Är du introvert, butter och kanske lite vrång? Då kan du bli av med jobbet.
En gång för en massa år sedan fick jag ett samtal från en frustrerad chef. Hon hade haft ett allvarligt samtal med en medarbetare om vikten av att personen hälsade på kollegorna morgonen. Svaret från medarbetaren förvånade chefen: ”Jag är väl för fan inte anställd för att säga hej i korridoren! Det står inte i min befattningsbeskrivning!”
Vissa av oss är helt enkelt lite mer introverta. Det faller sig inte naturligt att kallprata. Det kan till och med kännas som något ouppnåeligt och inte alls önskvärt att prata om väder och vind runt fikabordet på jobbet. Men hur blir det då med den sociala samvaron på jobbet? Hur bygger vi de goda relationer som är nödvändiga för att vi ska klara arbetet och må bra på jobbet? Och hur blir det för de introverta om vi skulle tvinga dem att kallprata? För en tid sedan var frågan uppe i Arbetsdomstolen, så det finns svar att hämta.
Domen handlar om en husbesiktningsman som varken är pratsam eller social till sin natur. Facket beskriver det som att han pratar först när han har något att säga, annars säger han inget alls. Han behärskar helt enkelt inte att kallprata. Däremot är han alltid rak och ärlig och detta kan missuppfattas av omgivningen. Men å andra sidan har han alltid varit sån. Han har varit anställd hos sin arbetsgivare i 25 år och själva jobbet har alltid fungerat bra.
Men så en dag, efter 25 år, fick arbetsgivaren nog. Ett par nya chefer avlöste varandra med samma målmedvetenhet i att åstadkomma en förändring och inte acceptera besiktningsmannens tvära sätt. Nu hör det till historien att situationen inte var så enkel som att besiktningsmannen bara hade svårt att kallprata. Enligt arbetsgivaren struntade han i att skicka in veckorapporter i tid. Han struntade i att fotografera skadorna i husen han besiktigade. Han krånglade och var vrång innan han till slut genomförde ett obligatoriskt kunskapsprov Han vägrade också svara på telefon och mail. När han väl gjorde det var han försenad, svarade inte på själva frågan och använde en sarkastisk ton. Arbetsgivaren tydliggjorde att det inte fanns krav på kallprat utan besiktningsmannen ska endast visa vanlig hövlighet genom att besvara hälsningar och komma in på kontoret minst en gång i veckan för att bygga relationer med kollegor och chefer.
Arbetsgivaren slet sitt hår. Möte efter möte med skarpa tillrättavisningar om hur besiktningsmannen borde uppföra sig. Handlingsplaner med stödåtgärder. Besiktningsmannen fick höra att det går faktiskt inte an att ge blanka sjutton i att arbetsgivaren leder och fördelar arbetet, för då riskerar en sin anställning.
Facket å sin sida menade att denna häxjakt påverkat besiktningsmannens mentala hälsa i negativ riktning och bara gjort honom än mer sluten.
Det hela slutade naturligtvis med att arbetsgivaren sa upp besiktningsmannen på grund av personliga skäl. Eftersom besiktningsmannen inte tyckte att det var ett riktigt beslut fick frågan avgöras av Arbetsdomstolen.
Arbetsdomstolen gav arbetsgivaren rätt. Inte för att det nödvändigtvis är en skyldighet att kallprata på jobbet, men för att det inte duger att vara vrång och motarbeta arbetsgivaren.
Och svaret till den frustrerade chefen som ringde mig för flera år sedan? Det är samma nu som då. Jo. Det är för fan en skyldighet att säga hej i korridoren på jobbet. Det tillhör vanligt hyfs.