Makarna Lerin om sitt missbruk och vägen ut: ”Måste ta hand om livet”

Lars Lerin lyckades vända sin livsväg, ut ur missbruksmörkret. Med sin nya tv-serie i SVT vill han, tillsammans med maken Junior, hjälpa också andra att hitta vägen ut.

– Jag tror inte att jag hade levt idag, om jag hade fortsatt så som jag gjorde, men det är inte omöjligt att vända. Det finns hjälp att få, säger han.

Det fanns en tid när konstnären Lars Lerin satt med en vinkartong bredvid sig och målade och drack, i en allt mer destruktiv tillvaro.

– Det satte jag i system, att jag öppnade den där kartongen och hade mina papper framför mig och njöt, för jag visste att nu skulle jag få koppla bort allt annat och bara dricka och måla. Men efter ett visst antal timmar föll det ju ner. På slutet blev det bara destruktivt, berättar han för NWT.

Den härliga känslan hade en mörkare fortsättning, påminner han:

– Det var underbart först, men du vet efter att jag hållit på i tio timmar och vaknade upp efter ett dygn och sen låg sjuk i en vecka. Det var ju ett pris, betonar han.

”Gud, vilken lättnad”

På samma sätt var det med hela Lars Lerins missbruksresa i stort. Från början var alkoholen och tabletterna faktiskt en hjälp: han var ung och rädd och drogerna fick honom att våga gå utanför sitt skal:

– Det var en lättnad i början. Det är det som är så lurigt. Man får mod och självförtroende och självkänsla och törs saker. Gud, vilken lättnad att slippa vara rädd, men sedan blir det en nedåtgående spiral som gör att det vänder och blivit negativt istället. Och i tillfrisknandet ska man upp igen och det är heller inte lätt, men då har man ändå ett hopp däruppe, säger han.

Junior Lerin jämför det med att stå på bottnen av en brunn och blicka upp mot ljuset. Klättringen kostar på – men det går.

Lars Lerin har varit mycket öppen om sina missbruksproblem. Mindre känt är att också Junior har egna erfarenheter i ämnet.

– Jag hade samma liv, men på annat sätt. Det var narkotika, men när jag träffade Lars tänkte jag att jag måste gå vidare och ha ett nytt liv, säger Junior.

”Glömmer det aldrig”

Det gick bra länge, men när han ensam åkte tillbaka till Brasilien och hamnade på en fest med gamla vänner, då blev det ett återfall, en riktig grundstötning som också blev en vändpunkt:

– Jag kom hem till soffan och mitt hjärta skakade och jag blev jätterädd för att mista mitt liv. Det glömmer jag aldrig. Jag ringde Lars nästa dag och då sa jag att det är inte det här livet jag vill tillbaka till.

Det är många år sedan nu och idag känner han sig trygg i sitt nya liv. Samtidigt, påminner han, den som en gång haft ett missbruk bär alltid det med sig, bakom sig.

Måste hålla balansen

– Man måste hålla balansen och bara gå rakt fram, men det är en svår sak, säger Junior Lerin.

– Junior brukar säga att han inte är en krabba som går baklänges utan bara går framåt, säger Lars Lerin.

– Man måste bestämma sig starkt: NEJ, inte bara ”nej” utan NEJ i själen, säger Junior.

– Man får vara försiktig så man inte ramlar tillbaka. Man måste vara vaksam på det och ta hand om livet, säger Lars Lerin.

”Hoppas folk vill se”

I nya tv-serien ”Vägen ut med Lars Lerin” får tittarna möta både Lars Lerin och hans man Junior, och därtill ytterligare åtta värmlänningar som också de haft beroendeproblematik, men vänt livet i rätt riktning.

– Jag hoppas att folk vill se. Det kan låta lite tråkigt kanske, ämnet, med missbruk och beroende och så, men samtidigt tycker jag att det är ganska mycket ljus och skratt i det också. Och det är människor som har väldigt starka personligheter som är med och som man blir berörd av, tycker jag, säger Lars Lerin.

De medverkande är vanliga värmlänningar som han lärt känna tidigare. De har mötts via sin missbruksproblematik och stöttat varandra.

– Vi har hjälpt varandra i tillfrisknandet, säger han.

Lite som lärlingarna

Nu har de också gjort en tv-resa tillsammans: till Höga Kusten, till Dalarna och värmländska Sillegården. Inspelningarna skedde i somras och den 11 januari är det premiär i SVT för programserien.

– Litegrann påminner det om upplägget med lärlingarna. Vi målar och Junior och jag är med och grälar, säger Lars Lerin och ler.

”De är modiga”

Också de åtta okända värmlänningarnas livsresor skildras i programserien.

– Jag tycker de som öppnar sitt liv för svenska folket är modiga. De visar sig och försöker hjälpa andra som har det svårt med missbruk. Det var en spännande och intressant resa vi gjorde, säger Junior.

Men ni är väl modiga ni själva också, som berättar?

– Man var ju inte noga med vem som visste att man drack då. När jag var ute och raglade i badrock på Lofoten och rände runt där och var helt borta, då tänkte en inte på att en skämde ut sig. Så varför skulle man behöva skämmas när man istället tagit hand om sig? invänder Lars Lerin.

”Kampen är över”

Idag har han ett helt annat liv, där kampen mot suget efter alkohol är borta.

– Jag har inte alls lust att dricka längre. Det är en lättnad. Det är som när jag slutade att röka, jag tänker aldrig på cigaretter. Det finns vissa lägen när jag mått sämre och vill ta medicin, men jag är väldigt varsam, för jag vet att jag kan hamna i det igen, säger Lars Lerin.

Och den där härliga känslan du hade förr när du drog igång med en ny målning med vinkartongen inom räckhåll, når du samma känsla nu utan vinet?

– Ja, det gör jag. Jag mår så bra när jag målar, när jag får gå ut i ateljén och sätta igång. Det har jag fått tillbaka, säger han.

”Är så tacksam”

Att berätta om missbruket och vägen tillbaka till livet tycker han känns naturligt och viktigt.

– Det ligger en så varmt om hjärtat för att vi har gått igenom det själva. Det är det som är förutsättning för hela livet nu, att vi tar hand om oss och är i processen av tillfrisknande. Hade vi fortsatt hade ingenting, ingen kärlek, ingenting blivit. Jag tror inte att jag hade levt idag, om jag hade fortsatt så som jag gjorde. Därför är en så tacksam och tycker också att det är fint om det budskapet kan nå andra också, att det är inte omöjligt att vända. Det finns hjälp att få.

Vill sprida hoppet

Han tror att en del tittare kan slå ifrån sig – det finns mycket förnekelse kring missbruk – men:

– Man kan ju hoppas att en del känner att de vill ändra sitt liv, efter att de ser att vi har fått hjälp och har klarat det. Då kanske de också får hopp om att det finns möjlighet.