Bojkotta OS i Peking

Ledare | Coronaviruset
PUBLICERAD:
Protester i Los Angeles under fredagen mot OS i Peking.
Foto: Damian Dovarganes/AP
Att den kommunistiska diktaturen i Kina tilldelats de olympiska vinterspelen nästa år var redan det olyckligt. Nu när OS närmar sig är det dock allt fler länder som börjar dra öronen åt sig, men det rör sig dock bara om diplomatiska bojkotter. Spelen kommer att äga rum med alla deltagare som tänkt.

Folkrepubliken Kina förtrycker sitt eget folk, men är särskilt hårda mot etniska och religiösa minoriteter. Tibetaner och muslimska uighurer är särskilt utsatta. Mot de senare bedrivs vad som enligt många bedömare är en sorts folkmord, med omskolnings- och tvångsarbetsläger, steriliseringar och folkomflyttningar. I den tidigare autonoma provinsen Hongkong har man helt krossat demokratin och den frihet som rådde där.

Trots detta gav den internationella olympiska kommittén, som själv genom åren präglats av rapporter om grasserande korruption, den kinesiska huvudstaden Peking 2022 års vinter-OS. Samma stad hade sommarspelen 2008, vilket även det var en stor propagandaseger för Kina.

De inser vilken prestige och vilket erkännande det innebär och är därför beredda att spendera massor med pengar på olympiska spel som bara blir allt dyrare. Just kostnaderna brukar göra mer fria och demokratiska länder tveksamma. Detta är ett stort problem för många stora internationella idrottstävlingar, om det blir så kostsamt att arrangera dem att bara korrupta diktaturer och auktoritära stater är beredda att agera värdar.

Kina borde aldrig ha fått OS, och de har knappast börjat bete sig bättre sedan utnämningen, snarare tvärtom. Världen lider fortfarande av en coronapandemi som har sitt ursprung i landet, och som förvärrats av regimens eget mörkande, speciellt i början av pandemin. När världen borde minska på förbindelserna med Kina så är det inte rätta tidpunkten att ha ett OS där, något många organisationer för mänskliga rättigheter också sagt.

Nu har väl tiden gått så långt att det är för sent med en riktig bojkott. Flera stora länder tänker dock bojkotta spelen diplomatiskt, det vill säga att förvisso låta sina idrottare tävla, men att de inte skall skicka några officiella representanter själva. Förenta Staterna började, och har sedan följts av Australien, Storbritannien och Kanada.

Sverige står och velar, och av uttalanden från utrikesminister Ann Linde (S) att döma så lär vi inte bojkotta. Hon efterlyser ett enigt EU för att det skall vara effektivt, något hon vet inte kommer då Frankrikes president Emmanuel Macron redan sagt att hans land inte kommer att bojkotta spelen. Ett underbetyg till såväl EU och Frankrike som Sverige. Vi kan väl inte hänga upp allt vårt agerande på vad alla andra EU-länder är beredda att göra?

Det brukar hävdas att idrott och politik inte hör ihop, men det är uppenbart fel. De går inte att separera. Skall de olympiska spelen ha någon långsiktigt trovärdighet så måste de sluta förära sina spel i tvivelaktiga stater. Det går faktiskt. Ishockey-VM år flyttades från Belarus. WTA, det internationella damtennisförbundet, har skjutit upp turneringar i Kina efter att tennisspelaren Peng Shuai försvunnit sedan hon anklagat Kinas vice premiärminister för sexuella övergrepp. Bara det sista borde vara skäl nog att bojkotta ett OS i Kina.

Skall internationella idrottstävlingar ha någon heder kvar så måste de aktivt se om sina hus och var de väljer att förlägga sina mästerskap. Om ett år är det dags för en ny kritiserad tävling, fotbolls-VM i Qatar, ett annat land inte direkt känt för att värna mänskliga rättigheter. Kommer man att ha lärt sig något tills dess? Tyvärr inte, är nog det realistiska svaret.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.