Per-Ola Olsson: Jaga varg för vargens skull

Signerat
PUBLICERAD:
Även vargen far illa av sin status och det oförutsägbara läget för de människor den möter. Den har inte givits några gränser och har i princip fri lek ända till det går alldeles för långt och det verkligen smäller, skriver Per-Ola Olsson.
Foto: Heiko Junge/NTB
Trots att politiken har bestämt att varg och människor ska bo ihop har de nekat båda parter möjligheten att samexistera. Det är nämligen väldigt svårt att få skjuta varg, skriver Per-Ola Olsson.

Onsdagen den 1 december inleddes vargjakten i Norge, medan den i Sverige inleds den 2 januari.

Få debatter är så polariserade som den om vargen. Vi har å ena sidan värnarna som presenterar teoretiska lösningar och inte ser något pris som för högt för att skydda de vackra djuren. Andra sidan består av kritikerna som pratar omfattande jakt och utrotning av de förhatliga bestarna. Ibland med lite väl konkreta förslag. Det cementerade läget hindrar sannolikt att debatten mynnar ut i något konstruktivt.

Det här dödläget är politikens fel. Politiken har nämligen bestämt att vi ska ha ett visst antal vargar jämnt fördelade över landet utom i renbetesland. Det här beslutet har dock vargarna inte hörsammat, utan har i stället samlats i vissa områden.

Trots att politiken har bestämt att varg och människor ska bo ihop har de nekat båda parter möjligheten att samexistera. Det är nämligen väldigt svårt att få skjuta varg. Ett lynnigt rättsväsende har dessutom skapat ett oklart rättsligt läge med låg förutsägbarhet. Det finns ju exempel på människor som mer än en månad suttit häktade med fulla restriktioner efter anklagelser om att ha haft tankar på att skjuta en icke existerande varg. Oklart rättsläge skapar både osäkerhet och rädsla hos människor. Det skapar också ilska som i stället för att riktas mot där den hör hemma, politiken, oförtjänt riktas mot vargen.

Även vargen far illa av sin status och det oförutsägbara läget för de människor den möter. Den har inte givits några gränser och har i princip fri lek ända till det går alldeles för långt och det verkligen smäller. Då i form av skyddsjakt eller avbrott av pågående angrepp. Tyvärr skjuts det för sent och för sällan för att vargen som ras ska ha någon som helst möjlighet att dra lärdom av det.

Vi människor må ha skämt bort vargen men den är inte ett dumt djur. Tvärtom. Den är otroligt smart och adaptiv. Det är därför vi för att kunna samexistera behöver ändra både lagen kring och synen på vargjakt. Det måste bli lagligt att skjuta problemdjur. Alltså de djur som går nära människan, till exempel på tomten, runt ladugårdar eller i beteshagar. Det hade rimligtvis inte tagit många generationer innan vargen lärt sig att det kostar att närma sig oss och bli det skygga djur den ska vara.

Problemen med varg hade då kanske inte upphört helt och hållet men med tydlig gränsdragning och en konkret prislapp hade de blivit avsevärt mycket mindre. Det är ju trots allt inte antalet vargar som är problemet, utan när våra vägar korsas. Lär vargen sig att hålla sig på sin kant uteblir mötena. Då spelar det ingen roll om antalet vargar är fem eller femhundra.

Det är troligt att vissa tar anstöt av förslaget att i princip kunna skjuta den varg man ser nära sig. Precis som att andra kommer tycka att det är för lite. Det må så vara. Men det är i alla fall mycket snällare och en betydande förbättring jämfört med nuläget där politiken trots att de tvingat samman varg och människor nekat såväl vargarna som människorna möjligheten att samexistera.

Per-Ola Olsson

Elev på SNB:s skribentskola 2021

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.