flertal klasser på olika skolor har hemundervisning. Ännu fler har undervisning på plats men många bänkar står tomma på grund av att eleverna är hemma med konstaterad covid. Gör något, nu!

”Toppen är inte nådd”, uttalar Smittskydd Värmland i NWT 16 december, och det har de nog tyvärr rätt i. Men varför man sedan säger att spridningen gäller ”ett mindre antal elever på olika skolor”, då skulle jag vilja påstå att man ljuger. Varför man gör detta har jag ingen aning om, kanske är det för att lugna allmänheten, eller är det så att man bara vill undanhålla fakta för att inte oroa eftersom skolan ska vara öppen till varje pris, precis som det varit under hela pandemin!

Så vad gör man då för att hindra spridningen? Svaret är, ingenting! Det finns en massa fagra ord om att man ska hålla avstånd, tvätta händer, arbeta mycket med utomhuspedagogik (eftersom man påstår att covid inte smittar utomhus, precis som man i början på pandemin hävdade att barn inte blev sjuka av covid!). Men, det är lätt att sitta på ett kontor och diktera spelreglerna när man slipper vara ute i verkligheten. Jag uppmanar alla som jobbar med smittskydd och skolfrågor att komma ut en dag och pröva, gärna när det regnar eller är minusgrader!

All undervisning ska fortgå som vanligt, skulle vi ta bort något så har vi Skolinspektionen på oss, eller så hugger en del vårdnadshavare till direkt och ifrågasätter varför vi inte följer läroplanen! Samma vårdnadshavare som tycker det är okej att åka bort på skidresor och dylikt för att man behöver komma bort ett tag, samma vårdnadshavare som tar med sina barn på allehanda träningar, trots att vi bevisligen vet att det är tämligen vanligt att covid sprids på sådana samlingar. Sedan är det fritt fram att låta barnet gå i skolan och sprida det man plockat upp på fritiden till sina klasskamrater och lärare!

I samhället i övrigt ska det hållas avstånd, händer ska tvättas och spritas och i trängsel ska man ha munskydd/visir. I skolan? Helt omöjligt, vi ska jobba med våra för stora grupper i lokaler som var för trånga redan innan pandemin. Och när vi lärare väl lyckades få igenom att vi skulle få ha visir, långt efter resten av samhället där minsta butik satt upp plexiglasskydd och liknande, så fick alla lärare varsitt engångsvisir som vi skulle vara rädda om. Ni läste rätt, vi fick ETT engångsvisir som skulle användas hela terminen. Under en stund fick extra städning där man bland annat desinficerade bänkar i klassrummen men så fort spridningen tog fart igen, vad gör kommunen då? Inte ökar man på sina ansträngningar, nix, man slutar helt sonika av den enkla anledningen att det var för dyrt!

Så mycket är vi som jobbar, och eleverna som går, i skolan värda. Vi är, för att använda ett engelskt uttryck, collateral damage. Vi lärare förstår att skolan måste vara öppen, det är bra för eleverna, det är bra för samhället, vi vill inte att man stänger ner. Men, de som bestämmer måste ge oss rätt stöd, vi måste ha rätten att direkt skicka hem elever som visar symtom, elever som åker på semester under termin bör sitta i karantän upp till en vecka efter de kommit hem och vi måste få forma undervisningen på det sätt vi anser är säkert, och det innebär att vi kommer behöva plocka bort en del och kanske korta en del lektioner för att undvika trängseln i klassrummen. Vi lever i en pandemi och konstigt nog så vill vi fortsätta leva efter den. Den vanliga stressen, pressen och arbetsbördan har ökat enormt, vi tar det och jobbar igenom allt men se för Guds skull till att vi som jobbar inom skolans värld får rätt att skydda oss. Vi har faktiskt ett ganska stort värde för samhället, även om vi inte behandlas som vi har det. Och konstigast av allt, varför skrev jag detta? Det är möjligt att det blir någon sorts reaktion och att till och med någon myndighetsperson ojar sig över att det inte ska vara så här, men, någon ändring lär det inte bli. Vi lärare ska bara bita ihop och göra som vi blir tillsagda och helst inte gnälla så mycket, vi har ju i alla fall ett jobb!

Jag är inte bitter!

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.