GES till Karlstad: "Magiskt och härligt"

Efter en höst med runt 60 konserter på Cirkus i Stockholm och tre vändor i Scandinavium i Göteborg tar poptrion GES nu sikte på övriga landet. Nästa år blir det en omfattande turné som bland annat når Karlstad och Löfbergs arena.

Allt började med ett coverband i Åre som hette Miss Ellies Kapell. Där ingick 1993 Gyllene Tiders Micke Syd och Tommy Ekman från Style. Plus då Anders Glenmark, Niklas Strömstedt och Thomas Orup Eriksson. I samma veva fick Niklas Strömstedt en förfrågan om att skriva en låt med anledning av fotbolls-VM året efter.

Det blev "När vi gräver guld i USA".

– Många tänker automatiskt på fotboll när de hör låten, men inte alla, menar Anders Glenmark.

– De flesta har den som ett skönt minne av sommar och de förknippar den med en positiv känsla. Det är en låt som gått från generation till generation.

Niklas Strömstedt, vars farfar var från Värmland, håller med.

– Väldigt många som var unga 1994 lyssnade på vår första skiva och nu har de egna barn som de kan ta med på konserterna. Det finns ett sammanhang för fler än bara en generation här.

Årets efter fotbolls-VM kom trions första album och sedan dröjde det ända till 2003 innan uppföljaren "Den andra skivan" släpptes. GES har genom åren varit betydligt flitigare på scenen än i studion.

– Allt har varit sporadiskt. Men under de senaste åren har vi utvecklat scenarbetet. Vi har blivit bättre som grupp, både sett till hur vi låter och är på scenen, säger Anders Glenmark.

– Vi är olika som artister och som personer, fyller Niklas Strömstedt i och utvecklar.

– Men det uppstår någonting som är magiskt och härligt när vi är tillsammans. Just för att vi har olika uttryck men kompletterar varandra på ett otroligt bra sätt. Samtidigt är vi alla annorlunda när vi gör GES, än när vi kör solo.

– Våra hjärnor lyssnar in på ett annat sätt när vi kör GES-låtar än när vi kör våra respektive hits i showen. Sololåtarna blir som en paus mellan GES-låtarna, säger Anders.

"Enormt mycket kärlek"

Höstens konsertserie på Cirkus i Stockholm beskriver de som fantastisk.

– Känslan är att det är väldigt kul att gå till jobbet, säger Niklas Strömstedt.

– Varenda dag. Det är ett bra betyg på både kollegorna och publiken.

Anders:

– Vi får så enormt mycket kärlek från publiken varenda gång vi går ut på scenen. Vi ser att alla lyser upp och har det trevligt. Vilket betyder än mer i de tider vi har haft nu.

När de får frågan om vad som utgör det som skapar det speciella med GES börjar Niklas Strömstedt:

– En central grej är våra röster. Vi har turen att de klingar väldigt bra ihop när vi sjunger stämmor. Utöver det vet jag inte om jag kan sätta ord på det som händer när vi kör tillsammans.

– Vi kommer från olika sammanhang och hade inga planer alls när vi skrev första låten. Det bara blev. Och så är det väl fortfarande. Fast i dag har vi utvecklat vårt sätt att sjunga tillsammans och vi vet hur vi fungerar med styrkor och svagheter oss emellan.

– När jag ställer mig på scenen med Orup och Anders så känner jag mig väldigt stolt, säger Niklas.

– Dels över det vi har åstadkommit, men också över att vi efter alla dessa år faktiskt står där.

– När vi återförenades 2017, fortsätter Anders, då var jag väldigt skeptisk: "Det kommer inte en jäkel och tittar på oss? Vem kommer ens ihåg oss?!". Jag trodde inte på det. men när Niklas och Orup sa ja fick jag också säga ja. Vilket jag ju är glad för nu.

Han skrattar gott åt sitt bristande omdöme.

– För jäklar vad fel jag hade! Helt otroligt. Sedan dess har hela den här grejen växt på mer och mer.

Trions turné går under titeln ”Stanna Världen En Stund” och inleds i Helsingborg i september nästa år och når Karlstad och Löfbergs arena den 29 oktober. PÅ förhand nämns turnén som det sista GES gör tillsammans, men Niklas Strömstedt lämnar dörren på glänt.

– Man ska aldrig säga aldrig. Jag var med 1985 när Ulf Lundell efter en konsert sa att "Det här är det absolut sista jag gör på en scen" och han har ju stått på en scen sedan dess kan man säga.

– Varje grej vi har gjort har kallats för återförening, ler Anders.

– Det kanske är så det får vara.